Ända sedan den vita lejonungen Kwanza föddes har hon varit oskiljaktig från hunden Honey. Nu finns djurens vänskap på Youtube. 

AUSTRALIEN. Kwanza föddes i november 2012 men har tvingats uppfostras av Darling Downs Zoo eftersom hennes mamma slutade producera mjölk.

Där hittade hon direkt hunden Honey och de två blev bästa vänner och leker varje dag. I videon nedan kan du se hur det ser ut.

Vita lejon

Kwanza är varken en separat lejonart eller albino – den ljusa färgen beror på en recessiv gen. 

Inga vita lejon har synts i det vilda sedan 1994.

Källa

Cacomixtler (Bassariscus) är ett släkte av särskild ursprungliga halvbjörnar (Procyonidae). Fossil av dessa djur finns redan från miocen. De liknar mer viverrider än andra halvbjörnar. Släktet består av två arter.

• Kattfrett (Bassariscus astutus)
• Centralamerikansk cacomixtler (Bassariscus sumichrasti)

Kattfrett

Kattfrett (Bassariscus astutus) är en art i familjen halvbjörnar som förekommer i torra regioner av Nordamerika Trots namnet är den inte närmare släkt med katter och inte heller med tamillern, som ibland betecknas som frett.

Kännetecken 

Djurets päls är brunaktig och den yviga svansen bär 14 till 16 svarta och vita ringar.De stora ögonen har en violett färg och är omringad av ljusare päls. Med en kroppslängd mellan 30 och 42 centimeter, en svanslängd mellan 31 och 44 centimeter och en vikt av 0,8 till 1,4 kilogram är kattfretten mindre än en tamkatt.

Utbredning och habitat 

Arten lever i USA i delstaterna Kalifornien, Colorado, Oklahoma, Oregon, Arizona, New Mexico, Nevada, Texas och Utah samt i norra och centralaMexiko. Utbredningsområdet av kattfrett och centralamerikansk cacomixtler (Bassariscus sumichrasti) överlappas i de mexikanska delstaterna Guerrero, Oaxaca och Veracruz. Habitatet utgörs av torra skogar, klippiga regioner eller öken med några buskar eller träd. Bon finns i trädens håligheter, bergssprickor, jordgrottor som grävdes av andra djur eller i täta växtansamlingar.

Kattfretten förekommer upp till 2 900 meter över havet men är vanligast upp till 1 400 meter över havet.

Levnadssätt 

Kattfretten är aktiv på natten och individerna lever utanför parningstiden ensamma. Den är allätare och livnär sig av frukter, bär, insekter, ödlor, mindregnagare och fåglar.Djuret har olika läten som påminner om tvättbjörnens läten.

Ugglor, rävar, prärievargar, tvättbjörnar och rödlon är kattfrettens naturliga fiender.

Fortplantning 

Parningstiden äger rum under våren mellan februari och maj. Efter cirka 50 dagars dräktighet föder honan 1 till 5 blinda ungar. Hannen ger honan föda så länge hon är dräktig. Ungarna öppnar sina ögon efter cirka en månad (21 till 34 dagar) och efter ungefär fyra månader (60 till 100 dagar) är de tillräcklig självständiga för att jaga. De blir könsmogna efter tio månader. Kattfrettens livslängd i naturen går upp till sju år.

Kattfrett och människor 

Enligt flera berättelser kan kattfretten lätt tämjas och den är bra på att jaga möss. Flera nybyggare och gruvarbetare hade en kattfrett för att säkerställa en bostad utan skadedjur. På engelska fick djuret namnet "miner's cat" trots att den inte var någon katt. Vanligen förvarades kattfretten i en låda nära ett varmt ställe. Boxen hade ett hål och kattfretten kom ut på natten för att fånga möss.

Kattfretten är "landskapsdjuret" (state mammal) för delstaten Arizona.

Populationen är jämförelsevis stora och djuret listas av IUCN som livskraftig (Least Concern).

Och bilder:

Centralamerikansk cacomixtler

Centralamerikansk cacomixtler (Bassariscus sumichrasti) är ett rovdjur i familjen halvbjörnar som förekommer i Centralamerika Det svenska namnet cacomixtler är ett lånord från det indianiska språket Nahuatl där det ungefär betyder "halv puma" eller "halv katt".

Utseende och anatomi 

Arten når en kroppslängd mellan 38 och 47 cm och därtill kommer en 39 till 53 cm lång svans. Vikten ligger vid 900 gram. Svansen är yvig och bär ljusgråa och svarta ringar. Övriga päls har en ljusgrå till brun färg. Klorna kan inte dras in. Djuret har 40 tänder med väll utvecklades hörntänder.

Utbredning och habitat 

Denna halvbjörn förekommer från södra Mexiko till centrala Panama. Det saknas dokumentationer om centralamerikansk cacomixtler i Nicaragua men antagligen lever den även där. Utbredningsområdet av centralamerikansk cacomixtler och kattfrett överlappas i de mexikanska delstaterna Guerrero,Oaxaca och Veracruz. Arten lever i olika slags skogar som regnskogar i slättlandet eller på bergstrakter samt i torra skogar. Dessutom hittas den i buskmarker.

Ekologi 

Centralamerikansk cacomixtler är aktiv på natten och vistas främst i skogens mellersta eller höga zoner, på marken syns den nästan aldrig. Utanför parningstiden lever individerna ensam, i sällsynta fall iakttogs upp till nio individer på samma träd. Reviren är i genomsnitt 136 hektar stora och överlappar normalt inte. Territoriets gränser förklaras vanligen med högljudda läten.

Arten är en allätare och har troligen frukter som främsta föda. Dessutom äter den små ryggradsdjur som grodor, ödlor, fåglar och gnagare samtinsekter och ägg.

Parningen sker vanligen mellan februari och juni men kan förekomma under andra årstider. Dräktigheten varar i genomsnitt 64 dagar och sedan föder honan vanligen ett enda ungdjur. Födelsen sker i bon som byggs på trädet eller i trädets håligheter. Ungen är vid födelsen blind och väger bara omkring 25 gram. Den börjar efter 6 till 7 veckor med fast föda men dias vanligen tre månader. Honan är huvudansvarig för ungen uppfostring men hannen tolereras i vissa fall. Könsmognaden infaller allmänt efter tio månader. Individer i fångenskap blev upp till 23 år gamla och för vilda individer finns inga data angående livslängden.

Hot 

Centralamerikansk cacomixtler har olika naturliga fiender som rovfåglar, tayra, ocelot och stora ormar.

Den jagas i vissa regioner av utbredningsområdet av ursprungsbefolkningen för pälsens och köttets skull. Det största hotet är däremothabitatförstörelsen genom skogsavverkningar då arten är starkt beroende av skogar. I de flesta regionerna har arten en spridd population. IUCN listar centralamerikansk cacomixtler på grund av det jämförelsevis stora utbredningsområde och då den lever i några nationalparker som livskraftig (Least Concern).

Och bilder:

Källa: Wikipedia

Här lyckas filmaren göra det omöjliga - och fånga små tigerungar på bild i det vilda. Lösningen? Låt elefanter filma allt. 

Ja, det är faktiskt första gången någonsin som man lyckats filma en tigermamma och hennes ungar i det vilda. Och det är BBC Earth som lyckats med konststycket - med hjälp av elefanter.

Sajten Geekosystem kallar djuren för "elecams". BBC har alltså satt fast kameror på elefanter, som kan ta sig nära kattdjuren utan att störa dem. Det hade varit otänkbart för en människa att ta sig så nära tigrarna, som bor i den indiska djungeln.

Källa

Ska du köpa katt eller hund? Här är facebook-sidor som du kan hitta hemlösa katter och hundar.

Hundhjälpen

Där kan du köpa/adoptera hemlösa hundar från Rumänien. Välja bland hundarna HÄR!

Kattkommando Syd - KKS

Hemlösa katter i södra sverige. Välj bland katter HÄR!

Skaras hemlösa katter

Hemlösa katter i och runt Skara. Välj bland katter HÄR!

VästerKatten

Hemlösa katter i västsverige. Välj bland katter HÄR!

Göteborgs Katthjälp

Hemlösa katter i Göteborg. Välj bland katter HÄR!

Akutgruppen

Hemlösa katter i hela sverige. Välj bland katter HÄR!

Hundar Utan Hem

Hemlösa hundar i hela sverige. Välj bland hundar HÄR!

Katthjälpen i Malmö

Hemlösa katter i Malmö. Välj bland katter HÄR!

Föreningen för Höörs Hemlösa Katter

Hemlösa katter i Höör. Välj bland katter HÄR!

Den illegala jakten på lejon har ökat, främst är det lejon som skjuts när de angriper boskap. Lejon minskar även när deras bytesdjur försvinner allt mer. Elefanter, noshörningar och tigrar tjuvjagas mest, men när dessa arter minskar så ökar jakten även på andra arter som lejon. En ökad efterfrågan  på lejondelar som används i traditionell Asiatisk medicin är ett hot på några platser. 

Konflikter mellan människor och lejon ökar. Bara i Kenya så dödas cirka 100 lejon per år när människor skjuter dem i samband med att de hotar eller är nära boskap. I Kenya finns endast ca 2000 lejon kvar.

WWF arbetar aktivt med att stödja flera viktiga reservat och nationalparker som har en mycket stor stam av lejon inte minst Selousreservatet  i södra Tanzania och angränsande reservatet Niassa i norra Mozambique. Även områden i norra Zambia och I Kongo där lejon lever får stöd av insamlade WWF-medel från bland annat Sverige. 

Lejon klarar sig bra endast i några nationalparker och reservat

Vad få känner till är att det idag endast finns ca 32 000 - 35 000 vilda lejon i Afrika. Av dessa lever ca hälften i 6 områden. Dessa stora nationalparker och reservat är Serengeti- Masai-Mara i norra Tanzania respektive Kenya, Ruaha-Rungwa i Tanzania, Selousreservatet i södra Tanzania, Okavango i Botswana som delar population med Hwange nationalpark i Zimbabwe, samt Kruger nationalpark i Sydafrika som delar population med närliggande områden i Mozambique och Zimbabwe. För artens fortlevnad är det viktigt att dessa stora områden skyddas för alltid. Samt att korridorer fungerar mellan områden även över landsgränser. Bytestillgången är viktig för att hålla uppe lejonstammen och det finns nu oftast endast gott om antiloper och bufflar i reservat och nationalparker. Den senaste översynen av Afrikas lejon kan läsas här.

På senare tid har stora resurser från bland annat WWF lagts på områden somSelous. Reservatet har en avgörande betydelse inte bara för lejon, Afrikas största population med 7500 lejon( inklusive närliggande områden som Mikumi nationalpark och även utanför reservatet) utan även för bland annat hotade vildhundar och elefanter. Selous stora ekosystem skapar även ett bättre klimat för människor i området och de viktiga floderna i ett relativt orört system är en viktig vattenresurs.

Källa

Lodjuret tillhör familjen kattdjur. Pälsen är mer eller mindre fläckig med gulbrun bottenfärg som blir ljusare på vintern. Svansen är kort med svart spets. På öronen sitter svarta örontofsar. Svansspetsen och örontofsarna förstärker öronens och svansens hållning och gör lodjurets kroppsspråk tydligare. 
 

Ett skyggt skogsdjur

Lodjur är skygga, ensamlevande skogsdjur som trivs särskilt bra i bergig och brant terräng. De håller revir, områden som de försvarar mot andra lodjur. Reviret "doftas in" med urinmarkeringar. Ett lodjurs hemområde varierar mellan 3 och 7 kvadratmil, större i norra Sverige än i Bergslagen, och större för hannar än för honor. Det viktigaste bytesdjuret är rådjur, men lodjuret anpassar sina matvanor efter tillgången. I  renskötselområdena äter det mest renar, särskilt under vintern. I områden med lite rådjur är harar och skogshöns (tjäder, ripa, orre) vanliga byten.

Ett lodjur som jagar smyger försiktigt fram mot bytet. När avståndet är 20 till 30 m attackerar det blixtsnabbt. Större byten dödas med ett bett i strupen, mindre med ett bett i nacken. Om anfallet misslyckas ger lodjuret snart upp jakten, och väntar istället på nästa chans.

Ensamstående mamma

Parningstiden är i mars-april. I maj-juni föder honan en till fyra ungar som hon ensam tar ansvar för. Ungarna följer sin mamma i nästan ett år. Av henne lär de sig bl a att jaga och döda byten. När ungarna är knappt två år blir de könsmogna. 

Känslig för jakt

Vid sekelskiftet fanns det nästan inga lodjur kvar i Sverige. Under en period av fridlysning 1927 till 1942 återhämtade sig stammen, och vid 1980-talets början fanns det lodjur i nästan hela landet. När antalet återigen minskade blev lodjuret åter fridlyst i hela landet 1991. Alltför hård jakt i kombination med rävskabb är troligen orsak till nedgången. Idag finns lodjuret förmodligen i alla landskap utom på Öland och Gotland. Men söder om en linje Dalsland-Värmland-Västmanland-Norra Uppland föds det få, eller inga, ungar. Det sker en spridning söderut, med cirka 3-4 mil per år. Det motsvarar den sträcka honorna behöver röra sig för att komma till nästa "lediga" hemområde! Trots att lodjuret är fridlyst förekommer det olaglig jakt, särskilt i områden där snöskoter underlättar uppspårandet.

Visste du att...

... lodjuret inte kan ryta som de stora kattdjuren. De kan däremot spinna, jama, yla och fräsa.

... i dagsljus ser lodjuret lika bra som en människa, men i svagt ljus ser det ungefär sex gånger bättre än vi. Det beror bl a på ett kraftigt ljusreflekterande skikt i ögat, bakom näthinnans synceller. Ljus som passerar näthinnan utan att absorberas reflekteras och kan stimulera syncellerna en gång till. Att kattögon lyser så kraftigt i strålkastarljus beror just på detta reflekterande skikt.

... lodjurets styva och långa morrhår är mycket känsliga för beröring och används vid jakt i mörker.

... lodjuret har en hårkudde under trampdynorna som skyddar mot snö och kyla.

... lodjuret kan dra in klorna, precis som en katt. De är utspärrade under jakten, förstås, och ger fäste när det är halt.

Källa

naturepl.com" src="http://pandaplanet.se/sites/default/files/styles/tema_round_corner/public/snoleo1.jpg" alt="" />

Med en yta tre gånger större än Sveriges, men med en befolkning på bara drygt två och en halv miljon människor, kan det tyckas att Mongoliet borde vara befriat från miljöproblem förorsakade av människan. Så är det tyvärr inte och djur och växter hukar under trycket. De stora rovdjurens verklige "doldis" - den mytomspunna snöleoparden är en av de hotade arter som WWF skyddar.

Stora delar av landet är oberörda av utvecklingen, men när en förändrad livsstil nu också närmar sig Mongoliets stäpper och vilda berg så ökar också trycket på landets få naturresurser.

Stora delar av befolkningen lever fortfarande som nomader och mängden tamboskap är nu så stort att betestrycket från tamdjuren på flera håll blivit alldeles för högt. Det gäller speciellt getterna, vars antal på senare år ökat mycket kraftigt.

Mycket tamboskap betyder också mat för snöleoparden, vilket naturligtvis bäddar för konflikter mellan boskapsägare och leoparder. Den kraftmätningen vinner, som så ofta, människan och den olagliga jakten på snöleopard är utbredd.

Fakta: Snöleopard (Panthera uncia)

Snöleoparden är den mest okända av alla de stora rovdjuren. Den lever i otillgängliga bergsområden i Altaibergen, Hindukush och Himalaya där den oftast bara gör sig synlig några korta sekunder - och då bara för det byte som den tänker slå! Att den dessutom mest är nattaktiv bidrar förstås till att den är så sällan sedd. Den lever på bergsstäpper och i de låglänta barrskogar som finns på höjder från ca 1 500 meter. Under sommarmånaderna kan den jaga ända uppe på 6 000 meters höjd.

En snöleopard blir 120-160 cm lång. Till detta kommer svansen som mäter ca 90 cm. Den har en päls som är gråare i tonen än vanlig leopard. På vintern blir den något ljusare. Eftersom temperatur-äxlingarna är mycket stora ändras snöleopardens päls också mycket i tjocklek mellan årstiderna. Även tassarnas undersida är klädda med hår. Det har två fördelar. Dels isolerar det mot kyla, dels hjälper det till att fördela tyngden bättre i lös snö.

Snöleopardens bytesdjur är flera, bl a argalifåret, som är världens största vilda fårart. Den jagar också stenbockar högt upp i bergen, samt hjortar, gaseller och diverse smådjur. Snöleoparden är en mästare i att hoppa och den jagar oftast genom att smyga sig fram mot bytet, varefter den fäller bytet i ett jättesprång från sex till femton meter. Eftersom det ofta är långt mellan bytesdjuren har snöleoparden stora revir, troligen upp emot 10 kvadratmil.

I fångenskap har snöleoparder levt upp till 15 års ålder.

Snöleoparden räknas till de stora kattdjuren, som lejon och tiger, men har samtidigt det gemensamma med små kattdjur att den inte kan ryta.

För närvarande finns bara mellan 4 500 - 7 000 snöleoparder kvar i de 12 länder i Asien där snöleoparden lever. Antalet i Mongoliet uppskattas till ca 1 000 djur.

Den vackra pälsen i kombination med att snöleoparden också tar tamboskap gör att tjuvjakten är omfattande. Tjuvjägarna har också den fördelen att det finns för få poliser, nationalparksvakter och andra övervakande instanser som kan övervaka de stora områden där tjuvjakten pågår.

Källa

Det är nästan overkliga bilder. På kort tid har den tyska djurparken Serengeti-Park fått tigerungar och lejonungar. Alla är vita. 

TYSKLAND. Du har förmodligen aldrig sett något sötare. Här leker de bara ett par månader gamla vita lejonungarna med de jämngamla vita tigerungarna. Det är den tyska djurparken Serengeti-Park som fått jackpot.

Det är dock inte helt smärtfritt att avla fram vita tigrar och lejon. Färgmutationerna är resultatet av flera generationers inavel. I USA är där avel av vita tigrar, lejon och geparder förbjudet, skriver Huffington Post.

Här får ungarna sin första medicinska undersökning: