Skylight

Inlägg publicerade under kategorin WWF

Av Sandra - 18 februari 2013 12:28

Här kommer en liten videohälsning från Arktis och vår kollega Rhys Gerholdt från WWF USA!

Stora delar av Arktis havsis krymper varje sommar, men i september 2012 uppmättes ett nytt bottenrekord och en halvering sedan 1970-talet av den synliga sommarisen. Mäter man hela isvolymen har cirka 76 procent av isen försvunnit sedan satellitmätningarna startade 1979. Förändringar i arktiska miljön påverkar samhällen och arter, särskilt de djur som är beroende av packisen för att överleva, som t.ex isbjörnarna. WWFs Rhys Gerholdt besökte det frusna Arktis för att se isbjörnar och reflektera över de framtida utmaningarna i detta snabbt föränderliga klimat.

"Efter två timmar lång resa i en gammal van över tundran i norra Kanada, 60 km från Churchill, når jag min destination - den arktiska vildmarken. Här får jag kämpa mot bitande kalla vindar och insvept i en massiv parkas, går jag ut och ställer mig vid sidan av min kollega Peter Ewins, Arktisexpert på WWF

Mindre än 100 meter från oss bort vilar en isbjörnsmamma, medan hennes 10 veckor gamla unge växlar mellan att nafsa i hennes hals och vadd och bita på små kvistar. Jag imponeras av hur detta enorma djur kan vara så mild, och tålmodigt tolerera ungens bett och nypande. Isbjörnsmammans blotta storlek, prakt och tillgivenhet mot sin unge är häpnadsväckande.

Men jag är inte i Arktis bara för att uppleva det underbara i denna häpnadsväckande art, jag är här för att den svåra situationen för isbjörnen är långt ifrån säker. Forskare säger att till år 2035 - när den här isbjörnsungen är vuxen, kommer bristen på havsis nära Churchill att göra livet här omöjligt för isbjörnen att överleva."

Du kan också hjälpa isbjörnen och andra arter i Arktis att överleva. Bli Isbjörnsfadder idag! www.wwf.se/bli-isbjornsfadder

Klicka på bilden för att komma till videon:


Leva nära isbjörnar - ett lyckat isbjörnsprojekt!

Isbjörnar som fastnar på land och inte hinner ut på havsisen på våren kan orsaka en hel del problem för lokalbefolkningen. När isbjörnar försöker komma åt matförråd och hundar hos inuiter i det lilla samhället Arviat i västra Hudson Bay i Kanada, slutar det ibland med att björnen skjuts. För att hitta en lösning på detta har WWF ihop med inuiter tagit fram flera olika åtgärder. Maten läggs nu i stålkontainrar som isbjörnar inte kan bryta sönder och runt hundarna är elstängsel uppsatta, något som isbjörnarna inte tycker om och undviker.

Dessutom finansierar WWF en vakt som nattetid skrämmer iväg björnarna med strålkastare, högljudda smällare och, om det misslyckas, gummikulor. Allt för att undvika att en isbjörn dödas. Projektet har visat sig vara lyckat eftersom inte en enda isbjörn behövde dödas under 2012. Tidigare sköts åtta isbjörnar år 2010 och tre stycken 2011 i detta samhälle.

Källa

Djur · WWF
ANNONS
Av Sandra - 12 februari 2013 18:08

En valart som det vore spännande att få se i verkligheten är den mytomspunna narvalen med sitt långa spjut. På 1400-talet såldes dessa spjut till furstar i Europa som enhörningshorn. Ett annat kännetecken är att narvalen saknar ryggfena. Här har naturen som så ofta ordnat det praktiskt, eftersom en ryggfena bara skulle fastna i isflaken i Arktis.

Narvalen är en sorts val som kan bli fem meter lång och spjutet kan bli hela två meter långt. Bara hannarna har spjut - egentligen den vänstra hörntanden som växer ut genom huden. Man vet inte riktigt vad spjutet gör för nytta, men troligen används det för att slåss med andra hanar.

Det finns nästan dubbelt så många narvalar som vi tidigare har trott, närmare 100 000. De flesta lever i norra Kanada, några vid Grönland och vissa vid Svalbard och Ryssland. Men frågan är hur framtiden ser ut - med smältande havsisar blir det nämligen lättare för ursprungsbefolkningen att jaga narvalen som simmar in längs öppna sprickor där jägarna väntar. 

WWF stödjer ett forskningsprojekt på narval i norra Kanada där sändare används för att följa deras rörelser. Du kan följa dem här:http://wwf.panda.org/what_we_do/where_we_work/arctic/wildlife/whales/narwhal/tracker

 

ANNONS
Av Sandra - 2 februari 2013 09:32

På lördagsmorgonen sköts den första vargen i den selektiva jakten på 16 djur som Naturvårdsverket beslutade om i veckan.

 

Vargen sköts någon gång efter klockan 7 i Hedbyreviret i Örebro län.

– Jag vet ännu inte vad det är för varg som skjutits, säger Per Wedholm, rovdjursansvarig på länsstyrelsens i Örebro.

Enligt Naturvårdsverkets beslut ska jakten, som började på fredagen, ske i åtta utvalda revir. I vart och ett av dessa får två vargar skjutas, varav högst ett av föräldradjuren. Reviren ligger i Dalarnas, Värmlands, Örebro och Västmanlands län.

Källa

Djur · Hunddjur · WWF
Av Sandra - 1 februari 2013 16:18

Djur som behöver räddas

Bambulemuren, javanoshörningen, sifakalemuren och sköldpaddan på bilderna är bara några av de arter som finns med på listan, som faktiskt blivit en hel bok.

Boken heter Priceless or Worthless? och den handlar om de arter som kan ta slut om vi inte räddar dom.


Följ länken för att bläddra i boken och titta på de 100 arternahttp://viewer.zmags.com/publication/44234ae6#/44234ae6/1

Djur som försvunnit

Tyvärr har en del djur blivit utrotade och försvunnit för gott. Numera finns till exempel javatiger, pinta jättesköldpadda och pungvarg bara på bild. Såhär såg djuren ut:


Foto: javatiger © WWF-Canon / Helmut Diller


Foto: pinta jättesköldpadda © Martin Harvey / WWF-Canon


Foto: pungvarg © WWF-Canon / Helmut Diller

Djur som blivit räddade i sista stund

Vi kan rädda djuren. Här är exempel på några djur som nästan tagit slut, men som blivit räddade av oss människor och nu växer i antal!


Foto: przewalskis vildhäst © David Lawson / WWF-UK


Foto: lejontamarin
 © Juan Pratginestos / WWF-Canon


Foto: maurutius falk © WWF / Olivier LANGRAND


Foto: knölval © Sylvia Earle / WWF-Canon

Przewalskis vildhäst försvann från det vilda, men räddades med hjälp av vildhästar i djurparker! Hör berättelsen från Nordens Ark.

Källa

 


Böcker · Djur · Utdöd · WWF
Av Sandra - 1 februari 2013 16:11

Den illegala jakten på lejon har ökat, främst är det lejon som skjuts när de angriper boskap. Lejon minskar även när deras bytesdjur försvinner allt mer. Elefanter, noshörningar och tigrar tjuvjagas mest, men när dessa arter minskar så ökar jakten även på andra arter som lejon. En ökad efterfrågan  på lejondelar som används i traditionell Asiatisk medicin är ett hot på några platser. 


Konflikter mellan människor och lejon ökar. Bara i Kenya så dödas cirka 100 lejon per år när människor skjuter dem i samband med att de hotar eller är nära boskap. I Kenya finns endast ca 2000 lejon kvar.


WWF arbetar aktivt med att stödja flera viktiga reservat och nationalparker som har en mycket stor stam av lejon inte minst Selousreservatet  i södra Tanzania och angränsande reservatet Niassa i norra Mozambique. Även områden i norra Zambia och I Kongo där lejon lever får stöd av insamlade WWF-medel från bland annat Sverige. 


Lejon klarar sig bra endast i några nationalparker och reservat


Vad få känner till är att det idag endast finns ca 32 000 - 35 000 vilda lejon i Afrika. Av dessa lever ca hälften i 6 områden. Dessa stora nationalparker och reservat är Serengeti- Masai-Mara i norra Tanzania respektive Kenya, Ruaha-Rungwa i Tanzania, Selousreservatet i södra Tanzania, Okavango i Botswana som delar population med Hwange nationalpark i Zimbabwe, samt Kruger nationalpark i Sydafrika som delar population med närliggande områden i Mozambique och Zimbabwe. För artens fortlevnad är det viktigt att dessa stora områden skyddas för alltid. Samt att korridorer fungerar mellan områden även över landsgränser. Bytestillgången är viktig för att hålla uppe lejonstammen och det finns nu oftast endast gott om antiloper och bufflar i reservat och nationalparker. Den senaste översynen av Afrikas lejon kan läsas här.


På senare tid har stora resurser från bland annat WWF lagts på områden somSelous. Reservatet har en avgörande betydelse inte bara för lejon, Afrikas största population med 7500 lejon( inklusive närliggande områden som Mikumi nationalpark och även utanför reservatet) utan även för bland annat hotade vildhundar och elefanter. Selous stora ekosystem skapar även ett bättre klimat för människor i området och de viktiga floderna i ett relativt orört system är en viktig vattenresurs.

Källa

Av Sandra - 1 februari 2013 16:02

Lodjuret tillhör familjen kattdjur. Pälsen är mer eller mindre fläckig med gulbrun bottenfärg som blir ljusare på vintern. Svansen är kort med svart spets. På öronen sitter svarta örontofsar. Svansspetsen och örontofsarna förstärker öronens och svansens hållning och gör lodjurets kroppsspråk tydligare. 
 

Ett skyggt skogsdjur

Lodjur är skygga, ensamlevande skogsdjur som trivs särskilt bra i bergig och brant terräng. De håller revir, områden som de försvarar mot andra lodjur. Reviret "doftas in" med urinmarkeringar. Ett lodjurs hemområde varierar mellan 3 och 7 kvadratmil, större i norra Sverige än i Bergslagen, och större för hannar än för honor. Det viktigaste bytesdjuret är rådjur, men lodjuret anpassar sina matvanor efter tillgången. I  renskötselområdena äter det mest renar, särskilt under vintern. I områden med lite rådjur är harar och skogshöns (tjäder, ripa, orre) vanliga byten.

Ett lodjur som jagar smyger försiktigt fram mot bytet. När avståndet är 20 till 30 m attackerar det blixtsnabbt. Större byten dödas med ett bett i strupen, mindre med ett bett i nacken. Om anfallet misslyckas ger lodjuret snart upp jakten, och väntar istället på nästa chans.

 

Ensamstående mamma

Parningstiden är i mars-april. I maj-juni föder honan en till fyra ungar som hon ensam tar ansvar för. Ungarna följer sin mamma i nästan ett år. Av henne lär de sig bl a att jaga och döda byten. När ungarna är knappt två år blir de könsmogna. 


Känslig för jakt

Vid sekelskiftet fanns det nästan inga lodjur kvar i Sverige. Under en period av fridlysning 1927 till 1942 återhämtade sig stammen, och vid 1980-talets början fanns det lodjur i nästan hela landet. När antalet återigen minskade blev lodjuret åter fridlyst i hela landet 1991. Alltför hård jakt i kombination med rävskabb är troligen orsak till nedgången. Idag finns lodjuret förmodligen i alla landskap utom på Öland och Gotland. Men söder om en linje Dalsland-Värmland-Västmanland-Norra Uppland föds det få, eller inga, ungar. Det sker en spridning söderut, med cirka 3-4 mil per år. Det motsvarar den sträcka honorna behöver röra sig för att komma till nästa "lediga" hemområde! Trots att lodjuret är fridlyst förekommer det olaglig jakt, särskilt i områden där snöskoter underlättar uppspårandet.


Visste du att...

... lodjuret inte kan ryta som de stora kattdjuren. De kan däremot spinna, jama, yla och fräsa.

... i dagsljus ser lodjuret lika bra som en människa, men i svagt ljus ser det ungefär sex gånger bättre än vi. Det beror bl a på ett kraftigt ljusreflekterande skikt i ögat, bakom näthinnans synceller. Ljus som passerar näthinnan utan att absorberas reflekteras och kan stimulera syncellerna en gång till. Att kattögon lyser så kraftigt i strålkastarljus beror just på detta reflekterande skikt.

... lodjurets styva och långa morrhår är mycket känsliga för beröring och används vid jakt i mörker.

... lodjuret har en hårkudde under trampdynorna som skyddar mot snö och kyla.

... lodjuret kan dra in klorna, precis som en katt. De är utspärrade under jakten, förstås, och ger fäste när det är halt.

Källa

Av Sandra - 1 februari 2013 15:14

naturepl.com" src="http://pandaplanet.se/sites/default/files/styles/tema_round_corner/public/snoleo1.jpg" alt="" />

Med en yta tre gånger större än Sveriges, men med en befolkning på bara drygt två och en halv miljon människor, kan det tyckas att Mongoliet borde vara befriat från miljöproblem förorsakade av människan. Så är det tyvärr inte och djur och växter hukar under trycket. De stora rovdjurens verklige "doldis" - den mytomspunna snöleoparden är en av de hotade arter som WWF skyddar.


Stora delar av landet är oberörda av utvecklingen, men när en förändrad livsstil nu också närmar sig Mongoliets stäpper och vilda berg så ökar också trycket på landets få naturresurser.

Stora delar av befolkningen lever fortfarande som nomader och mängden tamboskap är nu så stort att betestrycket från tamdjuren på flera håll blivit alldeles för högt. Det gäller speciellt getterna, vars antal på senare år ökat mycket kraftigt.

Mycket tamboskap betyder också mat för snöleoparden, vilket naturligtvis bäddar för konflikter mellan boskapsägare och leoparder. Den kraftmätningen vinner, som så ofta, människan och den olagliga jakten på snöleopard är utbredd.


Fakta: Snöleopard (Panthera uncia)

Snöleoparden är den mest okända av alla de stora rovdjuren. Den lever i otillgängliga bergsområden i Altaibergen, Hindukush och Himalaya där den oftast bara gör sig synlig några korta sekunder - och då bara för det byte som den tänker slå! Att den dessutom mest är nattaktiv bidrar förstås till att den är så sällan sedd. Den lever på bergsstäpper och i de låglänta barrskogar som finns på höjder från ca 1 500 meter. Under sommarmånaderna kan den jaga ända uppe på 6 000 meters höjd.

En snöleopard blir 120-160 cm lång. Till detta kommer svansen som mäter ca 90 cm. Den har en päls som är gråare i tonen än vanlig leopard. På vintern blir den något ljusare. Eftersom temperatur-äxlingarna är mycket stora ändras snöleopardens päls också mycket i tjocklek mellan årstiderna. Även tassarnas undersida är klädda med hår. Det har två fördelar. Dels isolerar det mot kyla, dels hjälper det till att fördela tyngden bättre i lös snö.

Snöleopardens bytesdjur är flera, bl a argalifåret, som är världens största vilda fårart. Den jagar också stenbockar högt upp i bergen, samt hjortar, gaseller och diverse smådjur. Snöleoparden är en mästare i att hoppa och den jagar oftast genom att smyga sig fram mot bytet, varefter den fäller bytet i ett jättesprång från sex till femton meter. Eftersom det ofta är långt mellan bytesdjuren har snöleoparden stora revir, troligen upp emot 10 kvadratmil.

I fångenskap har snöleoparder levt upp till 15 års ålder.

Snöleoparden räknas till de stora kattdjuren, som lejon och tiger, men har samtidigt det gemensamma med små kattdjur att den inte kan ryta.

För närvarande finns bara mellan 4 500 - 7 000 snöleoparder kvar i de 12 länder i Asien där snöleoparden lever. Antalet i Mongoliet uppskattas till ca 1 000 djur.

Den vackra pälsen i kombination med att snöleoparden också tar tamboskap gör att tjuvjakten är omfattande. Tjuvjägarna har också den fördelen att det finns för få poliser, nationalparksvakter och andra övervakande instanser som kan övervaka de stora områden där tjuvjakten pågår.

Källa

Av Sandra - 31 januari 2013 15:58

Bersgorillorna i Virunga i östra Kongo mår utmärkt trots krisen förra året och flera nya ungar har fötts. Det visar 2012 års stora räkning, som nu är klar. Nationalparksvakter och övrig personal har trots krig och mycket svåra förhållanden klarat av att skydda Virungas bergsgorillor. Den humanitära krisen i området är stor och WWF riktar stora delar av sitt stöd till parkvakter och deras familjer.

Varje år räknas bergsgorillorna i Virunga. 2012 års räkning är avklarad och bjuder på riktigt positiva nyheter. Efter flera månader av krig och oroligheter hittades alla familjerna levande! En av dem, Rugendofamiljen, hade inte setts till på länge, men hittades till slut. Inte bara mådde alla bra, det hade också fötts en ny unge i gruppen.
Att hitta dem levande och välmående var en enorm lättnad eftersom den här familjen har lidit så mycket tidigare.


Lite bakgrund: I juli 2007 sköts en hane och tre honor i Rugendofamiljen (varav en var dräktig och en annan ammade en unge) av personer inblandade i den illegala handeln med kol. Händelsen sände chockvågor över världen och bilden på offren sågs på omslaget av National Geographic och Newsweek.


Försvunna sedan juni 2012 – nu hittade

Sedan krisen i Virunga bröt ut förra året och rebellgrupper började strida i området, har de som arbetar i nationalparken varit livrädda att något liknande skulle hända eller hade hänt Rugendofamiljen igen. Ingen i familjen hade nämligen setts till sedan i juni 2012. Så glädjen var stor när det hittades.


WWF har jobbat med att bevara Virunga nationalparks djur och natur i nära samarbete med lokal-befolkningen i över 20 år.


WWF är också medlem i International Gorilla Conservation Programme (IGCP) vars mål är att bevara begrsgorillor och deras livsmiljö i Rwanda, Uganda och Demokratiska Republiken Kongo.

Källa

Djur · WWF

Translate

Always in my heart

Presentation

Välkommen till Sveriges enda blogg om Larry Stylinson!

Jag heter Sandra och är 18 år, jag har ett stort intresse för människor och våra skillnader och likheter. 
Visa min presentation

Sanningen om Larry Stylinson

Larry Stylinson - Är namnet för romansen mellan Louis Tomlinson och Harry Styles från One Direction. One Direction var med i X-Factor 2010 där de kom på tredje plats. Namnet kom från början när flera fans märke att Louis och Harry var närmare än de andra killarna.(Liam,Niall och Zayn) Först var det ett 'bromance' namn, att de bara var jättenära vänner men sedan började vissa av fansen märka att det fanns mer under ytan. Och då splittrades fandomen i två delar de som såg deras kärlek och de som trodde på lögnerna. Larry shippers kallas vi som såg, trodde och stöttade deras kärlek. 

Omröstning

Har du lärt dig något nytt här?
 Ja
 Nej

Fråga mig

13 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Kategorier

Letar du efter något speciellt?

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Skylight med Blogkeen
Följ Skylight med Bloglovin'

Besöksstatistik

Tips

Racing Extinction Se här med svensk text:

Racing Extinction 

Böcker

Catch My Breath 

En fantastisk bok som du behöver läsa om du är ett fan av One Direction så att du lättare ska kunna förstå deras liv.

Veckans Musik

Hjälp till!

Home.     


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se