Skylight

Alla inlägg under juli 2013

ANNONS
Av Sandra - 31 juli 2013 20:30

När Joakim Lindqvist var 14 år kom han ut som homosexuell. 
Sedan dess har han fått utstå kränkningar, kommentarer och utanförskap. 
– En släkting ville inte ens gå på samma sida av vägen som mig, säger han.

I tonåren är det inte lätt att känna att man passar in. Bor man dessutom i en mindre stad och kommer ut som homosexuell blir det inte lättare. Joakim Lindqvist, 18, pratade med sina kompisar om sin sexualitet första gången när han var 13-14 år. 
– Något år senare visste alla om det och det spred sig på skolan. Sedan började jag blogga och då var jag själv mer beredd på att visa det för andra. 
Anledningen till att han valde att berätta, trots sin relativt unga ålder, var att han var trött på att hålla det hemligt. 
– Jag tänkte på det hela tiden. Jag gick samma väg till skolan och tänkte på det varje morgon, undrade varför inte alla kunde få veta så att jag fick vara mig själv. Direkt efter att jag hade kommit ut kände jag mig fri, säger han.

Värre med killarna

Han umgicks mest med tjejer och de flesta tog det bra, värre var det med killarna i hans högstadieklass. 
– En kille som jag är släkt med var värst och han fick med sig de andra. Han ville inte ens gå på samma sida av vägen som mig och kunde byta till den andra om han såg mig. Det var så klart jobbigt i början eftersom jag hade varit vän med dem när vi var mindre men i dag spelar det ingen roll. Vem behöver sådana vänner?

Får kommentarer på stan

Under gymnasiet blev det betydligt bättre eftersom många av eleverna på skolan har sina egna stilar och det inte ses som annorlunda att vara homosexuell. Men på stan möts han fortfarande av kommentarer och blickar.
– I fredags var det exempelvis någon som sa ”kolla han bögen är här” när vi var på krogen. En annan gång när jag var ute och sprang åkte några förbi i en bil, saktade in och körde bredvid mig i min springtakt samtidigt som de skrek ”spring då jävla bög”. 
På grund av sin blogg möts Joakim av elaka kommentarer även på internet.
– Där vågar folk skriva vad som helst. Jag försöker att inte bry mig så mycket men det är klart att det inte känns så kul. Det märks på vissa kommentarer att det är från folk som vet vem jag är. Men jag får positiva mail också.

Vill flytta till större stad

Trots att han har gått igenom några jobbiga år efter att han kom ut som homosexuell ångrar han inte sitt beslut. 
– Jag har kommit mina vänner närmare när jag har blivit öppen med vem jag verkligen är. Jag har också fått många nya vänner och kanske har jag hjälpt andra i samma situation. Det känns bra, säger han. 
I framtiden planerar Joakim att lämna hemstaden bakom sig och flytta till Stockholm eller annan större stad. 
– Det jobbigaste är att man har en stämpel. Det kommer alltid vara bögen och inte Joakim. Om någon ska förklara vem jag är säger de ”det är han som är bög”.

Han tror att den mobbning han har utsatts för beror på att han växte upp på ett mindre ställe där de flesta var emot homosexuella. Nu tycker han att människor börjar förstå, bryr sig mindre och att det förhoppningsvis blir mer och mer accepterat. 
– Ja, jag är bög och jag är stolt över det. Jag försöker tänka att det är andra som tycker att det är så jobbigt att de har en bög omkring sig att de måste skrika saker efter mig. Det är de som tänker på det, inte jag. 

Källa  X

 

ANNONS
Av Sandra - 31 juli 2013 18:36

FETISCHFEST Av en slump hamnade Torbjörn Ek på gatufesten Dore Alley i San Francisco. På Stockholms Pride blir det förmodligen mindre naket - men lika mycket frihet och stolthet.
 

Jag har nog aldrig sett så många nakna rumpor i hela mitt liv - och då har jag ­ändå sett ganska många.

I dag invigningstalar pop­stjärnan Alexander Bard och prisbelönta författaren Birgitta Stenberg på Stockholm Pride. Men i söndags hamnade jag av en slump på gatufesten Dore ­Alley i San Francisco. Ett annan slags Pride där man firar kink och fetischer.

Runt omkring mig trängdes ­läderklädda dominatrixer med sina slavar, på fler än ett ställe kunde den som ville få känna på hur det kändes att spännas fast på ett kors och piskas - i minst ett fall till ­skinnet blödde.

 

Men här firades också andra fetischer, som de som går i gång på att klä ut sig till mjukisdjur. Och framför allt nakenhet, snoppar, ­tuttar, rumpor, vaginor.

Jag måste ­erkänna att det krävdes både en och tre öl innan jag övervann min svenska prydhet och vågade ta en bild med jultomten som stolt visade upp sin piercing i ollonet.

Men sen rann det på, jag ville ta bild på så mycket som ­möjligt av allt som kunde för­fära, förfasa, förtjusa och ­fascinera.


Under Stockholms Pride­festival blir det nog inte mycket mer än en och annan bar rumpa.

Men likheten med ­Dore Alley är ändå att vi kan och vi får. Precis som läderpojkarna stolt visade upp sig på gatorna i San Francisco i söndags kommer jag att fira Pride.

Men det är inte att jag är bög som är värt att fira, ­utan att jag har rätt att vara det, att jag har lagen på min sida.

Det tänker jag fira och vara stolt över!

Källa X

Av Sandra - 31 juli 2013 18:34

INGEN STOR GREJ Andrea möttes inte av några elaka kommentarer och har fortfarande inte fått höra något negativt efter sitt beslut att komma ut som bisexuell. ”Mina vänner tyckte inte det var konstigt, det var inget speciellt egentligen”, säger hon.

Andrea, 17, har vetat om att hon är bisexuell sedan 12-årsåldern.

Därför var det inte konstigt att komma ut i unga år.

– Jag kände att jag gömde en del av mig innan jag sa något, säger hon.

Sommaren innan Andrea, 17, skulle fylla 12 förstod hon att hon gillade tjejer.

– Jag hade inte varit kär i någon tjej då men jag kände att jag skulle kunna bli det. Då hade jag inte något behov av att berätta för någon annan, jag visste men det var inte viktigt att fler fick veta.

Jobbigt i skolan

Det var först ett år senare som det började bli jobbigt att dölja en del av sig själv och hon tänkte på det hela tiden.

– Om vi till exempel hade en diskussion i klassrummet om homosexuellas rättigheter så vågade jag inte säga så mycket eftersom jag ­inte ville bli avslöjad.

Andrea var rädd för att någon skulle tänka att hon tillhörde ”den gruppen” och att de skulle tycka att hon var annorlunda.

– Jag ville läsa böcker där karaktärerna var homo­sexu­ella men det var skitläskigt att gå in på biblioteket och ­låna en sådan bok. Även om bibliotekarien inte visste så var det jobbigt, säger Andrea.

Till slut valde hon därför att prata med några av sina kompisar.

– Jag var väldigt osäker när jag gjorde det. Jag sa något i stil med ”jag kanske eventuellt skulle kunna vara bisexuell”. När jag kom ut på riktigt var jag 14 och det var när jag sa det till min mamma. Sedan berättade hon för pappa, jag sa det till min syster och efter det spred det sig. Det var då jag kände att det var okej att alla fick reda på det, säger Andrea.

Hörde skräckhistorier

Hon möttes inte av några elaka kommentarer och har fortfarande inte fått höra något negativt.

– Mina vänner tyckte inte det var konstigt, det var inget speciellt egentligen. Jag märkte att min mamma också var okej med det. Hon var glad för att jag förklarade varför jag hade gått runt och mått dåligt den senaste tiden.

Det jobbigaste var i stället att bestämma sig för att våga komma ut då hon hade hört så många skräckhistorier om hur hemskt det kunde vara.

– Jag byggde upp massor händelser men jag stötte inte på något hat någonstans. Jag tror i stället att jag kan vara ett bra exempel på att det går att komma ut utan att det blir en stor grej.

Att hon inte har blivit utsatt för trakasserier gör att hon inte har några problem med att berätta om sin sexualitet.

– När man kommer in i ett nytt sammanhang känner jag av om det är folk jag kan lita på. Jag försöker säga något så att det blir spontant. Om någon säger att de såg en snygg kille säger jag att jag har sett en snygg tjej. Det blir jobbigt att behöva komma ut stort varje gång man träffar någon ny.

Källa X

Av Sandra - 31 juli 2013 17:43

 boston terrier, Hund, Sjuk, Mirakel,  Mick

Sedan den lilla valpen föddes har han haft oddsen emot sig. Men efter två veckors terapi hände ett mirakel – han började gå.  

USA. Bostonterriern Mick föddes med ett syndrom, formellt kallat pectus excavatum, som innebär att hundar föds med platt bröst och mage. Hundens ben fastnar då i utspärrat läge vilket gör att de varken kan gå, stå eller sitta.

Micks lämnades in till en ideell organisation, The Mia Foundation, som riktar in sig på att hjälpa djur som har fötts med fosterskador.

– Så fort Mick kom till oss som valp så ville jag gråta eftersom jag inte trodde att fanns något sätt att hjälpa denna hund på. Det går inte ens att föreställa sig hur platt han var, säger Sue Rogers, organisationens grundare, till Huffington Post.

Missbildade djur avlivas oftast

Sue började forska på fallet men insåg att enda lösningen var den hårda vägen – genom terapi och övningar. 

– 90 % av alla djur som föds med fosterskador avlivas vid födseln. De innebär en massa arbete och ibland blir det väldigt dyrt så folk tror att det är lättare att bara ge upp, säger Rogers.

Tränade fyra gånger om dagen

Men Mick är en mirakelhund för han bevisade verkligen motsatsen. 

Rogers tränade Mick fyra gånger per dag, 15 minuter per gång, där han knöts fast i en sele och simmade runt i ett badkar. 

Under två intensiva veckor av terapi lärde han sig inte bara att sitta och stå – utan att springa också.


– Det var lite frustrerande i början, men jag var envis och slutligen såg tog han bara fart en dag. Jag måste ge den mesta av äran till Mick eftersom han var så bestämd, säger Sue till Huffington Post.

Titta på det gulliga klippet om Mick här:

 

Källa

Av Sandra - 31 juli 2013 15:28

 

Harrys svar: ''Pussy''

Av Sandra - 31 juli 2013 09:22

Pride, Vodka, Bojkott, RFSL Stockholm, Kolingsborg, Ryssland

Bojkotten av rysk vodka når nu även till Sverige. – En rätt självklar grej, säger Peter Sandkvist från Prideklubben Kolingsborg till Nyheter24. 

STOCKHOLM. Rysslands fientliga inställning till HBTQ-personer har kritiserats hårt, både från Pridefestivalens håll och senast även från utrikesminister Carl Bildt.

Samtidigt så protesteras det även på andra håll i världen. Bland annat så har en rad gaybarer inlett en bojkott av rysk vodka. Nu får det hela även en en svensk fortsättning. Nyheter24 kan avslöja att en av de klubbar som arrangerar officiella fester under Stockholm Pride skippar rysk vodka.

– Vi kommer att plocka bort Stolichnaya-vodkan, och även resten av den ryska vodkan, säger Peter Sandkvist, driftschef på Kolingsborg, till Nyheter24.

"En rätt självklar grej"

På Kolingsborg kommer det att vara klubb i princip varje dag under veckan, och förutom att ta bort vodkan ur det egna sortimentet kommer man även att ligga på sina leverantörer för att få med dem på en bojkott.

– Det är en rätt självklar grej. Sen kanske det inte gör så stor skillnad men det är en markering i alla fall, säger Sandkvist till Nyheter24.

Bojkotten tar dock inte slut i och med att Prideveckan är över.

Ingen order från Pride

Från Pridefestivalens sida väljer man dock att inte ta direkt ställning i frågan.

– Vi serverar ingen starksprit på området, så därför slipper vi det ansvaret säger Joanna Ljunggren, pressekreterare för Stockholm Pride, till Nyheter24.

I samband med festivalen anordnas även ett antal andra officiella fester men vad som serveras på dessa fester är krögarnas ansvar säger Ljunggren.

Oklart med övriga tillställningar

En av tillställningarna är den årliga tjejfesten som arrangeras av RFSL Stockholm på Debaser Medis under torsdagskvällen. Även från RFSL:s sida låter man dock ansvaret falla på krögarna.

– Det är ju inte vi som tar hand om själva serveringen, säger Julle Bergenholtz, vice ordförande i RFSL Stockholm, till Nyheter24.

Ni har inte lämnat några önskemål heller?

– Jag tror inte att det är någonting som har skett från vår sida. Däremot ger vi väldigt mycket stöd till HBTQ-organisationerna i Ryssland och det som de kämpar för.

På Debaser är man osäkra på om man överhuvudtaget serverar rysk sprit.

– Men det är inte så att vi gjort någon speciell förändring i sortimentet, sägerAnnelie Telford från Debaser till Nyheter24.

KällaKälla2

Translate

Always in my heart

Presentation

Välkommen till Sveriges enda blogg om Larry Stylinson!

Jag heter Sandra och är 18 år, jag har ett stort intresse för människor och våra skillnader och likheter. 
Visa min presentation

Sanningen om Larry Stylinson

Larry Stylinson - Är namnet för romansen mellan Louis Tomlinson och Harry Styles från One Direction. One Direction var med i X-Factor 2010 där de kom på tredje plats. Namnet kom från början när flera fans märke att Louis och Harry var närmare än de andra killarna.(Liam,Niall och Zayn) Först var det ett 'bromance' namn, att de bara var jättenära vänner men sedan började vissa av fansen märka att det fanns mer under ytan. Och då splittrades fandomen i två delar de som såg deras kärlek och de som trodde på lögnerna. Larry shippers kallas vi som såg, trodde och stöttade deras kärlek. 

Omröstning

Har du lärt dig något nytt här?
 Ja
 Nej

Fråga mig

13 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23
24
25 26 27 28
29 30 31
<<< Juli 2013 >>>

Kategorier

Letar du efter något speciellt?

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Skylight med Blogkeen
Följ Skylight med Bloglovin'

Besöksstatistik

Tips

Racing Extinction Se här med svensk text:

Racing Extinction 

Böcker

Catch My Breath 

En fantastisk bok som du behöver läsa om du är ett fan av One Direction så att du lättare ska kunna förstå deras liv.

Veckans Musik

Hjälp till!

Home.     


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se