Har du någon gång tyckt dig se någon i ögonvrån men sen när du tittat dit har det varit tomt. Det var nog bara inbillning eller en skugga tänker du då. Tänk igen! Det du förmodligen har sett är en av de mystiska skuggvarelserna!

I detta inlägg riktar vi blicken mot de mystiska varelser som döljer sig i skuggorna i varje hörn och vrå…
Genom åren har massor av rapporter strömmat in om människor som berättat om hur de sett dessa varelser. Vittnen säger att skuggvarelserna ser ut som människors skuggor, de är för det mesta tvådimentionella och syns på väggar. Ibland kan de även likna former av mörk rök. De har setts i olika storlekar, från små till stora. Man kan inte se deras ansikten, men ibland har de lysande, röda ögon. De tycks vara modemedvetna och har ofta tjusiga hattar, mantlar eller huvor.

Vad skuggornas syfte med sin närvaro är förblir okänd. Vissa påstår att de är vilsna själar. Vissa säger att de är en sorts spöken medan andra anser att de är en sort för sig.
Vissa säger att de är demoner, änglar eller en bild av negativ energi. Andra tror att de är tidsresanden som märks av i vår tid på detta sätt. Eller så är de människor från någon annan dimension som antingen blivit synliga för oss eller kommit in i vår dimension. Eller så är de utomjordingar som är här för att spionera på oss.

Skuggvarelserna tycks vara väldigt intresserade av oss och står och beskådar oss tills de upptäcks. Då kan de snabbt hoppa från vägg till vägg. De är otroligt snabba och kan ibland försvinna lika snabbt som de uppstått. De ses ofta gå runt fysiska objekt som om de är rädda för att krocka med dem. Fast det finns också vittnesmål om hur de har gått genom väggar. De som träffat på dem säger att de fått en känsla av ondska och att de fyllts av en känsla av obehag och rädsla. Men det är ju naturligt om man ser en skugga som inte tillhör någon och som dessutom kanske är snyggare klädd än en själv…

Det finns inte direkt några bevis för att skuggvarelserna faktiskt är onda. Sällan har folk sagts sig ha blivit attackerade av dem. De flesta tror att det finns både goda och onda skuggvarelser. Deras största hobby tycks vara att betrakta oss människor.
Vissa vill sära på skuggvarelser och vanliga spöken. Men många skuggvarelser har setts till på ställen där det spökar. Som i Waverly Hills Sanatorium i USA som sägs vara väldigt hemsökt.

Källa

Bonnie och Clyde

Bonnie och Clyde var två mytomspunna kriminella, som mestadels rånade småbutiker och bensinstationer på landsbygden och som var verksamma i centrala USA under den stora depressionen, ofta tillsammans med medhjälpare. Ligan gick under namnet Barrowgänget och anses ha dödat minst nio polismän samt ett flertal civila. Parets brott, liksom de som begicks av andra brottslingar som John Dillinger, Pretty Boy Floydoch Ma Barker, blev uppmärksammade i hela USA och de två rånarna blev lika kända som Charles Lindbergh och Babe Ruth.

I allmänhetens ögon var de häftiga, smarta brottslingar som kyligt rånade banker och dödade poliser. Hela deras kriminella bana präglades dock av misstag. Rånen var så illa genomtänkta att brottslingarna ofta fick gå tomhänta från platsen och istället ägna sig åt att bryta upp tuggummiautomater för att ha råd att äta sig mätta. De opererade under en tid som kommit att kallas public enemy-eran åren 1931 till 1935, vars händelser ledde till att FBI bildades.

Bonnie Elizabeth Parker, född 1 oktober 1910 i Rowena, Texas, död 23 maj 1934 i Bienville Parish, Louisiana, var det andra av tre barn. Hennes far, som var murare, avled då Bonnie bara var fyra år, vilket tvingade modern, Emma Parker, att flytta med barnen till West Dallas, där de levde i fattigdom. Bonnie var ett brådmoget barn och hade goda betyg i high school, särskilt i kreativt skrivande. Hon vann en tävling för sin skola och höll även tal för lokala politiker. Hon beskrevs som en intelligent, vacker, charmig och envis ung kvinna.

Bonnie Parker gifte sig endast femton år gammal den 25 september 1926 med Roy Thornton, men förhållandet varade inte. Maken försvann av och till, en gång under så lång tid som ett helt år, och den unga flickan led av hemlängtan. I januari 1929 bröt hon upp från sitt äktenskap, men trots att Roy Thornton dömdes till fem års fängelse kort efter det, skildes de aldrig och Bonnie bar fortfarande Thorntons vigselring vid sin död.

Hon avbildas ofta som Clyde Barrows brottsliga jämlike, men hennes roll i många rån, mord och bilstölder tillsammans med Barrowgänget begränsade sig till logistik. Hon tyckte om att skriva och hennes dikt "The Story of Bonnie and Clyde" är en personlig redogörelse över deras brottslighet och hägrande slut.

Clyde "Champion" Chestnut Barrow, född 24 mars 1909 (eller 1910, enligt vissa källor ) i Ellis County, Texas (nära Telico söder om Dallas), död 23 maj 1934 i Bienville Parish, Louisiana. Han var det femte av sju barn, i en fattig jordbrukarfamilj. Clyde arresterades första gången i slutet av 1926, efter att ha smitit från polisen som ville fråga om en hyrbil som han inte återlämnat. Ett andra gripande skedde kort därefter, då han och brodern Buck Barrow, ertappades med stulet gods (kalkoner). I båda dessa fall kan Clyde möjligen ha agerat utan brottslig avsikt. Under 1927-1929 gjorde han inbrott i butiker, bröt sig in i kassaskåp och stal bilar. Även om han gjorde sig känd som bankrånare, föredrog han mindre rån, han rånade betydligt fler mataffärer och mackar jämfört med de 10-15 bankrån som han och Barrowgänget antas ha begått.

Bisexualitet

Efter mycket rån och stölder, tog hans lycka slut och i april 1930 sattes han in i fängelset Eastham. Under tiden i fängelse, var han med i många bråk i över ett år med en medfånge som ville ha sex med honom. Till slut krossade Clyde skallen på medfången med ett järnrör i ett bråk. Det var första gången Clyde Barrow dödade någon. 

En intern vid namn Big Ed. Denne var en serievåldtäktsman, ökänd på Eastham för att antasta de svagare fångarna. De sexuella övergrepp som Clyde utsattes för i fängelset kan enligt vissa historiker ha givit honom permanenta psykologiska men, och lett till de våldsamma handlingar som han senare utförde.

''It has been confirmed that Clyde Barrow was bisexual, and had relations with at least two of his "gang" members. A google search will bring you to first-hand sources. 
He was raped in prison, but according to sources, already had homosexual relations before that incarceration. 

In the movie, Warren Beatty objected to playing Clyde as a bisexual, so it was rewritten to make him impotent instead. 
Clyde's homosexuality has been well documented, also by gas station attendant W.D Jones, who joined the group in Novemebr of 1932. ''

Död

Bonnie och Clyde överfölls under ett bakhåll och dödades 23 maj 1934, på en ödslig väg nära deras gömställe utanför Bienville Parish, Louisiana. De sköts av ett uppbåd av fyra Texaspoliser och två från Louisiana (Louisianapoliserna var där av juridiska skäl, en aspekt av det amerikanska rättssystemet innan FBI grundades, som Clyde hade utnyttjat till fullo då han valde rånplatser och platser att gömma sig.) Uppbådet leddes av tidigare Texas Rangerpoliskommissarien Frank Hamer, som aldrig tidigare hade träffat Bonnie eller Clyde. Han hade börjat spåra paret 10 februari 1934 och efter drygt en månad hade han träffat ett ombud för Henry Methvins föräldrar i Bienville Parish.

21 maj 1934, befann sig fyra medlemmar i polisstyrkan i Shreveport, Louisiana då de fick reda på att Bonnie och Clyde skulle dit under kvällen med Henry Methvin. Clyde hade bestämt att Methvins föräldrahem i Bienville Parish skulle vara träffpunkt om de skulle komma ifrån varandra. Methvin, som samarbetade med polisen såg till att han kom ifrån Bonnie och Clyde i Shreveport, och hela uppbådet, nu även med Louisianastyrkan, lade sig i bakhåll på vägen till mötesplatsen — Highway 154, mellan Gibsland och Sailes. De var på plats 21:00, och väntade hela natten (22 maj), men Bonnie och Clyde syntes inte till.

Omkring 09:10 23 maj, var uppbådet, som legat gömda i buskarna, beredda att ge upp då de hörde Clydes stulna Ford V-8 närma sig. Då han stannade för att prata med Henry Methvins far — som placerats ut där med sin lastbil den morgonen för att distrahera Clyde och tvinga honom mot filen närmast uppbådet — öppnade poliserna eld och dödade Bonnie och Clyde med omkring 130 skott tillsammans.

Det sista samtelet innan han försvann.

The following is a transcript of the exchanges between Valentich and air traffic control, from the first three pages of the Australian Department of Transport report:

19:06:14 DSJ [Valentich]: Melbourne, this is Delta Sierra Juliet. Is there any known traffic below five thousand?

FS [Flight Services; Robey]: Delta Sierra Juliet, no known traffic.

DSJ: Delta Sierra Juliet, I am, seems to be a large aircraft below five thousand.

19:06:44 FS: Delta Sierra Juliet, What type of aircraft is it?

DSJ: Delta Sierra Juliet, I cannot affirm, it is four bright, and it seems to me like landing lights.

FS: Delta Sierra Juliet.

19:07:31 DSJ: Melbourne, this is Delta Sierra Juliet, the aircraft has just passed over me at least a thousand feet above.

FS: Delta Sierra Juliet, roger, and it is a large aircraft, confirmed?

DSJ: Er-unknown, due to the speed it's travelling, is there any air force aircraft in the vicinity?

FS: Delta Sierra Juliet, no known aircraft in the vicinity.

19:08:18 DSJ: Melbourne, it's approaching now from due east towards me.

FS: Delta Sierra Juliet.

19:08:41 DSJ: (open microphone for two seconds.)

19:08:48 DSJ: Delta Sierra Juliet, it seems to me that he's playing some sort of game, he's flying over me two, three times at speeds I could not identify.

FS: Delta Sierra Juliet, roger, what is your actual level?

DSJ: My level is four and a half thousand, four five zero zero.

FS: Delta Sierra Juliet and you confirm you cannot identify the aircraft?

DSJ: Affirmative.

FS: Delta Sierra Juliet, roger, stand by.

19:09:27 DSJ: Melbourne, Delta Sierra Juliet, it's not an aircraft it is (open microphone for two seconds).

19:09:42 FS: Delta Sierra Juliet, can you describe the - er - aircraft?

DSJ: Delta Sierra Juliet, as it's flying past it's a long shape (open microphone for three seconds) cannot identify more than it has such speed (open microphone for three seconds). It's before me right now Melbourne.

19:10 FS: Delta Sierra Juliet, roger and how large would the - er - object be?

19:10:19 DSJ: Delta Sierra Juliet, Melbourne, it seems like it's chasing me. What I'm doing right now is orbiting and the thing is just orbiting on top of me also. It's got a green light and sort of metallic like, it's all shiny on the outside.

FS: Delta Sierra Juliet

19:10:46 DSJ: Delta Sierra Juliet (open microphone for three seconds) It's just vanished.

FS: Delta Sierra Juliet.

19:11:00 DSJ: Melbourne, would you know what kind of aircraft I've got? Is it a military aircraft?

FS: Delta Sierra Juliet, Confirm the - er ~ aircraft just vanished.

DSJ: Say again.

FS: Delta Sierra Juliet, is the aircraft still with you?

DSJ: Delta Sierra Juliet; it's (open microphone for two seconds) now approaching from the south-west.

FS: Delta Sierra Juliet

19:11:50 DSJ: Delta Sierra Juliet, the engine is rough-idling. I've got it set at twenty three twenty-four and the thing is (coughing).

FS: Delta Sierra Juliet, roger, what are your intentions?

DSJ: My intentions are - ah - to go to King Island - ah - Melbourne. That strange aircraft is hovering on top of me again (open microphone for two seconds). It is hovering and (open microphone for one second) it's not an aircraft.

FS: Delta Sierra Juliet.

19:12:28 DSJ: Delta Sierra Juliet. Melbourne (open microphone for seventeen seconds).

Frederick var spårlöst borta och av alla teorier är den om att det ska ha varit ett UFO den mest sannolika. 

Fredericks pappa sa detta efter försvinnandet: "he hoped his son had been taken by a UFO and had not crashed. 'The fact that they have found no trace of him presents a possibility that UFOs could have been there.'" och "his son used to study UFOs as a hobby using information he had obtained from the air force. He was not the kind of person who would make up stories. Everything had to be very correct and positive for him.'"

Fouke-monstret

Fouke-monstret är en legendarisk varelse som sägs finnas nära staden Fouke i Arkansas, USA. Monstret sågs till under det tidiga 1970-talet, då den attackerade en familj. Man såg monstret först vid Jonesville/Boggy Creek-området, där det visade sig att den hade dödat ett boskap. Rapporter om monstret kom in flera hundra kilometer nord och öst från Fouke.

Monstret fick sitt namn av journalisten Jim Powell, som rapporterade om det i de lokala tidningarna Texarkana Gazette och Texarkana Daily News. Monstret har varit inspiration till ett flertal filmer och böcker. Man spekulerar i att det i själva verket handlar om en björn, ett bergslejon, möjligtvis en bigfoot eller en annan sorts humanoid livsform.

Utseende

Man beskriver monstret som en stor humanoid varelse täckt i långt, mörkt hår. Den ska vara runt 2,5 meter lång och väga runt 150 kilo. Vittnen påstår att dess kropp är upp emot en meter bred. I senare rapporter sades det att monstret var mycket större än vad man tidigare trott; upp till 3,3 meter långt och 200 kilo tungt.

Andra rapporter beskriver att varelsen ska vara lik en apa med hängande armar och böjd kropp. Monstret skulle även lukta starkt och ha ljusa röda ögon.

Ett antal fotavtryck och klomärken har hittats som sägs vara spår av monstret. Ett av fotspåren sägs vara 20 centimeter långt och i en annan rapport nämner man att varelsen bara har tre tår.

Kronologi

Innan 1971

De flesta fallen kommer från tidigt 1970-tal. Men boende i Foukes hävdar att en apliknande varelse har varit i området sedan 1964, fastän informationen då aldrig nådde ut till media. Människor i Fouke säger att man sett varelsen 1946. De flesta tidiga rapporterna kom från Jonesville. Under denna period kallade man varelsen för "Jonesville-monstret".

Efter 1971

Trots att det fanns tidigare rapporter om monstret så blev det inte känt förrän 1971,då det skulle ha attackerat Bobby Ford och hans fru Elizabeth sent på natten den första maj.

Monstret ska ha attackerat Elizabeth Ford då hon sov på en soffa, genom att krossa ett fönster nära henne. Hon trodde först att det var en björn, och varelsen jagades snabbt iväg av hennes man och dennes bror, som var på väg hem från en jakt. Varelsen kom tillbaka strax efter midnatt (den 2 maj), då den ska ha tagit tag i Bobby Fords axlar och kastat honom på marken. Bobby lyckades komma undan och behandlades sedan på S:t Michael Hospital i Texarkana för rivsår på ryggen.

Under attacken ska familjen Ford ha skjutit monstret ett flertal gånger, men inga blodspår hittades. Man samlade ihop en grupp som sökte efter monstret, men det hittades inte. Dock hittade man fotavtryck med tre tår, rivsår på Fords egendom samt skador på fönster.

Enligt familjen Ford hade de hört något röra sig utanför huset under natten, flera nätter i rad innan attackerna. Familjen Ford hade bara bott i huset under några veckor och hade aldrig stött på en sådan varelse förut.

Monstret sågs igen den 23 maj, då tre människor, Woods och hans fru Wilma, och fru Sedgass, såg en apliknande varelse springa över en motorväg (Highway 71).

De bästa fotavtrycken hittades i ett sojafält tillhörande Willie Smith, ägare av en bensinstation. Precis som Ford-avtrycken visade sig dessa avtryck bara ha tre tår.

Man började intressera sig för varelsen under tidigt 1970-tal då det fanns ett ökat intresse för jägare och turister. Strax efter att nyheten blev känd satte man ett pris på monstret på 1090 dollar (c:a 10,000 kronor) för den som kunde döda eller fånga det. Jägare antog utmaningen, men kunde inte spåra det eftersom hundarna inte kunde känna av monstrets lukt.

Efter en tid började folk att tröttna på incidenten, och intresset avtog fram till 1973, men kom åter då Charles B. Pierce skapade sin dokumentär-liknande skräckfilm som baserades på monster-legenden. Då årsskiftet 1974 närmade sig hade allt intresse för monstret avtagit, och inga nya möten med monstret inträffade. Det började igen i mars 1978 då nya avtryck hittades av två bröder i Russellville.

Under denna tid anklagar man monstret för att ha attackerat boskap och ett antal hundar.

Efter de första observationerna har monstret setts av och till. Under 1991 hade man tydligen sett monstret hoppa från en bro.

Bluff?

En månad efter att familjen Ford sett monstret, uttalade arkeologen Doktor Frank Schambagh att:

Det finns en chans på 99 

procent att fotavtrycken är en bluff.

Enligt Schambagh kunde avtrycken inte ha varit från varken människa eller apa, som vittnena sa, eftersom de hade tre tår, då alla däggdjur och humanoider (nu som då) har fem tår. Han noterar också att regionen aldrig haft någon form av förhistoriska människor.

Foukemonstret i filmens värld

Legenden om Boggy Creek Man använde rapporterna om monstret till att göra en film vid namn The Legend of Boggy Creek (Legenden om Boggy Creek), som visades överallt i landet. Filmen skrevs av Earl E. Smith och regisserades av Charles B. Pierce.

Mycket av filmen filmades i Fouke och Texarkana, men det finns vissa delar som man filmade i Shreveport i Louisiana. Många av skådespelarna var verkliga människor som bodde i Fouke och Texarkana. Filmen är 87 minuter lång, och ska ha kostat 165,000 dollar att skapa (c:a 1,650 000 kronor). Den drog in 22 miljoner dollar.

Åter till Boggy Creek Den andra filmen om monstret är helt fiktiv. Den hette Return to Boggy Creek (Åter till Boggy Creek) och släpptes 1977. Den var skriven av Tom Moore och regisserades av John David Woody. Precis som i första filmen så filmade man i Fouke, men det mesta materialet kommer från andra platser, så som Texas och Louisiana.

Det Barbariska Monstret från Boggy Creek, Del 2 År 1985 kom ännu en film om monstret i Fouke. Den hette The Barbaric Beast of Boggy Creek, Part II (Det Barbariska Monstret från Boggy Creek) och skrevs som en uppföljare till den första filmen, Legenden om Boggy Creek. Återigen skrev och regisserade Charles B. Pierce filmen. Allt material filmades i Fouke, plus lite extra från ett universitet i Arkansas.

Kuriosa

• Under 1971 fick tre personer böta 59 dollar (c:a 600 kronor) vardera efter att de skrivit en falsk "monster-rapport".
• Då jägarna började intressera sig för att jaga monstret fick sheriffen i Miller Country utfärda ett vapenförbud för att skydda lokalbefolkningen.

Bigfoot

Bigfoot, Storfot, även kallad Sasquatch, är en kryptozoologisk varelse som sedan 1800-talet rapporteras ha setts i stora skogar i USA ochKanada. Eventuellt kan den vara en släkting till snömannen, yeti.

Det sägs att Bigfoot har en kraftig pälsbeklädd kropp, lutande hållning, vikt på ca 200 kg, längd på 2-3 meter och armar som når honom ner till knäna. Det sägs också att Bigfoot ger ifrån sig en stinkande och säregen lukt. Vittnen säger att Bigfoot är en okänd primat-art.

Observationer och spår

Sedan 1800-talet har det i USA och Kanada rapporterats in över 1600 fynd av Bigfoot (antingen som spår eller observationer). Trots att många påstår sig ha sett Bigfoot så har ingen lyckats med konststycket att fånga in honom. Vissa påstår sig ha skjutit mot Bigfoot på nära håll och enligt dem har han inga problem att tåla gevärskulorna.

En del säger säger sig ha blivit bortförda av Bigfoot, en av dem är Albert Ostman. Han påstår att han 1924 blev utdragen ur sin sovsäck av en Bigfoot och förd till dennes gömställe. Där hölls han som fånge i flera dagar, för att sedan undkomma efter att ha givit Bigfoot en del av sin snus. Snuset gjorde att varelsen mådde dåligt och han själv fick chansen att fly.

De första fotavtrycken som sägs ha tillhört en Bigfoot rapporterades av upptäcktsresanden David Thompson år 1811. Sedan dess har man hittat många avtryckt som kan ha tillhört en Bigfoot. De största som påträffats var upp till 20 centimeter breda och 60 centimeter långa. På grund av att avtrycken ofta uppvisar avtryck efter svettkörtlar, valkar och slitmönster så tror många forskare att avtrycken kommer från någon varelse som liknar en stor människoapa.

Den 20 oktober 1967 påstod sig jägaren Roger Patterson och hans kollega Robert Gimlin i Bluff Creek, Kalifornien att de hade fångat Bigfoot på film. Filmen har konstaterats vara äkta, men om det är varelsen Bigfoot eller en man i kostym vet man dock inte. Dock påstår majoriteten att den är falsk. Filmen undersöktes av universitet i New York, London och Moskva och de kom fram till att varelsen på filmen var ca 2 meter lång och tog 1 meter långa steg, längre än en människa brukar ta. "Bigfoot" på filmen gick med böjda ben och armarna fritt hängandes längs med sidorna.Skeptikerna påstår att filmen visar en stor man klädd i gorilladräkt.

I början av augusti 2008 meddelade de två jägarna Rick Dyer och Matthew Whitton i Georgia, USA att de har hittat en död bigfoot och påstod sig ha fått stöd av en forskare. Den 15 augusti skulle jägarna lägga fram bilder och DNA-bevis, men de DNA-prov som togs visade inga spår av en ny art, utan av människa och nordamerikansk opossum. Den första bilden på det döda djuret som låg i en frysbox fylld med vatten och som såldes till media visade sig senare vara en bild på en kostym från "the Horror Dome", en amerikansk shoppingsajt. Sedan dess har jägarna inte velat visat upp någon kropp för utomstående och den påstådda forskaren som stödde deras påstående visade sig i själva verket vara bror till en av jägarna. I slutet av augusti kom det dock fram att den påstådda frysta bigfoot egentligen bara var en maskeraddräkt. Forskare hade sett på när bigfoots kropp sakta började tina. Snart upptäckte man att huvudet var ihåligt och fötterna av gummi. De påstådda jägarna har vägrat kommentera saken.

Varelsens existens

Eftersom inget bevis ännu finns för varelsens existens räknas Bigfoot tillhöra kryptozoologin. Fyndet av fossil av småväxta människor i Flores i Indonesien gör dock att anhängare av Bigfoots existens har fått nytt hopp att också Bigfoots existens en dag skall kunna bevisas. Vissa beskrivningar av Bigfoot påminner om den utdöda människoapan Gigantopithecus som levde i Kina för mer än 300 000 år sedan.

Slender

Slender är ett gratis och nedladdningsbart skräck- och uthållighetsspel som släpptes till PC och Mac i juni 2012.

Figuren som förföljer spelaren liknar en lång, mager man klädd i en mörk kostym med ett formlöst, vitt ansikte. Denne är långt borta i början, men fortsätter att komma närmare för varje meddelande som spelaren samlar. Han kommer också att teleportera sig spöklikt för att hinna upp spelaren och kan även helt försvinna ur sikte ibland. När han är i närheten kommer bilden att skimra en aning. Om spelaren ser honom för länge i ansiktet på nära håll tonas skärmen, man ser tentakelliknande armar som sprider ut sig från förföljaren, sist av allt visas förföljarens ansikte på nära håll och spelet slutar. Figuren är även kallad Slender Man.

Olika youtubare spelar Slender:

Malmannen, engelska: Mothman, är en mytologisk varelse.

Den sägs ha blivit sedd i Charleston och Point Pleasant i West Virginia, USA mellan november 1966 och december 1967. Vittnen som såg Malmannen beskriver honom som en två meter lång man med skinande röda ögon och vingar som liknar mal-vingar. Vissa vittnen rapporterade även varelsen som huvudlös med ögonen i brösten.

Många hypoteser finns för att förklara ögonvittnenas syn, vissa anser att det de egentligen såg var en prärietrana som är vanlig i området där händelserna ägde rum.

Vittnen har även nämnt regelbundna samtal av en man som kallat sig Indrid Cold som spådde antalet döda i händelser som ännu inte ägt rum.

Filmen The Mothman Prophecies handlar om händelserna i Point Pleasant.

Anatoly Onoprienko (ukrainska: Анатолій Онопрієнко), även känd som The Terminator, Beast of Ukraine och Citizen O, född 25 juli 1959 i Zjytomyr, Ukrainska SSR, Sovjetunionen, död 27 augusti 2013 i Zjytomyr, Ukraina, var en ukrainsk seriemördare.

Mellan 1989 och 1996 skall Onoprijenko ha mördat minst 52 människor. De flesta morden skall ha ägt rum under perioden 1995-1996. Onoprijenko dömdes till döden för sina brott den 31 mars1999 men dödsdomen omvandlades till livstids fängelse på grund av att Ukraina först införde ett moratorium och sedan avskaffade dödsstraffet.

Onoprijenko mördade genom att leta upp hus som låg avsides på landsbygden, sedan väntade han tills skymningen kom. Därefter ringde han på dörren till huset och mördade alla som bodde där. Männen sköt han, eftersom han var rädd för dem. Kvinnorna och barnen yxmördade han oftast.

Våren 1996 kunde Anatolij Onoprijenko gripas. Under gripandet befann han sig hos sin flickvän i Javoriv nära gränsen mot Polen. Han hade då mördat 52 offer under drygt två år. Onoprijenko erkände alla mord och sade i rätten att han inte ångrade ett enda av dem. 

Anatony dog 54 år gammal av hjärtsvikt.