Skogshundar lever i flockar som består av upp till tio individer. Flocken ledas av ett alfapar men alla medlemmar i gruppen jagar gemensamma. Under jakten drivs bytet ofta från en del av flocken mot den andra delen. Ibland utgör en flod jaktens mål där skogshundarna på grund av sin goda sim- och dykförmåga kan fälla bytet. Vanliga byten är agutier, pakor och vattensvin. En flock kan även fälla en tapir. Andra bytesdjur är bältdjur, navelsvin, spetshjortar, näsbjörnar, pungråttor, nanduer, stubbstjärthöns och flera olika små gnagare.

Efter människan är jaguaren och puman skogshundens största fiender.

Skogshundar är aktiva på dagen eller gryningen och vilar på natten i bon som skapades av bältdjur eller myrslokar. Finns inga bon i området sover skogshundar under ett nedfällt träd eller överhängande bergsklippor.

Efter dräktigheten som varar i 65 till 83 dagar föder honan 3 till 6 ungdjur. I undantagsfall består kullen av tio valpar. Livslängden i fångenskap går upp till 10 år.

Den har sitt ursprungliga utbredningsområde i östra Asien men har introducerats längre västerut där den spridit sig och idag förekommer i Skandinavien, norra Europa och längre söderut i Östeuropa. Den är trots sitt trivialnamn inte nära släkt med mården. Det ursprungliga beståndet i östra Asien har minskat främst på grund av jakt, pälshandel och habitatförstöring. Det introducerade beståndet i Västeuropa bedöms istället på många håll som en potentiellt skadlig invasiv art.

Mårdhunden har hittills ingen livkraftig population i Sverige, men det har funnits ett fåtal i Norrbotten och norra Västerbotten, som hålls under sträng kontroll.Arten lever monogamt och har samma partner hela livet. Parningstiden sträcker sig mellan februari till april - ännu senare kalla vårar. Efter en dräktighetstid på omkring 60 dagar föds sex till tio nakna ungar. De blir seende efter knappt två veckor. Ungarna diar upp till två månader. Bägge föräldrarna tar tillsammans hand om ungarna.Arten har jagats hårt i östra Asien främst för pälsens skull. På grund av detta, och på grund av habitatförluster så har arten minskat i sitt ursprungliga utbredningsområde. Den har dock inte minskat så pass mycket att IUCN bedömer den som hotad, utan arten kategoriseras som livskraftig (LC).

Djurets kropp är nästan en meter lång och svansen når en längd av 45 centimeter. Skulderhöjden ligger vid 45 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Namnet rödhund syftar på pälsens färg som varierar mellan rödbrun och orange. Buken är helt vit.Arten förekommer i större delar av Asien. Utbredningsområdet sträcker sig från Altai och Manchuriet i norr till Indien och Indonesien i syd. Vanligtvis finns det skarpa gränser mellan områden med rödhund och områden med varg. Den asiatiska vildhunden föredrar skogar och förekommer både i barrskogar och i tropiska regnskogar. Sällan ser man den i regioner med stäpp eller öken.Beståndet uppskattas till mindre än 2 500 individer. Internationella naturvårdsunionen (IUCN) räknar därför arten som starkt hotad. Troliga orsaker till beståndets minskning är förstörelsen av dess levnadsområde och olika sjukdomar som överförs från vilda tamhundar.

Beteendet i gruppen kan jämföras med det hos vargar. En flock består vanligtvis av fem till tolv individer, mer sällan upp till trettio. I flocken finns två dominanta djur, en hanne och en hona, som leder gruppen. Bara den dominanta hona föder efter en dräktighetstid på cirka 60 dagar sex till tio ungar. Hela flocken hjälper till med uppfostringen.

Till bytesdjuren räknas hjortdjur – däribland rådjur – samt stenbock, vilda får och vildsvin. När rödhunden inte får tag i större bytesdjur, tar den även möss och insekter samt växter som olika bär.

Angrepp på människor är inte känt

.

Den lever i savannen i två från varandra skilda regioner i östra och södra Afrika. Arten skiljer sig från andra hunddjur genom sin tanduppsättning och sin föda som främst består av termiter. Öronhunden bildar mindre grupper av två till fem vuxna individer och deras ungar. Beståndet betraktas inte som hotat.

Parningen sker vanligen mellan juli och september men här finns många undantag i avhängighet från levnadsområdet. Efter dräktigheten som varar i 60 till 70 dagar (ibland 75 dagar) föder honan upp till sex 100 till 140 g tunga ungar. Ungarna visar sig cirka 10 dagar efter födelsen vid lyans utgång och sällan flyttas de mellan olika lyor. Med undantag av digivningen har hannen ett större ansvar för ungarna än honan. Efter 10 till 15 veckor slutar honan med digivning och efter 8 till 9 månader är ungarna könsmogna. Unga hannar lämnar flocken när de är ungefär ett halvt år gamla, vissa honor får stanna lite länge och hjälper ibland vid uppfostringen av nästa kull.

Den äldsta kända individen i fångenskap blev 13 år och 9 månader gammal. I naturen blir de vanligen inte äldre än 9 år

Öronhunden konkurrerar med andra insektsätande djur som manguster, schabrakschakalen, jordvargen och kamaräven om samma föda. Vuxna individer jagas av stora predatorer som leopard, gepard, fläckig hyena, afrikansk vildhund, stridsörn samt pytonormar och ungar dödas ofta av schabrakschakalen.^[2]

Arten drabbas av vanliga hundsjukdomar som rabies och valpsjuka. I Serengeti orsakar dessa besvär cirka 90 procent av dödsfallen.

Manvargen tillhör hunddjuren, men står varken vargar eller rävar speciellt nära, utan bildar ett helt eget släkte (Crysocyon). Manvargar lever naturligt i centrala och östra Sydamerika på grässlätter och i buskskog. De är utrotningshotade och Parken Zoo deltar i bevarandeprojekt på arten.

Manvargen har fått sitt namn av att den har ett parti långt, svart hår över ryggen. Denna "man" kan resas ungefär som raggen på en hund.

Manvargens långa ben är en anpassning till Sydamerikas grässlätter och tillåter den att ha utsikt över den höga vegetationen. Trots de styltliknande benen kan manvargen inte springa särskilt fort. Den jagar istället sina bytesdjur, mindre däggdjur såsom kaniner, bältor och smågnagare, genom att smyga sig på dem. De äter också fisk och är duktiga på att jaga amfibier såsom grodor. Med de ovanligt stora öronen kan manvargen höra sig till var bytesdjuret rör sig i det höga gräset. Därpå gör vargen en snabb attack och fångar det utan att ens ha sett det.

Manvargen är alläätare och en av de viktigaste födoresurserna utgörs av en gul frukt - vargfrukt eller lobiera. Ute i naturen lever manvargar i symbios med växter som de äter, då de sprider frön från växter samt ofta bajsar på bladskärarmyrornas bon. Bladskärarmyrorna använder dyngan för att gödsla sina svampodlingar. Myrorna plockar också ut fröna som finns i bajset och lägger dem i "avskrädeshögar" utanför sina bon. Detta ökar karkant groddbarheten hos fröna och växterna är beroende av denna behandling för att kunna gro.

Manvargen är det minst sociala av alla hunddjur. Hane och hona kan dela revir och leva i par, men dessa vargar vill inte leva i större flockar. De bildar heller inte flockar vid jakt såsom andra hunddjur gör. En hona är dräktig i drygt tre månader och sedan föder hon 2-5 valpar i en lya som hon gjort i ordning. Ungarna föds blinda och öpnar ögonen när de är nio dygn gamla. Ungarna diar sin mamma i 4-5 månader och pappan tar del i ungarnas uppväxt. Efter ca. ett år kör föräldrarna iväg sina ungar och de får klara sig själva. De unga djuren blir könsmogna vid 2-3 års ålder. En manvarg kan leva i 13-14 år.

Manvargens naturliga utbredningsområde krymper i samma takt som slättlandskapet odlas upp och hjordarna av tamboskap växer. Manvargen är skyddad av lag i Brasilien och vissa delar av Argentina, men på andra håll jagas den som skadedjur  på grund av missuppfattningar och mytbildningar. Man har bland annat jagat den för ögonens skull som man tror ger tur och lycka. De blir ofta dödade av tamhundar som är mycket större och mer aggressiva. Tamhundar sprider dessutom sjukdomar till manvargarna som varit förödande för stora delar av populationen. Man beräknar att det finns mellan 2-3000 individer kvar i naturen.

Jag börjar som med katterna med min favvo den afrikanska vildhunden.

Den afrikanska vildhunden lever i flock. Flockens storlek varierar mycket under året mellan 2 och 30 vuxna individer samt deras ungar. Oftast bildar ett könsmoget par från en äldre flock en ny flock. Flocken har ett påfallande stort revir som kan vara mellan 50 och 200 km² stort. Under vandringar kan de ströva genom ett område som är upp till 2 000 km² stort. Oftast överlappar reviren av olika flock varandra men det iakttogs även att vissa flockar markerade gränsen med doftämnen och försvarade de mot främmande individer.

Vanligen fortplantar sig bara ett dominant par i flocken och i enstaka fall parar sig hannen även med andra honor från flocken. Dräktigheten varar omkring 72 dagar och sedan föder honan påfallande stora kullar med oftast 10 till 11 ungar, sällan upp till 21 ungar. Ungarna föds i en lya som vanligen övertas av en jordvarg eller av jordsvin eller fläckig hyena. Honan slutar efter ungefär åtta veckor med digivning och sedan får hon och ungarna föda av andra flockmedlemmar. Ungarna lämnar lyan först efter 12 till 16 veckor och under andra levnadsåret blir de könsmogna. Bara ett fåtal individer har redan egna kullar vid denna tidpunkt.

Livslängden i naturen ligger vanligen vid 6 år och vissa individer blev omkring 10 år gamla.

Annars är människan deras största hot. Eftersom de ibland anfaller nötboskap så lever de i konflikt med bönder, och det händer att man lägger ut gift för att döda dem, fast de är skyddade. Afrikansk vildhund dödas även med skjutvapen samt med hjälp av tamhundar när den visar sig utanför naturskyddsområden. Däremot förekommer ingen nämnvärd jakt för pälsens eller nöjens skull. Många individer faller offer för trafikolyckor.

På grund av artens behov av stora revir påverkas den mycket av nya bosättningar och vägar. Därför är utbredningsområdet numera uppdelat i många från varandra skilda regioner som försämrar det genetiska utbytet. Tamhundens parvovirus skördar också många offer. IUCN uppskattar det aktuella beståndet med 3 000 till 5 000 individer varav cirka 2 500 är könsmogna och listar afrikansk vildhund som starkt hotad (EN)

Eftersom jag har skrivit om kattjdur tänkte jag skriva om hunddjur. Jag kommer skriva om dem imorgon. Kanske någon idag om jag hinner.

Här är dom jag kommer skriva om:

Öronhund

Fjällräv

Manvarg

Afrikansk vildhund

Asiatisk vildhund

Krabbätarräv

Canis

Atelocynus microtis

Mårdhund

Skogshund

Urocyon littoralis

Sen efter jul tänkte jag skriva om rävar och vargar.

Visste ni att det är vanligt att sköldpaddor, ödlor, ormar och krokodiler blir missbildade med 2 huvuden? Här iallafall kommer lite bilder på djur med 2 huvuden.