Harold Frederick "Fred" "Hamish Wilson" Shipman, även känd som Dr Död, född 14 januari 1946 i Nottingham, Nottinghamshire, död 13 januari 2004 i Wakefield, West Yorkshire, var enbrittisk läkare som år 2000 dömdes till livstids fängelse för mord på 15 patienter.

Från 1970-talet och fram till 1998 dödade han äldre ensamboende kvinnor och förfalskade dödsattester och testamenten. Den långa, krävande kartläggningen visade efter hand att han förmodligen hade dödat så många som 297. Räknat i antal offer gör det honom till en av världens absolut värsta seriemördare. Han dödade sina offer, som alla var hans patienter som allmänläkare, med heroin- eller morfininjektioner eller andra, svårupptäckta medicinska preparat. Den populäre husläkaren i Yorkshire, som efter sitt gripande fick öknamnet "Doktor Död", är troligen den brittiska kriminalhistoriens värste seriemördare. Hans sista offer var staden Hydes tidigare borgmästare Kathleen Grundy, vars dotter blev misstänksam då modern hade testamenterat allt till läkaren. Då man undersökte testamentet fann man Shipmans fingeravtryck, och det var skrivet på hans skrivmaskin.

Shipman hittades död efter att ha hängt sig i sin cell i Wakefieldfängelset i Yorkshire. Shipman betraktades inte som självmordsbenägen och hade ingen speciell övervakning. Han erkände aldrig morden.

En minnespark över offren kallad the Garden of Tranquility (Stillhetens trädgård), öppnade 30 juli 2005 i Hyde.

Beverley Gail Allitt, född 4 oktober 1968, även kallad "Dödsängeln", är en brittisk seriemördare som mellan februari och april 1991 mördade fyra barn och skadade ytterligare fem barn allvarligt på det barnsjukhus i Lincolnshire, England där hon arbetade som sjuksköterska. Hennes första offer var en sju månader gammal pojke vid namn Liam Taylor som mördades 21 februari 1991. Huvudsakligen använde hon sig av injektioner av insulin eller kaliumoch förorsakade på så sätt hjärtstillestånd hos barnen.

Två andra offer var de för tidigt födda tvillingarna Becky och Katie Phillips. Becky mördades 1 april 1991 med en insulinöverdos. Allitt gav även Katie en överdos av insulin; Katie överlevde men blev åsamkad svåra hjärnskador, förlamning och blindhet. Allitt hade då blivit tillfrågad om att bli gudmor till Katie. Katie Phillips fick 1999 ett rekordhögt skadestånd på 26 miljoner kronor.

Allitt blev diagnostiserad med Münchhausen by proxy, en psykisk sjukdom som innebär på att man söker uppmärksamhet genom att skada andra.

Den 23 maj 1993 dömdes Allitt till 13 gånger livstids fängelse. Hon erkände då fyra mord, tre mordförsök och att ha orsakat svåra skador på ytterligare sex barn.

The Highway of Tears är en serie ouppklarade mord och försvinnanden av unga kvinnor längs 800 km, Highway 16 är mellan Prince George och Prince Rupert, British Columbia, Kanada från 1969 till 2011. Officiella källor listar antalet offer vid 18, men enligt lokalborna kan antalet vara så högt som 49. 

Deras officiella hemsida finns här:  Highway of Tears

Gary Ridgway

Gary Ridgway, född 18 februari 1949 i Salt Lake City, Utah, är en dömd amerikansk seriemördare från Seattle-området som erkände morden på 48 prostituerade kvinnor år 2003. År 2011 erkände han sitt 49:e mord, vilket utökade hans straff med ännu en livstidsdom. Ridgway är en av de värsta seriemördarna i USA:s historia. Han kallas för The Green River Killer. Gary dödade så många att han inte kunde hålla räkningen och han har dödat fler kvinnor än vad som hittats.

Serial Killer Documentary ➠ Richard Ramirez... by lhisa

Richard Ramirez

Ricardo "Richard" Muñoz Ramirez, känd som The Night Stalker, född 29 februari 1960 i El Paso, Texas, död 7 juni 2013 i Greenbrae, Marin County, Kalifornien, var en amerikansk seriemördare, våldtäktsman, inbrottstjuv och satanist som härjade i Kalifornien 1984-1985. Ramirez uttalade sig i en intervju med New York Post att han såg upp till karaktären Buffalo Bill i filmen När lammen tystnar, som spelades av skådespelaren Ted Levine. 

Totalt föll 43 hushåll offer för "The Night Stalker" som media kallade Ramirez. Inbrott, rån, brutala mord, mordförsök och våldtäkter skakade området. Dåden blev uppmärksammade för sin utstuderade brutalitet och de satanistmärken som Ramirez lämnade efter sig på några av mordplatserna efter att ha vänt upp och ned på inredningen i jakten på sådant som han kunde sälja på gatan för att få råd med de droger han ofta använde, bl.a marijuana och kokain

Den 7 november 1989 dömdes Ramirez efter en lång rättegång till döden för 13 mord, 5 mordförsök, 11 våldtäkter och 14 inbrott.

Han satt inspärrad på San Quentin i väntan på avrättning som sköts upp p.g.a överklaganden och nya anklagelser.

Den 7 juni 2013 avled Ramirez av cancer på Marin General Hospital i Greenbrae i Marin County i Kalifornien, dit han överförts från San Quentin-fängelset för att erhålla vård.

John Wayne Gacy

Gacy Jr växte upp med en far som slog honom, kallade honom för homosexuell och anklagade honom för att söka uppmärksamhet med sina hälsoproblem (John Wayne Gacy hade hjärtfel och drabbades ibland av blackouts efter en huvudskada). Trots detta älskade Gacy sin far och gjorde allt för att vara honom till lags. 1964 gifte sig Gacy med en arbetskamrat.

I december 1968 dömdes han emellertid för att ha haft sex med en pojke. Gacy erkände anklagelserna och dömdes till 10 års fängelse. Hans fru begärde och fick skilsmässa och Gacy sade att han aldrig ville se henne eller barnen igen. I fängelset uppförde sig Gacy mönstergillt. Han benådades efter 18 månader och frisläpptes den 18 juni 1971.

Efter frisläppandet flyttade Gacy till sin mor i Chicago och fick arbete som kock. I juni 1972 gifte han sig med Carole Hoff, men då hanshomosexualitet gradvis kom att påverka äktenskapet, skilde de sig.

Gacy hade nu en egen byggfirma och engagerade sig även politiskt i det demokratiska partiet. En del av sin fritid tillbringade han på det lokala barnsjukhuset där han, utklädd till clownen ”Pogo”, roade barnen. Den politiska karriären fick ett abrupt slut, när det återigen uppstod rykten om olämpliga förbindelser med tonårspojkar. Ryktena uppstod i samband med att ett antal tonårspojkar försvann, varav några var anställda vid eller på annat sätt kommit i kontakt med Gacys byggfirma. 

När undersökningarna slutförts hade 33 lik återfunnits. Dock kunde man endast identifiera 25 av de döda personerna, eftersom flera av liken var alltför förruttnade. De yngsta offren var 14-åriga Samuel Stapleton och Michael Marino, de äldsta 21-åriga Russell Nelson och James Mazzara. Den 13 mars 1980 dömdes Gacy till döden för 33 mord.

I fängelset började Gacy måla, mestadels färgglada clownporträtt som blev populära och utställda på flera gallerier runt om i USA. Den 10 maj 1994 avrättades han med giftinjektion på Stateville Correctional Center i Illinois. Hans sista ord var enligt uppgift ”Kiss my ass”

En av de bisarra detaljerna i historien om Gacy är hans extraknäck som clownen Pogo, en bisyssla som han också utnyttjade vid sina mord. Gacys favoritmetod var att lura unga män till sitt hem och sedan säga att han skulle visa en utbrytarlek han brukade göra med barnen. Han tog fram ett par handbojor, lurade i den besökande att de inte var äkta och övertalade offret att ta dem på sig. När de väl var på slog eller drogade Gacy ner offret med kloroform. Efter detta våldtog, torterade och kvävde Gacy sitt offer. Kroppen stuvade han in i ett utrymme under sin enplansvilla. Många av de som mördades var unga hemlösa män som försörjde sig som prostituerade i centrala Chicago. Fem av de mördade var tonårspojkar som arbetade på Gacys byggfirma.

Ottis Toole

Ottis och Henry

Henry Lee Lucas

A&E Biography - Ottis Toole & Henry Lee Lucas by singaporegeek

Ottis och Henry

Ottis hade ett ovanligt lågt IQ på 75, han var även gay. Henry dödade sin mamma vid 24 års ålder och tjänade 15 i fängelse. De kallades för “a homosexual crime team”.

När Ottis växte upp blev han en lösdrivare. År 1974 drev han omkring i väststaterna, där han krävde fyra offer. Sent på året 1976, när Ottis var 29 år, träffade han den enögda, 40-åriga seriemördaren Henry Lee Lucas på ett soppkök i Jacksonville. De åt tillsammans, och utbytte gräsliga historier om sina minnen som mördare. De talade även varmt om en framtid då de kanske skulle mörda tillsammans. De kommande sex och halvt åren var Henry och Ottis älskare som krävde sina offer efter vägen när de drog från stad till stad genom landet. Väldigt många av deras offer var liftare som de plockade upp efter vägen. När de behövde pengar eller mat rånade de bensinmackar. 

Han blev i slutet dömd för elva mord. Han dömdes till livstids fängelse. Den 13 mars 2001 dog Henry i sin cell i Texas, av en hjärtattack. Ottis dömdes för sex mord, varav ett av offren hade blivit innebränd när Ottis hade eldat upp hans hus. Först dömdes han till dödsstraff, men straffet sänktes till livstids fängelse, och den 15 september 1996 dog han i sin cell av aids och/eller en leversjukdom.

 Ottis bbq recept

Jeffrey Lionel Dahmer, född 21 maj 1960 i West Allis, Wisconsin, död 28 november 1994 på Columbia Correctional Institute i Portage, Wisconsin, var en till livstids fängelse dömd amerikansk seriemördare, nekrofil och kanniba

l. Dahmer anses som en av USA:s värsta seriemördare genom tiderna då han våldtagit, mördat, skändat och/eller ätit av minst 17 personer, samtliga män, under en period på cirka 13 år. 

Eftersom dödsstraffet var avskaffat i delstaten Wisconsin, dömdes Dahmer till 15 gånger livstids fängelse (total 957 år) för sina brott. Den 28 november 1994 blev han svårt slagen av en medfånge, och tillika morddömde, Christopher Scarver när han städade fängelsets gym. Dahmer dog senare på väg till sjukhus.

Jeffrey Dahmer räknas som en av USA:s värsta seriemördare genom tiderna.