Europeisk vildkatt

Den europeiska vildkatten behöver stora lugna skogar med några öppna ställen. Den föredrar lövskogar. Skogarna ska vara gamla och uppvuxna med några gamla träd. Bara i dessa skogar finns håligheter i träd eller lyor av rävar eller grävlingar som katten behöver för att uppfostra sina ungar. Bara här har katten möjligheten att jaga ostört. Inom naturskydd är förekomsten av dessa katter ett säkert tecken att skogen har hög biodiversitet.

Under de senaste årtionden har djurets bestånd återhämtat sig på grund av att jaktförbud införts. Trots allt finns katten i västra Europa bara i norra Skottland, i delar av Spanien och i östra Frankrike. I de centraleuropeiska medelhöga bergsområdena finns idag uppskattningsvis 2000 individer, men i mitten av 1900-talet var djuret utrotat i flera regioner. Däremot finns denna underart ganska talrikt i sydöstra Europa.

Bortsprungna tamkatter stannar i närheten av människans boplatser men vildkatter undviker dessa områden. I trakter med jordbruk är det möjligt att revir från tamkatter och vildkatter överlappar varandra. Tamkatter och vildkatter kan para sig och det uppstår fertila ungar. Dessa djur har oftast problem i naturen och därför uppkommer inga större populationer av dessa hybrider.

Asiatisk vildkatt

Asiatisk vildkatt är en underart till vildkatten som förekommer i Asien.

Denna katt liknar den afrikanska falbkatten med skiljer sig från denna underart genom prickar på pälsen istället för strimmor. Utbredningsområdet sträcker sig från Mellanöstern till västra Indien och Centralasien, där katten förekommer till nordvästra Kina och till Mongoliet. Gränsen till utbredningsområdet av den europeiska vildkatten ligger i Kaukasus.

Falbkatt

Falbkatten eller Afrikansk vildkatt (Felis silvestris lybica) är en underart till vildkatten i familjen kattdjur, som hör hemma i Afrika, Västasien och på några medelhavsöar. Med största sannolikhet är det falbkatten som är alla tamkatters anfader, senast bekräftat genom DNA-analyser.

Svartfotad katt är Afrikas minsta kattart och den näst minsta i världen. Den lever i de torrare markerna i södra Afrika så som i Kalahari och Karoo.

Den svartfotade katten beskrivs vara naturligt glest förekommande. Den hotas av habitatförstörelse genom omvandling av savanner till jordbruksmark och påverkas negativ av pesticider som egentligen ska bekämpa skadedjur som gnagare. IUCN listar arten som sårbar.

Det finns uppskattningsvis 10 000 könsmogna svartfotade katter i det vilda. För närvarande finns ett forskningsprojekt på Benfontein Nature Reserve i centrala Sydafrika där flera katter är radiomärkta. Projektet drivs av Black-footed Cat Working Group och undersöker artens ekologi, distribution, sjukdomsövervakning och reproduktionsbiologi

Sandkatten är en liten katt som lever i de sandiga delarna av Saharas öken samt öknar i Sydvästra Asien. Den är väl anpassad till extrema förhållanden i öknen. Undersidan av dess fötter är täckta av päls som skyddar mot både hetta och kyla och det underlättar också deras rörelse över sanden. De har tjock päls som skyddar mot både kalla och varma temperaturer.

Finns på Parken Zoo.

Djungelkatt är ett litet kattdjur med långa ben och spetsiga öron. Djungelkatten är cirka 70 cm lång, och har en relativt kort (cirka 30 cm) svans.

Djungelkatter lever ensamma och gömmer sig vanligtvis i täta buskar. Det antas att de huvudsakligen är aktiva på dagen. Trots att de är bundna till vattendrag jagar de oftast landdjur som harar, möss och fåglar.

Efter dräktigheten som varar i cirka 65 dagar föder honan 3 till 4 ungar. Livslängden kan gå upp till 14 år.

Djungelkatten har korsats med huskatter och givit upphov till en ny kattras, chausie.

Kinesisk ökenkatt

Denna katt blir ungefär 80 cm lång och har en cirka 35 cm lång svans. Buken är lite ljusare och djurets rygg ofta lite mörkare. Vid öronen finns en rödaktig fläck. Svansen har flera mörka ringar och sluter i en svart spets. Extremiteterna är jämförelsevis korta och tassarna bär på undersidan hår.

Utbredningsområdet utgörs av torra stäpp- eller bergsregioner i Centralasien, särskild västra Kina, östra Tibet och södra Mongoliet.

Arten förs i Washingtonkonventionen i Appendix II. IUCN listar den kinesiska ökenkatten som sårbar (vulnerable).

Borneoguldkatt är en av de minsta vilda kattarterna och en av de mest hotade.

Kännedomen om borneoguldkatten grundade sig länge på endast 6 individer som dödades mellan 1855 och 1928 i mangroveskogen.

Alfred Russel Wallace skickade 1856 en päls och flera skelettdelar av en borneoguldkatt till British Museum i London. Kroppsdelarna var i dåligt skick och i början antogs att de tillhörde en ung asiatisk guldkatt. John Edward Gray som undersökte skallen trodde att han hade en hittills okänd art. Han var dock osäker och han ville först vänta med den vetenskapliga beskrivningen tills han fick en bättre päls. Först 1874 publicerade han sin beskrivning enligt den bedrövliga pälsen och den ofullständiga skallen.

De kroppsdelar som Alfred Hart Everett fick 1888 och de som Charles Hose fick tillhörde två vuxna individer och flyttades likaså till British Museum. Den nederländska naturforskaren Anton Willem Nieuwenhuis skickade 1900 en päls till museet i Leiden. En päls som köptes 1914 visas i National Museum of Natural History i Washington, D.C Den individ som dödades 1928 nära Kuching i delstaten Sarawak visas i delstatsmuseet. Först 1989 sköts den nästa individen och kvarlevorna flyttades till Field Museum of Natural History i Chicago.

I januari 1992 fångades den första borneoguldkatten levande. Den var troligen sjuk med en vikt av endast 1,95 kg och avled några dagar senare. Från denna individ togs prov av blodet och vävnader för genetiska undersökningar. Analysen visade att borneoguldkatten är närmast släkt med den asiatiska guldkatten och att utvecklingslinjerna för båda arter skilde sig för 4,9 till 5,3 miljoner år.

Kamerafällor som uppställdes mellan mars 2003 och april 2005 i olika naturskyddsområden i Sarawak tog bara en enda bild under 5 034 nätter.

Avskogningen på Borneo sker särskilt snabbt jämfört med andra regioner i världen. Under mitten av 1980-talet var ungefär tre fjärdedelar av ön skogstäckt. 2005 var skogens utbredning minskad till 52 procent. Regioner som tidigare var urskog är idag jordbruksmark eller bosättningar och illegal handel med vilda djur är vanlig.^[

Borneoguldkatten listas av CITES i appendix II och är skyddad enligt lag i Indonesien och Malaysia

Jag tänkte börja med mina favoriter och en av dom är den Asiatiska guldkatten.

Denna katt är ungefär dubbelt så stor som en tamkatt. Den täta pälsen är oftast gyllen-brun men kan även vara grå, brun eller svart. I vissa områden har denna art mer eller mindre synliga fläckar på pälsen. I ansiktet finns svart-vita strimmor.

Den asiatiska guldkatten är skygg, lever ensam och är aktiv på natten. Den har bra förmåga att klättra men vistas huvudsakligen på marken. Bland bytesdjuren kan nämnas harar, möss, unga hjortar och fåglar.

På grund av skogsröjning blev denna katt sällsynt. I Kina används köttet som mat och benen i den traditionella kinesiska medicinen.

I Thailand finns många historier om guldkatter. I några berättelser beskrivs den som djärv med förmåga att vinna över en tiger. Att förbränna hår från guldkatter ska hålla tigrarna borta. Den som har ett hår från guldkatten i fickan ska vara skyddad från angrepp av tigrar.

Här är alla kattdjuren jag kommer skriva och berätta om:
Ökenlo
Asiatisk guldkatt
Borneoguldkatt
Kinesisk ökenkatt
Djungelkatt
Sandkatt
Svartfotad katt
Tamkatt
Europeisk vildkatt
Asiatisk vildkatt
Falbkatt
Ozelot
Dvärgtigerkatt
Margay 

Serval 

Pampaskatt
Geoffroys katt
Kodkod 

Andisk katt
Pallas katt
Fiskarkatt
Platthuvudkatt
Leopardkatt
Rostfläckig katt

Iriomotekatt

Afrikansk guldkatt

Jag skrev förut om Kims katt Mercy och såg först nu att den hade dött.