Sitter på hotell Muhaburas uteservering med Eugen och Charles, två av dessa fantastiska naturvårdare som arbetar på IGCP (International Gorilla Conservation Programme). På bordet har vi två olika kartor. En karta visar alla kända naturliga vattenkällor inne i gorillaskogen och den andra kartan visar alla illegala aktiviteter som görs av de som hämtar vatten. Det finns ett mycket tydligt samband och man behöver inte förstå mycket om hydrologi och berggrunder utan det är helt klart att tillgång till vatten är ett växande problem.

Vi har tidigare under dagen varit uppe vid parkgränsen och varit med och byggt grunden till en vattentank. Byn vi besökte är precis där man på kartan har en svärm med röda markeringar inne i skogen, alltså massivt med tjuvjakt. Det är därför man nu börjar bygga vattentankar i byn!

Det råder full aktivitet och glada diskussioner om hur man bäst bygger en vattentank. IGCP har utbildat en grupp personer som har kommit hit för att hjälpa till med arbetet, och det är bara kvinnor. Killarna i byn skämtar och blandar cement, bär sten och klipper armeringsjärn. Det är lite av en folkfest över det hela och de har hejdlöst roligt åt att jag försöker hjälpa till, det ska inte en ”mzungo” göra.

Eugen berättar att man försöker välja ut de familjer som får en vattentank med tanke på att det ska dels komma till stor nytta men också minska illegalt intrång i skogen, mao ofta de allra fattigaste. Charles skrattar och skjuter till att det egentligen är ett finurligt sätt att ”belöna” en tjuvjägare. Man vet av erfarenhet att de familjer, eller de personer, som på ett eller annat sätt fått något blir mer vänligt inställda till naturvårdsarbetet och parkvakternas arbete. Samtidigt blir det färre besök i skogen och färre illegala aktiviteter, eller som Charles säger, färre röda markeringar på kartan!

Senare på kvällen när jag sitter ensam kvar tänker jag på det Charles sagt. Tjuvjakt kan bekämpas på många sätt, och visst vi ska fortsätta med patrullering och plocka bort snaror och parkvakterna ska vara synliga ute i byarna. Men det där med att man också kan ”belöna” med att bygga vattentankar, det var något nytt för mig.

/Allan Carlson, WWF

PS. Här ovan kan ni se en lång film som förklarar varför brist på vatten påverkar bergsgorillorna trots att de inte dricker vatten. Filmen visar också hur WWF och IGCP arbetar för att förenkla vardagen för lokalbefolkningen och samtidigt öka skyddet för bergsgorillorna.

Mekongområdet i Sydostasien riskerar att bli av med över en tredjedel av sin nuvarande skog inom tjugo år, varnar WWF i en ny rapport.

Mellan 1973 och 2009 förlorade de fem länderna i Mekongområdet nära en tredjedel av sin skogsyta. Kambodja förlorade 22 procent,  Laos och Burma 24 procent och Thailand och Vietnam 43 procent.

Rapporten “Ecosystems in the Greater Mekong: past trends, current status, possible futures,” visar att ytterligare, snabba förluster är att vänta om den nuvarande avskogningstakten fortsätter. Men att det finns en annan väg att gå.

– 

Mekongområdet befinner sig vid ett vägskäl. Den ena vägen leder till ännu större utarmning av den biologiska mångfalden och av försörjnings möjligheter, men om naturresurser  förvaltas på ett ansvarsfullt sätt, kan den här regionen följa vägen som säkrar en hälsosam och blomstrande framtid för sitt folk, säger Peter Cutter, ansvarig för  WWF-Greater Mekong.

De stora ytorna med sammanhängande skog minskade kraftigt i regionen, från över 70 procent av landområdet 1973 till ungefär 20 procent 2009. Core forest är det engelska namnet på en yta av minst 3,2 km2 (320 hektar) av sammanhängande skog. Om den här trenden fortsätter, förutspår WWF att 2030 kommer bara 14 procent av Mekongområdets kvarvarande skogar att bestå av sammanhängande livsmiljöer som kan upprätthålla livskraftiga populationer av många vilda arter.

– Scenariot med grön ekonomi är valet för en livskraftig framtid i Mekongområdet. Regionala ledare har redan försäkrat att en hälsosam ekonomisk tillväxt går hand i hand med  hälsosamma och produktiva ekosystem, men snabba och effektiva svar behövs nu för att undvika permanent miljöförstöring, säger Peter Cutter.

Rapporten tar även upp Xayaburidammens utveckling som ett centralt hot mot hälsa och produktivitet i Mekongflodens delta.  I flodbädden finns 13 unika, fortfarande sammankopplade färskvattenekosystem, men det kontroversiella dammprojektet kommer att avskilja huvudströmmen i den lägre Mekongfloden. Det hindrar fisk från att vandra och blockerar transport av sedimentet, med katastrofala följder för 60 miljoner människors försörjning.

Dessutom redovisas i rapporten den enorma nedgången bland många viktiga arter i regionen, som tiger, asiatisk elefant, irrawaddydelfin och den endemiska vietnamantilopen(saola).

Många arters överlevnad är direkt beroende av att det finns skyddade områden som sköts effektivt. De skyddade områdena har visserligen ökat kraftigt sedan 1970, men många av dem är misskötta.

 – Flera skyddade områden existerar bara till namnet. Även relativt säkra skyddade områden är starkt pressade av tjuvjägare och illegal avverkning, medan andra har minskat i storlek på grund av regeringars iver att tjäna pengar på tillstånd och koncessioner från gruvbolag eller plantageägare, säger Peter Cutter.

Rapporten påtalar också att regionen fortfarande är rik på naturresurser med värdefulla ekosystemtjänster, som mat, vatten och fiber – bland de högsta i världen. Områdets  naturliga välstånd ger goda förutsättningar för hållbar utveckling, och WWF tror starkt på möjligheten att bygga gröna ekonomier som dock också är strakt beroende av regionalt samarbete över landsgränserna.

Ladda ned hela rapporten:
http://awsassets.panda.org/downloads/greater_mekong_ecosystems_report_020513.pdf

Bilder kan laddas ned på: https://photos.panda.org/gpn/external?albumId=4388
Film: http://gvn.panda.org/?c=2296&k=5e06c47b5b

Hälften av Sveriges befolkning släckte lampan under årets WWF Earth Hour i en symbolhandling för att visa att de vill att politikerna ska agera kraftfullt i klimatfrågan. Och lika viktigt – hälften av svenskarna började med nya klimatsmarta vanor i samband med Earth Hour.

Earth Hour nådde ett nytt globalt rekord i år med deltagare i 7 000 städer från 154 länder. Årets tema för Earth Hour var ”Beyond the Hour” och handlade om hur privatpersoner kan göra skillnad för klimatet utöver att släcka.
Ett av huvudmålen med årets Earth Hour var att inspirera människor till en mer klimatsmart livsstil. WWFs utvärdering visar att svenskarna också började med nya vanor i samband med Earth Hour i år. 50 procent har börjat återvinna mer, 36 procent energieffektiviserar sina hem, 32 procent har börjat cykla mer och åker mer kollektivt, 27 procent åker mindre bil, 27 procent konsumerar mindre och 23 procent har blivit vegetarianer eller äter mindre kött.

– Det är fantastiska siffror som visar att något händer i samband med Earth Hour. Vi behöver påverka på flera nivåer i samhället för nå en grön samhällsförändring. Vi behöver klimatinnovationer, vi måste minska städernas koldioxidutsläpp och absolut viktigast – vi måste få politikerna att fatta rätt beslut. Dock kommer inget att ske om inte vi som individer förstår problemen, säger WWFs generalsekreterare Håkan Wirtén.

Ett nytt spår som Earth Hour tog i år var att informera om de möjliga konsekvenserna som de globala uppvärmningarna skulle kunna leda till.

– Ett stort antal klimatmodeller inom exempelvis ramen för FNs klimatpanel IPCCs arbete pekar mot att vi riskerar en medeltemperaturökning på 4 grader inom hundra år om utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka – med enorma konsekvenser för vår jord. Med Earth Hour vill vi visa på våra möjligheter att förändra utvecklingen. Skolor i hela landet engagerade sig i Earth Hour och – 95 procent av lärarna tror att eleverna har lärt sig något nytt om klimatfrågan under Earth Hour, säger Barbara Evaeus, klimatkommunikatör på WWF.

Även i de cirka 1 000 skolor som deltog i Earth Hour blev eleverna och lärarna inspirerade till nya klimatsmarta handlingar i samband med kampanjen. I 78 procent av skolorna blev elever och lärare uppmuntrade till att bli klimatsmartare, 40 procent diskuterade hur skolan kan göras klimatsmartare, 22 procent källsorterade mer, 20 procent energieffektiviserade i skolan och 18 procent serverade mer vegetariskt.

Enligt bland andra nyhetsbyrån AP och Financial Times undertecknade idag det ryska bolaget Gazprom Neft och Shell en överenskommelse om ett strategiskt samarbete för utveckling av havsbaserad oljeexploatering i ryska Arktis. Den ryske presidenten Putin ska ha skrivit under överenskommelsen vid ett besök i Nederländerna.

Idag inleds Nordiska ministerrådets seminarium i Stockholm om hållbar näringsutveckling och resursförvaltning i Arktis. Där kommer bland annat oljeexploatering i Arktis att diskuteras. Finns det verkligen teknik som klarar av att borra efter olja i den hårda arktiska miljön?

– Vi är mycket oroade över utvecklingen. Shell har vid flera tillfällen under 2012 visat att de inte behärskar tekniken för att på ett säkert sätt borra efter olja i Arktis, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF.

Andra oljebolag, som det franska Total och det ryska Lukoil har nyligen meddelat att de inte anser att det är tekniskt säkert att borra efter olja i Arktis. Ett synsätt som även WWF delar.

– Den amerikanska kustbevakningen granskar nu Shell för eventuellt lagbrott mot internationella marina miljöregler. Under 2012 misslyckades Shell med nästan allt under oljeborrningen utanför Alaska, menar Tom Arnbom, Arktisexpert på WWF.

I februari meddelade Shell att de skjuter borrningarna i Arktis på framtiden, men det tycks som om Shell nu flyttar över sin kunskap till ett område med mindre strikta miljölagar och med sämre transparens. Riskerna för potentiella olyckor i samband med oljeexploatering till havs i Arktis är för tillfället oacceptabelt höga.

– Innan det finns säker teknik i Arktis bör ingen ny oljeexploatering ske till havs, avslutar Tom Arnbom.

Efter åratal av protester från miljörörelsen meddelade det stora massa- och pappersföretaget Asia Pulp and Paper (APP) att avverkningen av opåverkad regnskog på ön Sumatra i Indonesien skulle upphöra den 1 februari. Där bland andra arter den hotade tigern har sin livsmiljö. Ett nytt och miljövänligare arbetssätt utlovades. Omvärlden applåderade ett slut på den kanske grövsta regnskogsskövlingen världen skådat. Nu visar en ny rapport att APP i stort sett redan hade huggit ner all regnskog när löftet gavs.

Fram till idag har APP avverkat och skövlat cirka två miljoner hektar regnskog på Sumatra som främst gått till produktion av pappersmassa. Vilket bör jämföras med de cirka 5 000 hektar som företaget enligt sin nya policy undantar från produktion – en försvinnande liten del i APPs långa historia av regnskogsskövling.

– När APP presenterade den nya policyn trodde vi att det var goda nyheter för Indonesiens befolkning, regnskogar och biologiska mångfald. Eftersom all regnskog redan hade huggits ner ser det inte bättre ut än att företaget har satt stopp för en avverkning som redan är genomförd, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF.

Att efter år av förstörelse och i samband med den nya policyn inte inkludera restaurering och återuppbyggnad av de mest förstörda skogsområdena är en stor brist. Speciellt när rapporten visar att merparten av skogen redan är avverkad. Flera organisationer vill nu se att APP restaurerar de mest värdefulla områdena som företaget har skövlat under årens lopp.

– Det tycks som om APP ber om amnesti för skövlingen och att det som hänt ska vara glömt. Vad företaget efterlämnar till landet och befolkningen är sociala konflikter, utsläpp av växthusgaser, förstörda ekosystem och miljöer för utrotningshotade djur som orangutanger, tigrar och elefanter, säger Olle Forshed, expert på regnskog och tropiskt skogsbruk på WWF.

Ett annat problem är att APP fortfarande tillåter att redan avverkat naturskogsvirke – som lätt kan förväxlas med nyhugget – skickas till massafabrikerna. Så sent som härom veckan upptäcktes bland annat avverkning av regnskog inom APPs områden på Borneo – skog som borde ha undantagits från avverkning enligt företagets nya policy.

– WWF rekommenderar därför fortfarande massa- och pappershandlare att vara försiktiga när det gäller att göra affärer med APP. Först måste företaget ta fullt ansvar och återställa förstörda områden och på ett trovärdigt sätt garantera att skövlat virke utesluts ur produktionen, avslutar Olle Forshed.

Ett nytt projekt för att bygga regnvattentankar minskar hoten mot bergsgorillor och hjälper samtidigt människor i gränstrakterna mellan Rwanda, Uganda och Demokratiska republiken Kongo att få tillgång till rent dricksvatten.

Den senaste inventeringen av bergsgorillor visar att det finns två olika populationer med totalt cirka 880 gorillor i två unika bergsregnskogar, Virunga och Bwindi vid gränserna mellan Rwanda, Uganda och Demokratiska republiken Kongo. 

– Ett stort problem är att gorillorna är omgivna av områden som har bland den högsta befolkningstätheten i Afrika – med runt 1 000 personer per kvadratkilometer som saknar tillgång till rent dricksvatten, säger Håkan Wirtén, generalsekretare på Världsnaturfonden WWF.  

Nationalparkerna omges av uppodlad jordbruksmark och tillgången på vatten är ett problem i området eftersom de vulkaniska jordarna är mycket porösa och inte håller vatten. Däremot fungerar bergsregnskogarna som växer på vulkanerna som naturliga vattentorn – och inne i gorillornas livsmiljö rinner små bergsbäckar.  

Istället för att vandra 5-10 kilometer ner till låglandet för att hämta vatten smyger man gärna in i skogen och hämtar det där istället – och passar samtidigt på att sätta upp snaror för att fånga småantiloper eller en buffel. Snaror som är ett gissel för gorillorna – uppskattningsvis fastnar en gorilla per månad och skadas allvarligt eller dör i en snara.  

För att komma till rätta med problemet har den internationella organisationen Gorilla Conservation Programme (IGCP) tillsammans med WWF och andra samarbetspartners hjälpt till att bygga regnvattentankar i de omgivande samhällena. 

– Att människor rör sig i bergsgorillornas närhet innebär ett hot eftersom gorillor är mycket mottagliga för smitta som överförs från människan.  I början av året behandlades en hel gorillafamilj på 18 djur som hade fått svår hosta med antibiotka som injicerades med blåsrörspilar, berättar Allan Carlson, naturvårdsexpert på WWF.

Gorillor dricker normalt sett inte vatten eftersom de får i sig allt de behöver via maten – men nu får människorna tillgång till rent vatten utan att söka sig in i nationalparken. Ett enkelt sätt att dels minska hoten mot gorillorna och att samtidigt hjälpa människorna som bor vid skogen – både djur och natur och människorna blir vinnare. 


Se filmen om vattentankarna som förbättrar livet för både människor och gorillor: