Platthuvudkatt

Arten är ungefär lika stor som en huskatt med en kroppslängd av 45 centimeter och en svanslängd av 15 centimeter. Kännetecknande är kattens platta huvud som gav arten sitt namn samt små öron och korta extremiteter. Ögonen är däremot stora.

Pälsens grundfärg är rödbrun. På grund av att hårets spetsar är vit ser katten ibland silveraktig ut. Ibland förekommer otydliga fläckar på kroppen. Alltid synlig är däremot bleka strimmor på huvudet mellan ögonen.Tidigare levde platthuvudkatten i Thailand och Malaysia samt på Sumatra och Borneo. 1985 listades arten som utdöd men under 1990-talet hittades några individer som hade överlevd. Enligt zoologernas bedömning finns idag små grupper i Malaysia och på Sumatra. Habitatet utgörs av tropisk regnskog där platthuvudkatten förekommer i träskmarker och längs floder och insjöar.Det är inte mycket känt om artens levnadssätt då katten är mycket sällsynt. Det antas att platthuvudkatten har ett liknande beteende som fiskarkatten. Den skulle alltså jaga fiskar och groddjur samt mindre fåglar och däggdjur. Enligt obekräftade berättelser äter den även frukter.

Rostfläckig katt

Det finns två populationer av den rostfläckiga katten, en i södra Indien och den andra på Sri Lanka. Dessa lever i olika habitat. Medan populationen på Sri Lanka lever i tropisk regnskog bebor den indiska populationen mera torra och öppna regioner. Enligt en teori blev den rostfläckiga katten i Indien undanträngt av leopardkatten från sitt ursprungliga område. På Sri Lanka finns inga leopardkatter och därför stannade den rostfläckiga katten kvar i de mera gynnande skogarna.

Varje individ lever ensam och jagar på natten och även i andra hänseende liknar beteendet leopardkattens levnadssätt. Byten utgörs av fåglar, små gnagare, ödlor och insekter. Katten har bra förmåga att klättra i träd men vistas vanligen på marken.

Per kull föds en till tre ungar men ett ungdjur är vanligast.I viss mån förekommer rostfläckig katt som husdjur. I några regioner jagas katten av den lokala befolkningen för köttets skull.

En katt som föredrar vatten? Ja, den utrotningshotade fiskarkatten lever framför allt i vårmarker och mangroveträsk i tropiska Asien och den älskar att bada! Fiskarkatten är en liten katt som visar oss att katter gillar visst vatten! Den lever i våtmarker, vid sjöar och floder samt i mangroveträsk i tropiska Asien. Som namnet avslöjar, lever den mest av fisk, som den jagar i vattnet. Den kastar sig glatt i och fångar sina fiskar, men den tar också grodor, ormar, kräftor och andra djur som finns i och omkring vattnet. De kan dyka och man har också sett dem stå och skopa upp fisk på land med sina tassar. Fiskarkatten har dock inga speciella anpassningar till sitt liv i vatten. Till exempel ser deras tassar ut precis som andra katters och de har inte simhud mellan klorna! De kan dock inte dra in klorna helt och hållet. .Fiskarkatterna lever vanligvis själva och hanen och honan träffas vid parning. Honan är dräktig i drygt tre månader och sedan föder hon en till fyra ungar. Hon föder i en ihålig trädstam, en klippskreva eller i ett tätt, skyddat buskage. Ungarna föda blinda, men öppnar ögonen efter ca. 16 dygn. De diar sedan sin mamma i fyra till sex månader. De stannar hos mamman i upp till ett och ett havt år innan de är redo att lämna henne och söka sig ett eget revir. Det sägs att pappan ibland stannar hos honan och hjälper henne med ungarna, men det har inte fullt ut kunnat bekräftats av forskare.

IUCN uppskattade 2006 att beståndet är mindre än 10 000 vuxna exemplar.

Pallaskatten har längst päls bland alla vildkatter och kan leva på upp till 4800 meters höjd, en bergsinvånare med kraftig kropp och korta, stadiga ben. Den är anpassad till kallt klimat och hittar boplatser på klippor eller i gamla gryt. Pallaskatten jagas främst för sin päls.

En pallaskatt blir könsmogen vid ett års ålder. Parning sker i januari-februari och honan är dräktig i drygt tre månader. Därefter föds en kull ungar i en bohåla.

Den är ungefär lika stor som en tamkatt, men har längre och yvigare svans. Svansen är randad.

Den Andiska katten (även kallad Andisk höglandskatt eller Bergskatt) beskrevs första gången 1865. Dess existens bevisades dock inte förrän 115 år senare, år 1980, då katten fotograferades av två forskare. Man vet fortfarande mycket lite om katten, men den närmaste släktingen tros vara ozeloten.

Den Andiska katten är ett av de fem kattdjur i världen som anses värst utrotningshotade. Man vet dock inte exakt hur många som finns kvar; de senaste 25 åren har djuret endast observerats ett tiotal gånger. Det finns flera anledningar till att arten är hotad. Eftersom katterna lever i ett ogynnsamt klimat är de av naturen få. Samtidigt har stora delar av deras habitat försvunnit. En annan bidragande faktor är att katterna dödas av lokalbefolkningen som vill skydda sina tamdjur, enligt tradition anses det även ge lycka att döda en Andisk katt.

Pampaskatt

Arten förekommer på grässlätten i södra Brasilien och Patagonien men även i Anderna från Ecuador söderut. Habitatet utgörs av både tempererade skogar och öppna landskap.

Denna katt är huvudsakligen aktiv på natten. Den livnär sig av gnagare, till exempel marsvin, och på marken levande fåglar. Vid kustlinjen plundrar katten även ägg och ungdjur av pingviner. Dessutom finns många berättelser om pampaskatter som stjäl tamhöns.

Parningstiden ligger mellan april och juni. Honan föder ett till tre ungdjur åt gången.

Pampaskatten listas av IUCN som missgynnad.

Geoffroys katt

I storleken liknar denna katt en tamkatt. Kroppslängden ligger vid 60 cm och svanslängden vid 30 cm. Pälsens grundfärg är i de södra delarna av utbredningsområdet oftast gråaktig och i de norra delarna gulaktig. Ibland föds ungar med svart päls.Kattens päls användes tidigare mycket för framställningen av kläder. Därför var arten akut hotad och listades i Washingtonkonventionen (CITES) i appendix I. Handel med djuret är därför helt förbjuden. Det gäller inte bara för affärsmän utan även för privatpersoner och handel av produkter i andra hand. Ett år före dessa bestämmelser förekom cirka 5 500 individer, som motsvarade ungefär en tiondel av populationen, på marknaden

Kodkod

Kodkods levnadssätt är inte särskilt känt. Djuret klättrar bra och jagar fåglar, mindre reptiler och små däggdjur. Bland de sistnämnda utgörs bytesdjuren huvudsakligen av marklevande gnagare, som uteslutande jagas på marken. Arter ur ekorrfamiljen och andra trädlevande däggdjur tillhör inte till kattens byten. Det finns uppgifter om att kodkodhannar dödat tamhöns, men honorna är för små för att lyckas med det. Det antas att katten i naturen är aktiv på natten, men iakttagelser i djurparker har visat att den är aktiv på dagen.

För berättelser om kodkod som bildar flockar finns inga vetenskapliga bevis.

Dräktigheten varar i ungefär tio veckor. Honan föder två till tre ungar åt gången.Beståndet uppskattas till mindre än 10 000 individer och djuret är skyddat i Chile och Argentina. Handel med dessa katter eller föremål tillverkade av dem är förbjuden och i utbredningsområdet finns flera skyddsregioner.

Ursprungligen var denna art jämförelsevis talrik. Det största hotet utgörs av förstörelsen av kattens levnadsområde. Detta hot förekommer huvudsakligen i levnadsområdets norra delar. I centrala Chile är populationen relativt stor och katten har tack vare god tillgång till gnagare möjligheten att föröka sig.

Jakt utgör ett mindre hot trots att katten ibland dödas av bönder som vill skydda sina tamhöns. Även vid illegala rävjakter faller dessa katter ibland offer för jägare. Päls av kodkod finns mycket sällan i handeln. Även i djurparker förekommer ingen kodkod med ett enda undantag – djurparken i Santiago de Chile har ett djur av hankön.

Serval

Serval är ett mellanstort afrikanskt kattdjur som fortfarande är ganska vanligt söder om Sahara. Den förekommer främst på savannen där den jagar små bytesdjur som gnagare, harar och fåglar. Eftersom den behöver konstant tillgång till vatten undviker den att bosätta sig i öknar och halvöknar. Vuxna servaler blir upp till 1,6 meter långa och når en maxvikt på 18 kilogram. Arten hotas genom habitatförstöring och jakt men tills vidare är beståndet stabilt. Genom korsning med tamkatter har servalen givit upphov till en ny kattras, savannah.

Savannah:

Honan är parningsberedd under en till fyra dagar.^[] Hon meddelar sig med ett jamande läte som hörs över ett stort område. Efter dräktigheten, som vanligen varar 74 dagar, föder honan i de flesta fall två ungar, men kullar med upp till fyra ungar har registrerats.

Livslängden i naturen är upp till tio år och i fångenskap upp till tjugo årTrots att servalen är en vild kattart hålls den ibland som sällskapsdjur såsom tamkatten. I de flesta amerikanska stater är det förbjudet att hålla vilda kattdjur som sällskapsdjur, varför uppfödare uppmanar intresserade att säkerställa tillstånd innan köp inleds. Priset ligger vid cirka $3200. Servaler i fångenskap är kända för att skapa starka band till sina ägare. De är intelligentare och mer aktiva än en vanlig tamkatt.

Förutom människan har servalen inga naturliga fiender. Den konkurrerar med större rovdjur som hyenor och leoparder om samma revir och byten. När en individ känner sig hotad rusar den iväg med skutt som ska förvirra inkräktaren

Det finns även svarta och vita Servaler.

Ozelot

Ozeloten lever främst ensam och är huvudsakligen aktiv under dygnets mörka timmar. Under dagen vilar den i stora håligheter i träd, gömd i det höga gräset eller på grenar. Den jagar mest på marken men klättrar och simmar bra. Byten är till cirka 65 procent små gnagare, ungefär 15 procent mindre kräldjur som ormar, cirka 5 till 10 procent fåglar, cirka 5 till 10 procent medelstora däggdjur samt ungefär 5 procent fiskar och kräftdjur. Till de vanligaste bytesdjuren räknas agutier, rörmöss (Zygodontomys), lansråttor (Echimyidae), pungråttor (Didelphidae) och bältdjur (Dasypodidae).

Ozeloten stannar alltid i samma område och hanars revir överlappar honors. Reviret för en hane är upp till 31 km² stort (vanligen 4 till 18 km²) medan reviret för en hona bara är 2 till 11 km² stort.

Parningen kan ske året runt men i tempererade trakter föds ungarna vanligen under hösten eller vintern. Två och en halv månader (79 till 85 dagar) efter parningen föder honan oftast 2 ungar, ibland 1 eller 3. Efter ungefär sex veckor slutar honan att dia, och ett år efter födseln är ungarna självständiga. Könsmognaden infaller för honor efter 18 till 22 månader och för hanar i genomsnitt efter 30 månader, i sällsynta fall redan efter 15 månader

Salvador Dali hade en ozelot som sällskapsdjur.

Dvärgtigerkatt

De flesta informationer om dvärgtigerkattens parningsbeteende finns från individer i fångenskap. Hos dessa var honorna vanligen mellan tre och tio dagar parningsberedda. Dräktigheten varade i genomsnitt 75 dagar, som är ovanligt långt för ett kattdjur av denna storlek. Allmänt föds bara ett ungdjur per kull. Ungarna som undersöktes hade vid födelsen en vikt av 92 till 134 gram. Trots den långa tiden som embryon vistas i livmodern utvecklas de nyfödda ungarna jämförelsevis långsamma. De öppnar sina ögon efter 8 till 17 dagar och de första mjölktänderna kommer efter 15 till 21 dagar fram. Efter 38 till 56 dagar börjar ungen med fast föda. Som jämförelse kan nämnas att tamkatter efter 55 dagar har förmåga att jaga möss. Ungdjuren avvänjas efter cirka tre månader och efter elva månader är de lika stora som vuxna individer.

Enligt uppskattningar blir ungdjuren efter 2 till 2,5 år könsmogna. Individer som hölls i fångenskap blev upp till 17 år gamla. Livslängden i naturen är allmänt 11 år.

Margay

Denna katt har särskilt god förmåga att klättra i träd och vistas nästan hela livet i träd. Den har också möjligheten att endast med de bakre extremiteterna klamra sig fast i ett träd. Det är även den enda arten i familjen kattdjur som kan klättra nedför ett träd med huvudet nedåt.

Om djurets parningsbeteende är lite känt. Alla iakttagelser avser individer i fångenskap. Ingen särskild parningstid är känd. Efter dräktigheten som varar i 78 till 84 dagar föder honan ett eller två ungdjur. De i början blinda ungarna öppnar sina ögon för första gången efter två veckor. Efter cirka åtta veckor börjar ungarna äta fast näring.Tidigare blev denna katt jagad för pälsens skull och varje år dog flera tusen individer. Idag finns i flera länder skyddsåtgärder. CITES listar arten i appendix I och därför är det även förbjudet att handla med begagnade föremål av margayn. Idag utgör skogsröjningen det största hotet för denna katt eftersom den inte kan anpassa sig till andra miljöer. Djuret betraktas som skyggt och sällsynt. På grund av det stora levnadsområdet listas arten av IUCN inte till de hotade arterna. Hela beståndet uppskattas med 50 000 vuxna individer.

Europeisk vildkatt

Den europeiska vildkatten behöver stora lugna skogar med några öppna ställen. Den föredrar lövskogar. Skogarna ska vara gamla och uppvuxna med några gamla träd. Bara i dessa skogar finns håligheter i träd eller lyor av rävar eller grävlingar som katten behöver för att uppfostra sina ungar. Bara här har katten möjligheten att jaga ostört. Inom naturskydd är förekomsten av dessa katter ett säkert tecken att skogen har hög biodiversitet.

Under de senaste årtionden har djurets bestånd återhämtat sig på grund av att jaktförbud införts. Trots allt finns katten i västra Europa bara i norra Skottland, i delar av Spanien och i östra Frankrike. I de centraleuropeiska medelhöga bergsområdena finns idag uppskattningsvis 2000 individer, men i mitten av 1900-talet var djuret utrotat i flera regioner. Däremot finns denna underart ganska talrikt i sydöstra Europa.

Bortsprungna tamkatter stannar i närheten av människans boplatser men vildkatter undviker dessa områden. I trakter med jordbruk är det möjligt att revir från tamkatter och vildkatter överlappar varandra. Tamkatter och vildkatter kan para sig och det uppstår fertila ungar. Dessa djur har oftast problem i naturen och därför uppkommer inga större populationer av dessa hybrider.

Asiatisk vildkatt

Asiatisk vildkatt är en underart till vildkatten som förekommer i Asien.

Denna katt liknar den afrikanska falbkatten med skiljer sig från denna underart genom prickar på pälsen istället för strimmor. Utbredningsområdet sträcker sig från Mellanöstern till västra Indien och Centralasien, där katten förekommer till nordvästra Kina och till Mongoliet. Gränsen till utbredningsområdet av den europeiska vildkatten ligger i Kaukasus.

Falbkatt

Falbkatten eller Afrikansk vildkatt (Felis silvestris lybica) är en underart till vildkatten i familjen kattdjur, som hör hemma i Afrika, Västasien och på några medelhavsöar. Med största sannolikhet är det falbkatten som är alla tamkatters anfader, senast bekräftat genom DNA-analyser.