När man i dag tittar tillbaka så fanns tecknen på att något inte stämde där ­tidigt, säger Leo Aglert. Framför mig sitter en muskulös, mörkhårig kille med ett brett leende och varma ögon, som nästan är klar med det största och bästa som hänt honom. Han har blivit kvitt kroppen, kostymen, han föddes i och äntligen fått det kön han borde ha fötts med. För kille har Leo alltid varit, bara inte fysiskt. Han föddes i en kvinnokropp och var transsexuell fram tills 2007 då han på papper blev kille. Jag frågar vad han döptes till men det behåller han för sig själv. Det spelar liksom ingen roll eftersom han alltid varit Leo inuti.

– Redan som femåring kände jag att något inte stämde. Mina föräldrar har berättat att jag totalvägrade när det kom till klänning – jag skrek och skrek. Först i tonåren kunde jag sätta ord på vad det var, att jag inte var tjej, men det förblev en inre dialog. Tonåren var också ett riktigt helvete – jag kan få svårt att andas bara jag tänker på det. Jag kunde stå framför spegeln och försöka föreställa mig som jag ville se ut. Turligt nog hade jag många vänner.

Jag ber honom förklara ångesten, hur det känns att vara fånge i fel kropp. Leo gör en liknelse med de som i tonåren hade finnar som kunde kännas som hela världen, att man inte ville gå till skolan för att de satt där synliga mitt i ansiktet. Eller att jag skulle vakna en dag och ha skägg. Samtidigt går det inte att sätta ord på ångesten han kände inför bröst och höfter, hur fel det kändes för hela identiteten. Men hade han vetat att det fanns andra som kände precis som han, som också kämpade på i fel kropp, hade han tagit tag i könskorrigeringen mycket tidigare. Liksom många transsexuella trodde Leo till en början att han bara var lesbisk men i sina kärleksrelationer kändes det aldrig helt rätt – känslan av att något var fel blev nästan mer påtaglig när han exponerade sig för en annan människa. Men att berätta vad han kände var uteslutet, lögnen blev en livslögn till och med för honom själv. Att passa in och få livet att fungera blev prio ett. När en flickvän konfronterade honom, frågade honom om han var kille, skrattade han bort det.
– Min dåvarande flickvän hade bara dejtat killar och förstod inte alls varför hon attraherades av mig, men lockades av min utstrålning och min själ. I efterhand förstår man ju det bättre, jag var ju kille.

Men ju äldre Leo blev desto mörkare blev hans tankar. I 20-års ålder festade han hårt och förträngde sina känslor.

– Jag tror att jag flydde verkligheten och mig själv. Jag festade mycket, drack och livet blev en enda lång fest – eller ett långsamt självmord, för hur kul hade jag egentligen? Jag nådde botten när jag vid ett tillfälle nästan dog på grund av festandet och hamnade på sjukhus. Och jag förstod att jag hade ett val, och jag ville leva – men jag ville också vara hel och sann mot mig själv och vad jag var, var man.

I samma veva råkade Leo, som nu hunnit bli 28, träffa en transsexuell kille som var mitt i könsutredningsprocessen. En lyrisk Leo överöste honom med ­frågor, insåg att det fanns andra som kände precis som han och att kirurgin faktiskt utfördes här i Sverige. Snart hade han själv pratat med en psykolog och befann sig i start­skedet av sin egen process.
– Först utreds man av specialister under minst ett år, svarar på frågor om allt, från barndom till sexliv, och gör tester, allt för att säkerställa att det verkligen handlar om att man fötts i fel kropp. Teamet för min utredning gav utlåtandet att mitt fall var solklart och jag godkändes efter precis ett år – känslan var obeskrivbar. Sen började mitt ”real life”-år – man lever sitt liv som kille trots att man inte opererats eller officiellt anses vara man. Efter en tid börjar man hormonbehandlingen, hamnar i målbrottet och blir plötsligt jättestark och får skägg.

Varje dag var en lyckans dag, ett steg i rätt riktning. Hans föräldrar som tidigt godtagit att han vägrade klänning, låtit honom klippa sig riktigt kort redan i mellanstadiet och problemfritt accepterat att han kom ut som lesbisk som 16-åring hade blandade känslor gällande könskorrigeringen. Hans mamma tog orden ur munnen på honom när han stammande försökte förklara, frågade om det var så att han i själva verket var kille. Och hon tog hans beslut bra. Leos pappa och bröder hade ­svårare att acceptera situationen och kontakten mellan dem svalnade under en period.
I dag har de en bra relation. Samtidigt som Leo vet att familj och vänner måste få tid att acceptera och vänja sig tycker han också att det är viktigt att man som transperson sätter ner foten och kräver att bli kallad för det man vet att man är.

– Jag tror att min utstrålning ändrades, att jag krävde respekt, när jag blev mer självsäker, och då förbättrades vår relation.

Hösten 2006, ett och ett halvt år efter att utredningen börjat, gjorde Leo sitt första ingrepp, en mastektomi. Känslan när han 2007 lagligt blev man beskriver han som något av det skönaste han upplevt. I dag är han nästan färdig med operationerna som hunnit bli nio till antalet. Om han inte valt att gå hela vägen, att få hela paketet som han själv säger, skulle han ha kunnat vara färdig för fem år sen. Han har i stället valt en mer komplicerad form av kirurgi där urinröret förlängts med hjälp av en ven i vaden, scrotum skapats av det ursprungliga könsorganets yttre delar som fyllts med silikonkulor och själva penis blivit till av hud och muskulatur från lårets framsida. Om allt går som det ska har han tre-fyra operationer kvar, men de största ingreppen är avklarade.
– Jag har betalat ett högt pris, både i tid och smärta. Men det är det värt, jag har slutmålet i sikte, det här har varit på liv och död – antingen så får jag leva mitt liv som den jag är eller så gör jag slut på det. Samtidigt är tio års väntan för länge – jag har förlorat mycket tid. I gengäld har jag fått livet.

Varför väljer du att vara öppen med din historia?
– Jag vill inte leva hela livet med ett T i pannan, när man bytt så är det bytt, men jag vill föreläsa och finnas för de som kanske mår dåligt och tror att de är ensamma. Därför skriver jag också en bok och bloggar om min vardag – det ska vara lätt att hitta information vilket det inte är i dag. Nu är jag redo att hitta kärleken och njuta av det jag kämpat för i så många år.

Källa + Leos blogg

Adam Sandler, 46, attackerades av en gepard i Afrika, uppger Sky News.

Händelsen fångades på video och Hollywood-stjärnan visade upp händelsen i David Lettermans pratshow i onsdags.

Sandler var på en privat safari när han släpptes in i en inhängnad med räddade djur. Där blev han tillsagd av en av sina guider att han kunde mata geparderna med sina händer.

– En mycket trevlig man tog mig in till geparderna och sa att jag kunde mata dem med händerna och då gick något lite fel, berättar Sandler för Letterman.

På videon syns hur Adam Sandler hukar sig ner vid ett vattenhål och hur en gepard kommer bakom honom och plötsligt går till attack och hoppar på skådespelaren bakifrån.

– Mina vänner sa att jag hanterade det med lugn, men jag var stel i nacken då och när han hoppade upp på mig tänkte jag bara ”Åh, min nacke”, berättar han i intervjun.

Och Adam Sandler var allt annat än lugn, snarare var han livrädd:

– Allt jag tänkte göra var att låta honom äta mig. Det fanns inte en del av mig som skulle slåss tillbaka. Jag tänkte bara: ”Så det är så här jag kommer dö, festligt.”

Källa

DRESDEN. Mikaela Laurén, 37, och världsmästaren Christina Hammer, 22, stirrade varandra argt i ögonen från nära håll vid invägningen.

Då pussade Mikaela plötsligt Hammer på munnen.

– Det är den sista kärlek hon får av mig, säger svenskan.

Hammer – som anklagat Mikaela för att vara rädd efter att svenskan knuffat undan tyskan när de möttes i en stare down tidigare i veckan – blev helt paff.

– Självklart satte jag in pussen direkt på munnen. Hon tog det nog inte så värst bra, säger Mikaela.

I moegon kväll gör de två upp inför storpublik i Energie Verbund-Arena om världsmästartitlarna för WBF och WBO i mellanvikt.

En viktklass tyngre än Mikaela normalt boxas i.

”Bjöd på hektona”

Mikaela klarade vikten i går med fyra hekto, 70,6 kg, medan mästaren Hammer egentligen vägde över, 71,2 kg.

– I kontraktet står 71,0 men jag bjöd henne på de hektona, säger Mikaela.

Som är rejält nederlagstippad.

– Passar mig perfekt att vara underdog. Jag har allt att vinna och ingenting att förlora. Känner mig avslappnad och laddad. Jag ska bara gå in och ha kul i ringen.

Hon har förberett sig på Teneriffa, Kanarieöarna, inför VM-matchen som blir hennes andra riktigt stora match i karriären.

– Jag vet exakt vad som behövs göras och har allt stöd jag behöver.

Föll mot Braekhus

Den första stora matchen förlorade hon klart mot superstjärnan Cecilia Braekhus som är världens bäste kvinnliga proffsboxare kilo för kilo.

Hammer är inte riktigt lika bra och Mikaela Laurén är bättre förberedd än hon någonsin varit tidigare.

Efter Frida Wallbergs knockoutförlust i Stockholm är proffsboxningen återigen ifrågasatt i Sverige.

– Det som hände Frida innebär att jag blivit ännu mer fokuserad än tidigare. Jag är otroligt koncentrerad. Man är alltid medveten om riskerna. Proffsboxning är en farlig sport, säger Mikaela Laurén.

Källa

Två gulliga björnungar som kramas. En ultimat sötchock! 

MARTINSELKOSEN. Vissa björnar tror att de är biltjuvar. Andra spelar trumpet. Ytterligare andra är bara så söta att det är svårt att andas. Som björnugnarna i bildspelet ovan till exempel.

Det gulliga mysandet fångades på bild i Martinelkosen i nordöstra Finland. Visst ser de söta ut?

Källa

De ryska antigaylagarna har varit mycket omstridda. Nu får både landet och IOK hård kritik inför vinterns olympiska spel. 

SOTJI. De nya, hårda, ryska antigaylagarna kommer numera även att börja gälla för besökare i landet. Något som kan komma att påverka OS 2014 som ska hållas i Sotji. Mästerskapet har redan tidigare skakats av anklagelser om korruption och de nya lagarna kommer mycket opassande. 

Nu, med knappt ett halvår kvar innan spelen ska invigas, får både Ryssland och Internationella Olympiska Kommittén stark kritik.

– Det är vår åsikt att det inte kan arrangeras ett bra OS på en plats där mänskliga rättigheter kränks, skriver Boris O. Dittrich från Human Rights Watch iett brev till IOK.

"Kränkning av mänskliga rättigheter"

Lagen, som är väldigt vagt skriven, betyder bland annat att det är förbjudet att som bi-,homo- eller transsexuell är förbjudet att beskriva sin livsstil. Det är helt enkelt olagligt att som homo-, bi- eller transsexuell skriva en bok, publicera en artikel eller prata offentligt om hur det är att vara just det.

– Det är en grundläggande kränkning av mänskliga rättigheter, har RFSL:s förbundsordförande Ulrika Westerlund tidigare sagt till Nyheter24.

Frågan är nu vad som händer om någon idrottare under de olympiska spelen framför oönskade åsikter? Enligt Huffington Post kan utländska medborgare bli häktade i upp till 14 dagar innan de i slutänden utvisas från landet.

Skillnad mellan öst och väst

RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund har tidigare jämfört det ryska förslaget med det som tidigare lades fram i Litauen. 

 Enligt henne går det att se en tydlig bild när man blickar ut på hur HBT-personer behandlas i Europa.

– Vi har sett liknande exempel på lite olika håll i Östeuropa. Tyvärr finns det en stor skillnad mellan öst och väst, har hon tidigare sagt till Nyheter24.

Källa

Precis som människor ska kunna använda interaktiva glasögon och klockor ska djur också få en möjlighet till det. Ny forskning ska hjälpa hundar uttrycka sig med hjälp av senaste tekniken.

Hundar ska lättare kunna kommunicera och uttrycka kommando med sina ägare. Det är målet med det nya systemet FIDO (Facilitating Interactions for Dogs with Occupations) som utvecklas med folk från universitet Georgia Institute of Technology och Google Glass-tekniker, rapporterar Technology Review. Genom att aktivera en sensor på en väst genom att bita eller tugga på den kan hundarna i projektet förmedla förinställda budskap. Djuren i studien lärde sig snabbt att om de aktiverade någon av de fyra sensorerna hördes ett ljud som ägaren kunde uppfatta som en viss betydelse.

Resultatet av studien ska snart presenteras. Tanken är att FIDO i första hand kunna hjälpa funktionshindrade. Andra användningsområden är poliser eller bombtekniker som kan låta en hund meddela på håll att de stött på en skadad person eller vilken typ av bomb de hittat. I framtiden tror forskarna att systemet kan användas av hunden för att berätta om den är hungrig eller vill gå ut.

Källa

Hollywood-hunken och kanadensaren Ryan Gosling, 32, är inte bara skådespelare. Han är djurvän också. Nu har han inlett ett samarbete med djurrättsorganisationer i Kanada. Målet är att skapa opinion för att avelsgrisar, det finns över en miljon i Kanada, ska få en drägligare tillvaro,uppger E! News.

Målet är att avskaffa så kallade dräktighetsbås där avelsgrisarna hålls i så små burar så att de inte ens kan vända sig om.

I en debattartikel i den kanadensiska tidningen Globe and Mail skriver Gosling:

”Jag applåderar NFACC:s (ungefär det kanadensiska jordbruksverket) arbete med att förbättra livet för Kanadas grisar och hoppas att de kommer täppa till det här farliga kryphålet, genom att underkänna fläskindustrins hantering där de spärrar in grisar veckor i taget, något som jag aldrig skulle drömma om att göra med George (hans hund), och som ingen medkännande kanadensare någonsin skulle göra med något djur.”

Källa

Norman siktar på att slå världsrekord i sparkcykel. Det hade inte varit speciellt konstigt om det inte vore för den lilla detaljen att Norman är en hund. 

NEW YORK. Norman är ingen vanlig hund. Faktum är att den treåriga vovven av rasen briard är en synnerligen ovanlig hund med många säregna kunskaper.

Norman kan stoppa in disk i diskmaskinen, öppna kylskåpet, torka sig om munnen och till och med cykla. Men det är inte det som är det riktigt unika.

Snart ska Norman, förhoppningsvis, ta plats i Guinness rekordbok tack vare sina kunskaper i att åka kickbike. 

För att lyckas med det måste han klara av att sparka sig 30 meter framåt på mindre än 30 sekunder, skriver NBC.

Visst ser det ut som att han kan klara det?

Källa