naturepl.com" src="http://pandaplanet.se/sites/default/files/styles/tema_round_corner/public/snoleo1.jpg" alt="" />

Med en yta tre gånger större än Sveriges, men med en befolkning på bara drygt två och en halv miljon människor, kan det tyckas att Mongoliet borde vara befriat från miljöproblem förorsakade av människan. Så är det tyvärr inte och djur och växter hukar under trycket. De stora rovdjurens verklige "doldis" - den mytomspunna snöleoparden är en av de hotade arter som WWF skyddar.

Stora delar av landet är oberörda av utvecklingen, men när en förändrad livsstil nu också närmar sig Mongoliets stäpper och vilda berg så ökar också trycket på landets få naturresurser.

Stora delar av befolkningen lever fortfarande som nomader och mängden tamboskap är nu så stort att betestrycket från tamdjuren på flera håll blivit alldeles för högt. Det gäller speciellt getterna, vars antal på senare år ökat mycket kraftigt.

Mycket tamboskap betyder också mat för snöleoparden, vilket naturligtvis bäddar för konflikter mellan boskapsägare och leoparder. Den kraftmätningen vinner, som så ofta, människan och den olagliga jakten på snöleopard är utbredd.

Fakta: Snöleopard (Panthera uncia)

Snöleoparden är den mest okända av alla de stora rovdjuren. Den lever i otillgängliga bergsområden i Altaibergen, Hindukush och Himalaya där den oftast bara gör sig synlig några korta sekunder - och då bara för det byte som den tänker slå! Att den dessutom mest är nattaktiv bidrar förstås till att den är så sällan sedd. Den lever på bergsstäpper och i de låglänta barrskogar som finns på höjder från ca 1 500 meter. Under sommarmånaderna kan den jaga ända uppe på 6 000 meters höjd.

En snöleopard blir 120-160 cm lång. Till detta kommer svansen som mäter ca 90 cm. Den har en päls som är gråare i tonen än vanlig leopard. På vintern blir den något ljusare. Eftersom temperatur-äxlingarna är mycket stora ändras snöleopardens päls också mycket i tjocklek mellan årstiderna. Även tassarnas undersida är klädda med hår. Det har två fördelar. Dels isolerar det mot kyla, dels hjälper det till att fördela tyngden bättre i lös snö.

Snöleopardens bytesdjur är flera, bl a argalifåret, som är världens största vilda fårart. Den jagar också stenbockar högt upp i bergen, samt hjortar, gaseller och diverse smådjur. Snöleoparden är en mästare i att hoppa och den jagar oftast genom att smyga sig fram mot bytet, varefter den fäller bytet i ett jättesprång från sex till femton meter. Eftersom det ofta är långt mellan bytesdjuren har snöleoparden stora revir, troligen upp emot 10 kvadratmil.

I fångenskap har snöleoparder levt upp till 15 års ålder.

Snöleoparden räknas till de stora kattdjuren, som lejon och tiger, men har samtidigt det gemensamma med små kattdjur att den inte kan ryta.

För närvarande finns bara mellan 4 500 - 7 000 snöleoparder kvar i de 12 länder i Asien där snöleoparden lever. Antalet i Mongoliet uppskattas till ca 1 000 djur.

Den vackra pälsen i kombination med att snöleoparden också tar tamboskap gör att tjuvjakten är omfattande. Tjuvjägarna har också den fördelen att det finns för få poliser, nationalparksvakter och andra övervakande instanser som kan övervaka de stora områden där tjuvjakten pågår.

Källa

Bersgorillorna i Virunga i östra Kongo mår utmärkt trots krisen förra året och flera nya ungar har fötts. Det visar 2012 års stora räkning, som nu är klar. Nationalparksvakter och övrig personal har trots krig och mycket svåra förhållanden klarat av att skydda Virungas bergsgorillor. Den humanitära krisen i området är stor och WWF riktar stora delar av sitt stöd till parkvakter och deras familjer.

Varje år räknas bergsgorillorna i Virunga. 2012 års räkning är avklarad och bjuder på riktigt positiva nyheter. Efter flera månader av krig och oroligheter hittades alla familjerna levande! En av dem, Rugendofamiljen, hade inte setts till på länge, men hittades till slut. Inte bara mådde alla bra, det hade också fötts en ny unge i gruppen.
Att hitta dem levande och välmående var en enorm lättnad eftersom den här familjen har lidit så mycket tidigare.

Lite bakgrund: I juli 2007 sköts en hane och tre honor i Rugendofamiljen (varav en var dräktig och en annan ammade en unge) av personer inblandade i den illegala handeln med kol. Händelsen sände chockvågor över världen och bilden på offren sågs på omslaget av National Geographic och Newsweek.

Försvunna sedan juni 2012 – nu hittade

Sedan krisen i Virunga bröt ut förra året och rebellgrupper började strida i området, har de som arbetar i nationalparken varit livrädda att något liknande skulle hända eller hade hänt Rugendofamiljen igen. Ingen i familjen hade nämligen setts till sedan i juni 2012. Så glädjen var stor när det hittades.

WWF har jobbat med att bevara Virunga nationalparks djur och natur i nära samarbete med lokal-befolkningen i över 20 år.

WWF är också medlem i International Gorilla Conservation Programme (IGCP) vars mål är att bevara begrsgorillor och deras livsmiljö i Rwanda, Uganda och Demokratiska Republiken Kongo.

Källa

Det blir vargjakt i Sverige i vinter. Naturvårdsverket ger klartecken för att skjuta 16 vargar fram till 17 februari.

EU granskar nu beslutet, och risken finns att Sverige dras inför domstol.

Samtidigt är kommentaterna från miljöorganisationerna mycket hårda, och i England uppmärksammas jakten nu på Twitter.

– Det här kan bli en storm, säger Tom Arnbom, ansvarig för rovdjursfrågor på Världsnaturfonden (WWF).

Enligt Naturvårdsverkets beslut ska jakten ske i åtta utvalda revir. I vart och ett av dessa får två vargar skjutas, varav högst ett av föräldradjuren. Reviren ligger i Dalarnas, Värmlands, Örebro och Västmanlands län.

Hot om domstol

Verket motiverar jakten med att den är selektiv och riktad mot vargarna i de mest inavlade reviren. Tanken är att stärka stammen genetiskt och göra den mer livskraftig på sikt.

– Det här är inte en vanlig licensjakt, säger verkets chef Maria Ågren.

EU-kommissionen uttryckte dock starka tvivel på detta i ett brev till regeringen i december, och nu kommer man att granska om beslutet ligger i linje med EU:s art- och habitatdirektiv.

– Vi är alla överens om att den svenska vargstammen har en ogynnsam bevarandestatus, och vi behöver se om den här jakten kan bidra till att den blir mer gynnsam, säger Joe Hennon, talesperson för EU:s miljökommissionär Janez Potocnik i Bryssel.

– Allt hänger på om det är möjligt att vara så selektiv som man tänkt sig. Om vi finner att den här jakten i praktiken är detsamma som en vanlig licensjakt, är det inget tvivel om att vi går till domstol.

Kraftig avskjutning

Tom Arnbom på WWF påpekar att Naturvårdsverket dessutom gett tillstånd till skyddsjakt på 32 vargar i år.

– Det innebär att totalt uppåt 50 vargar kan komma att skjutas. Vi ser inga hållbara argument i beslutet, säger Arnbom som tror att regeringen utövat påtryckningar på verket.

Detta avvisas dock av landsbygdsminister Eskil Erlandsson som inte heller är orolig för att Sverige ska dras inför EU:s domstol:

– Den risken ser jag som liten eller rentav obefintlig, säger han.

Källa

En studie av drygt 900 elefanter i två Kenyanska reservat (Samburo och Buffalo Springs) följde elefanterna i 14 år. I början ökade antalet, men 2009 började tjuvjägarna rikta in sig även på de här väl övervakade djuren. Elefanter rör sig nämligen långt utanför reservaten och hamnar i farliga områden där elfenbensjägare håller till. 
Dödandet gjorde att populationen blev yngre och att hanarna blev färre. 1998 var fyra av tio elefanter hanar, men 2011 bara tre av tio, eftersom tjuvjägarna helst skjuter hanar – de har mest elfenben. Särskilt äldre dödades, vilket ledde till att antalet hanar över 30 år minskade från 38 till 12. Nästan hälften av de kända honorna över 30 år förlorades 2006-2011, de gick från 59 till 32. Tio av de 50 elefantgrupperna försvann helt.

Många unga elefanter blev föräldralösa. De som var under två år när de förlorade sin mamma dog allihop. De som var över två år tog till olika strategier: vissa försökte klara sig ensamma, en del slog sig ihop med andra föräldralösa ungar och några sökte sig till andra åldersblandade grupper.
Elefanterna i Samburu svarade på våldet med att föda fler ungar - på samma sätt som de gjorde under 1970- och 80-talens masslakt, vilket räddade dem från utrotning då.

Efterfrågan på elfenben och de skyhöga priserna har dessvärre gjort att tjuvjägare ger sig på väl skyddade och övervakade populationer. Så är läget i hela Afrika. Men allt hopp är inte ute. För 30 år sedan var situationen densamma men slakten kunde till slut stoppas. Det som måste till är att organisationer, enskilda människor och regeringar gör enad front för att minska efterfrågan på elfenben.
© naturepl.com / Anup Shah / WWF-Canon

Förra året kommer att gå till historien som ett dystert år för Indiens vilda tigrar. Totalt  dödates 78 tigrar under 2012 och flertalet av tjuvjägare. Senast som lika höga siffror rapporterades var 2001 då 71 tigrar dödades. 

Situationen 2012 var värst i Tadobareservatet där 14 tigrar dödades, följt av 13 i Karnataka och 12 i Uttarakhand. De höga sifforna visar att den illegala handeln med tigrar följer de alarmerande rapporter som även gäller elefant och noshörning.

När de gäller tjuvskjutna tigrar i Indien så är det enligt indiska rapporter en ökad efterfrågan från andra asiatiska länder, främst Kina, som ligger bakom den ökande tjuvjakten. Regeringen i Indien säger att man vidtagit flera åtgärder för att stoppa den ökande illegala jakten, men det syns inte i den senaste statistiken. Indien är tigerns starkaste fäste med en stam på runt 1 700 tigrar enligt räkningar 2010.  

 
WWF arbetar på flera plan för att rädda tigern. Ett exempel är de 13 tigerlandskap - "Landscapes of Hope" - där WWF i samråd med regionala myndigheter länkat samman tigerreservat och nationalparker. WWFs arbete sker i nära samarbete med lokalbefolkningen i samtliga tigerområden.

Källa