För inte så länge sen la aftonbladet upp videor om Venus - Katten med två ansikten.

Första videon som handlar om Venus kan ni se här under:

Och sen fick aftonbladet höra talas som Doris:

Venus Facebook sida kan ni besöka här: https://www.facebook.com/VenusTheAmazingChimeraCat?fref=ts

Fler bilder på Venus:

Det finns snart inte någon som inte halvt avlidit i en sötchock när de sett katten Shishi-Maru. På Instagram följs han av 6 000 personer, Huffington Post spekulerar i att han är nästa stora internetstjärna medan Buzzfeed redan har bestämt att det här är "katten som vinner internet".

På sitt Instagramkonto poserar Shishi-Maru dagligen och får massa kärlek tillbaka. De flesta bilderna får över tusen likes och i kommentarerna syns hjärta efter hjärta.

Inte ensam bland katterna

Men Shishi-Maru är långt från den enda djurkändisen på nätet. Karl Lagerfelds siameskatt Choupette har tre helt egna betjänter och ett Twitterkonto som följs av mer än 21 000 personer (det är dock oklart om det är betjänterna som tvingas skriva tweetsen). Den senaste tiden har hon bland annat twittrat om stormen Sandy och halloween:

Choupette Lagerfeld @ChoupettesDiary

Everybody knows felines and water don't mix well...apparently everyone except #Sandy.

29 okt 12

Choupette Lagerfeld @ChoupettesDiary

DISCLAIMER: Dressing like me for Halloween will not make you nearly as fabulous as me.

12 okt 12

Även Kim Kardashians fluffiga helvita katt Mercy har på kort tid blivit en kändis på nätet sedan stjärnan köpte henne i september.

Källa

Lajka var en sovjetisk hund som den 3 november 1957 med uppskjutningen av Sputnik 2 blev det första djuret att färdas i omloppsbana runt jorden. Det var en del av Sovjetunionens sputnikprogram. Farkosten var inte byggd för att ta passageraren levande tillbaka till jorden, utan Lajka dog i kapseln, troligen till följd av värmeslag redan under första dygnet efter uppskjutningen.^] Sonden fortsatte dock i omloppsbana och rundade jorden över 2 500 gånger innan den återinträdde i atmosfären och förintades 14 april 1958.

2002 avslöjades det att Lajka, som hade blivit tränad att sitta i små burar och trånga utrymmen, hade dött redan 5–7 timmar efter uppskjutningen till följd av stress och överhettning.

Lajka var en cirka 6 kilogram tung blandrastik som hade hittats på gatan i Moskva, och tillhörde namnet till trots troligen inte någon av lajkaraserna. I början kallades Lajka för Kudrjavka (’Lilla krullet’) och hade också smeknamnen Zjutjka (’Lilla skalbaggen’) och Limontjik (’Lilla citronen’). Också namnet Damka användes i den svenska pressen (DN, Expressen m.fl 6/11). Den amerikanska pressen kallade Lajka för Muttnik, ett teleskopord uppbyggt av mutt, ’blandras’, och Sputnik.

Källa

Och bilder på henne:

Sköldpaddan Harriet, född cirka 1830 på Galápagosöarna, Ecuador, död 23 juni 2006 på Australia Zoo, Beerwah, Queensland, Australien, var en galapagossköldpadda (troligtvis Geochelone nigra porteri) som beräknades vara 175 år^[då hon dog, vilket gjorde henne till det då äldsta kända djuret i världen.

Man trodde tidigare att Harriet fångats av Charles Darwin 1835 på Galápagosöarna. Eftersom sköldpaddorna då var stora som tallrikar, har man beräknat att de var sex år gamla. Historien om Darwin är dock troligen inte sann. Även om Darwin fångade tre sköldpaddor och tog med dem hem till Storbritannien ombord på HMS Beagle, har genetiska tester visat att Harriet tillhörde en endemisk underart från en av de Galapagosöar Darwin aldrig besökte.

Under mer än ett århundrade trodde man att Harriet var en hanne och kallade henne "Harry". Hon bodde i 99 år på Brisbane City Botanic Gardens i Brisbane, Australien, men flyttades senare till Australia Zoo, även det beläget i Queensland och ägt av "krokodiljägaren" Steve Irwin. Där tillbringade Harriet återstoden av sitt långa liv.

Källa

Bilder på Harriet:

Kvaggan som ser ut som en blandning mellan en zebra och en häst fanns i Sydfrika och närgränsande länder. Under 1600-talet fanns det gott om arten, men allt eftersom Sydafrika fick sitt goda rykte om jaktparadis dödades det 1000-tals Kvaggor varje år. 1883 dog den sista Kvaggan på Artis Zoo i Amsterdam.

Idag görs försök på att återuppliva denna vackra ras genom korsningar mellan Zebror och Hästar(Zorse). Trots likheterna i utseendet är dessa ”nykvaggor” förstås inte genetiskt identiska med den utdöda underarten. De är mycket få och inga lever vilt.

Lite bilder:

Källa

Lodjuret tillhör familjen kattdjur. Pälsen är mer eller mindre fläckig med gulbrun bottenfärg som blir ljusare på vintern. Svansen är kort med svart spets. På öronen sitter svarta örontofsar. Svansspetsen och örontofsarna förstärker öronens och svansens hållning och gör lodjurets kroppsspråk tydligare. 
 

Ett skyggt skogsdjur

Lodjur är skygga, ensamlevande skogsdjur som trivs särskilt bra i bergig och brant terräng. De håller revir, områden som de försvarar mot andra lodjur. Reviret "doftas in" med urinmarkeringar. Ett lodjurs hemområde varierar mellan 3 och 7 kvadratmil, större i norra Sverige än i Bergslagen, och större för hannar än för honor. Det viktigaste bytesdjuret är rådjur, men lodjuret anpassar sina matvanor efter tillgången. I renskötselområdena äter det mest renar, särskilt under vintern. I områden med lite rådjur är harar och skogshöns (tjäder, ripa, orre) vanliga byten.

Ett lodjur som jagar smyger försiktigt fram mot bytet. När avståndet är 20 till 30 m attackerar det blixtsnabbt. Större byten dödas med ett bett i strupen, mindre med ett bett i nacken. Om anfallet misslyckas ger lodjuret snart upp jakten, och väntar istället på nästa chans.

Ensamstående mamma

Parningstiden är i mars-april. I maj-juni föder honan en till fyra ungar som hon ensam tar ansvar för. Ungarna följer sin mamma i nästan ett år. Av henne lär de sig bl a att jaga och döda byten. När ungarna är knappt två år blir de könsmogna.

Känslig för jakt

Vid sekelskiftet fanns det nästan inga lodjur kvar i Sverige. Under en period av fridlysning 1927 till 1942 återhämtade sig stammen, och vid 1980-talets början fanns det lodjur i nästan hela landet. När antalet återigen minskade blev lodjuret åter fridlyst i hela landet 1991. Alltför hård jakt i kombination med rävskabb är troligen orsak till nedgången. Idag finns lodjuret förmodligen i alla landskap utom på Öland och Gotland. Men söder om en linje Dalsland-Värmland-Västmanland-Norra Uppland föds det få, eller inga, ungar. Det sker en spridning söderut, med cirka 3-4 mil per år. Det motsvarar den sträcka honorna behöver röra sig för att komma till nästa "lediga" hemområde! Trots att lodjuret är fridlyst förekommer det olaglig jakt, särskilt i områden där snöskoter underlättar uppspårandet.

Visste du att...

... lodjuret inte kan ryta som de stora kattdjuren. De kan däremot spinna, jama, yla och fräsa.

... i dagsljus ser lodjuret lika bra som en människa, men i svagt ljus ser det ungefär sex gånger bättre än vi. Det beror bl a på ett kraftigt ljusreflekterande skikt i ögat, bakom näthinnans synceller. Ljus som passerar näthinnan utan att absorberas reflekteras och kan stimulera syncellerna en gång till. Att kattögon lyser så kraftigt i strålkastarljus beror just på detta reflekterande skikt.

... lodjurets styva och långa morrhår är mycket känsliga för beröring och används vid jakt i mörker.

... lodjuret har en hårkudde under trampdynorna som skyddar mot snö och kyla.

... lodjuret kan dra in klorna, precis som en katt. De är utspärrade under jakten, förstås, och ger fäste när det är halt.

Källa

Kris för den spanska lon!

Endast högst 150 (2012) vuxna exemplar återstår av det spanska lodjuret. Det gör den till det mest hotade kattdjuret i världen.

Enligt Luis Suarez på WWF i Spanien så finns det troligen endast tre "stabila" vilda populationer kvar i södra Spanien. Det är endast på dessa ställen som djuren kan sägas ha en chans i det vilda och där man vet att de får ungar.

WWF uppmanar den spanska regeringen och det regionala styret i Andalusien att implementera ett uppfödningsprogram och se till att artens habitat skyddas på bästa sätt.

WWF har aktivt arbetat med skyddet av den spanska lon och presenterat en aktionsplan för att rädda arten.

 
Viktigt är även att det finns gott om kaniner i lons jaktmarker. Den spanska lon är ungefär hälften så stor som lodjuret som finns i Sverige och lever nästan uteslutande på kaniner.

Spansk lo med unge

© WWF /Ministerio de Medioambiente y Junta de Andaluciandar.

Fakta

Den  spanska lon har en fläckig päls.

Spansk lo (panterlo) är en utrotningshotad art som troligen enbart lever i Spanien, möjligen även i Portugal. Arten försvann från Portugal 2001 men 2010 har en spansk lo observerats i landet. Det var en sändarmärkt individ från Spanien som var inne och vände i Portugal.

En vuxen hona väger runt 10 kg. Hanen ca 13 kg. Längd: hona upp till 88 cm, hane runt 1 meter.

De dödar även konkurrenter som rävar, mungo samt förvildade katter och hundar.

Tidigare har den spanska lons artstatus debatterats men fossila fynd, morfologiska skillnader och genetiska bevis visar att det är en egen art med det latinska namnet lynx pardinus.

Arten är trots att den är skyddad utsatt för en hel del som att fastna i fällor för kaniner och även den ökande biltrafiken dödar lodjur.

I nationalparken  Doñana i södra Spanien lever landets största population av vilda spanska lodjur. En av grundarna av nationalparken på 1960-talet var Världsnaturfonden WWF. WWF söder fortfarande aktivt nationalparken med den hotade lon. Nationalparken är även en av europas finaste fågelvåtmarker.

Källa

Fossan är det största rovdjuret på Madagaskar och påminner kanske lite om en katt i kroppen. De är dock inga katter utan ett mycket spciellt djur som tillhör gruppen viverriderna!

Ingår i EEP
Utrotningshot: Sårbar(VU)

Allmänt

Fossorna är ett rovdjur som endast finns på Madagaskar, den stora ön utanför Afrikas kust. De är extremt anpassade till att klättra i träd. Deras stora, hårlösa trampdynor ger dem bra grepp på trädgrenar och den långa svansen hjälper dem att hålla balansen. De har också likt katterna, klor som kan dras in en bit. Fossorna är det enda rovdjur där den huvudsakliga födan är primater. På Madagaskar lever halvaporna lemurer och det är främst dem som fossorna jagar. Även om man anser fossan vara ensamlevande har man nyligen observerat en jakt där flera fossor gemensamt jagade en lemur, fångade den och sedan delade på bytet. Detta antyder att de inte är så ensamlevande som man först trott! Fossorna kommunicerar med varandra bland annat genom att sprida sekret från sina doftkörtlar som sitter under svansen. Fossor är mest aktiva på natten men det är inte ovanligt att man också ser dem aktiva på dagarna.

Familjeliv

Fossorna har ett ovanligt parningssystem. Honorna brunstar en gång om året. Under en veckas tid, ockuperar då honan ett träd och där under samlas flera hanar. De slåss om honan och ropar till henne med speciella läten. Hanarana slåss alltså om att få tillgång till att komma upp i trädet. Honan parar sig med flera hanar under denna vecka och parningen sker uppe i trädet. Denna parningsstrategi som går ut på att en hona har monopol på både parningsplats och på vilken ochhur många hanar hon ska para sig med, verkar vara unik i djurvärlden. Efter drygt tre månaders dräktighet föder honan så många som upp till sex ungar, men oftast mellan två och fyra. Hon föder dem på ett avskilt ställe såsom en en klippskreva, i en gammal termitstack eller en trädhåla. Ungarna föds blinda och tandlösa. Ungarna lämnar bohålan efter tre månader, och de fortsätter dia sin mamma tills de är upp til fem månader. Efter ett år är de redo att lämna modern och skaffa ett eget revir. Fossahonor har ett mycket speciellt könsorgan. När de unga honorna är mellan 8 och 18 månader, växer deras klitoris och blir ett penisliknande organ. När honan blir äldre, minskar det penisliknande organet igen och man är inte säker på funktionen av detta fenomen.

Hot mot fossan

Nyliga studier visar att det finns färre än 2500 fossor kvar i världen. En av huvudanleningarna till att detta helt unika djur är så hotat, är att dess livsmiljö förstörs. Skogarna huggs ned och de få fossor som finns lever i isolerade och fragmenterade i små skogsområden. En anna anledning som akut hotar fossorna är att lokalbefolkningen ser fossorna som ett skadedjur och dödar dem i stora mängder.

Källa