Idag ska det vara ''jordens undergång'' och därför kommer jag att blogga om allt jag hittar som har med det att göra ;)

Rymden är full av faror för livet på jorden, men om det är i dag vi ska gå under, så får universum allt skynda på.

Väldiga asteroider och kometer som slår ned på jorden kan orsaka världsomfattande skogsbränder och kilometerhöga tsunamis. Moln av stoft och aska efter nedslaget kan förmörka himlen under åratal och hindra solstrålningen från att tränga ned. Många forskare tror att det var ett sådant nedslag på Yucatánhalvön i Mexiko som utrotade dinosaurierna för cirka 65 miljoner år sedan.

Men flera organisationer, inklu­sive den amerikanska rymd­styrelsen NASA, spanar kontinuerligt efter himlakroppar som skulle kunna hota jorden, och ­ingen asteroid eller komet verkar vara på kollisionskurs med oss den närmaste tiden.

Vår egen sol kommer gradvis att öka i ljusstyrka, koka bort haven på jorden och till sist, när solen förvandlas till en röd jättestjärna, möjligen bränna hela planeten till aska.

Men det händer inte nu, utan ­miljardtals år in i framtiden.

Nej, om man vill hitta ett kosmiskt hot som skulle kunna slå till just i dag får man ta i från tårna. Det krävs ­något fullkomligt oväntat.

En gammablixt är ett fenomen som uppstår när väldigt massiva stjärnor dör, och kanske även när två neutronstjärnor kolliderar. Alla kända gamma­blixtar har hittills kommit från avlägsna galaxer och varit fullkomligt harmlösa, men en gammablixt inifrån vår egen galax Vintergatan skulle kunna vara förödande. Pulsen av gammastrålningen varar bara ett par minuter som mest, men det är fullt tillräckligt för att förstöra delar av jordens ozonlager och göra den ultravioletta strålningen från solen dödlig för livet på jordytan. Vi skulle inte få någon förvarning och inte kunna skydda oss.

Om det ödet känns fantasilöst, ­ så vad sägs om en utomjordisk inva­sion? Vissa uppskattningar antyder att det kan finnas tusentals ­avancerade civilisationer i Vintergatan. I 50 års tid har astronomer förgäves spanat ­efter intelligenta signaler från rymden, men kanske finns det goda skäl för utomjordingarna att inte vilja ta kontakt? Om det tidigt i Vintergatans historia uppstått en aggressiv livsform som ger sig på alla andra de upptäcker, skulle det vara dumdristigt att röja sin position genom att skicka ut några signaler över huvud taget.

Människosläktet har med sina radio- och tv-sändningar läckt signaler ut i rymden i nästan ett århundrade. Kanske har de ­kosmiska bärsärkarna upp­fångat dessa och anländer just i dag för att göra slut på oss?

Lyckligtvis finns det ett statistiskt resonemang – det så kallade domedagsargumentet – som förutspår att vi trots allt kommer att klara oss ett bra tag till.

Resonemanget är erkänt snårigt, men går ungefär så här: Om jag ser mig själv som en slumpvis medlem av människosläktet, så är det mer sannolikt att jag råkar leva någonstans i mitten av den era då människor vandrar på ­jorden, än nära början eller slutet.

Vi vet att människor redan funnits i cirka 200 000 år. Utifrån det kan man uppskatta att mänskligheten med 95 procents sannolikhet kommer att fortsätta att existera mellan 5000 år och 8 miljoner år till. Statistiker och filosofer har bråkat i år­tionden om huruvida resonemanget håller, men ännu har ingen riktigt lyckats sticka hål på det.

Richard Gott, en professor i astrofysik vid Princeton, sägs ha använt argumentet för att förutspå hur länge Broadwaymusikaler kommer att spelas innan de läggs ned – och fått rätt, 95 procent av gångerna.

Oddsen verkar alltså tämligen ­goda för att solen kommer att gå upp i morgon också. Fast riktigt säker kan man aldrig vara.

Källa

   Albinism är en ärftlig sjukdom med bristande bildning av pigment i hud och hår. Huden är vit och håret vitt eller gult.

Kroppsdelar från albinos tros ge tur och lycka. Under 2008 stympades och dödades 35 personer –bara i Tanzania.

  I genomsnitt drabbas en person på 20 000. I Afrika är det en på 4 000.

  Det finns flera teorier till den höga andelen albiner i delar av Afrika. I de regioner vars befolkning är hårdast drabbad av albinism är kusingifte, inavel, vanligt. En av annan förklaring är den så kallade grundareffekten där ett mycket litet antal individer ur en större population grundar en ny koloni.

Bilder på människor med albinism:

<

Albino djur:

Det flest albinos dör av är hudcancer. !OBS för känsliga!

Det har bland annat Snöflinga/Snowflake, en jätte känd albino gorilla dött av:

Den första är jättebra och den borde ni se. Där förklarar dom vad en Chupacabra är.

Det har dykt upp både videos, fotografier och döda exemplar av vad man tror kan vara den legendariska chupacabra.

Namnet chupacabra kan grovt översättas till ”getsugare” och kommer sig av att varelsen sägs döda boskap och dricka deras blod.

De första rapporterna om chupacabra kommer från 1970-talet då en liten stad kallad Moca terroriserades av en varelse som de kallade ”Vampyren i Moca”.
Många bönder rapporterade att de hade förlorat delar av sin boskap och alla djur som dött hade två små hål i nacken, samt saknade mycket blod.

Sedan dess har rapporterna seglat in från större delen av Sydamerika, Mexico och USA. På senare år har man lyckats döda i alla fall två exemplar av ett underligt djur som man tror kan vara den legendariske chupacabra. Ett utav dessa döda djur har dock identifierats som en slags prärievarg, och förklarats som ett missbildat exemplar. Det är dock underligt att det tycks finnas en hel stam med ”missbildade coyotes” och man kan börja fundera på var man drar gränsen mellan ras och missfoster.

Det jag själv funderar över är att även om själva bloddrickandet kanske är en myt så är det ändå mycket möjligt att de här prärievargarna är grunden för myten – och därmed faktiskt ÄR chupacabras. Det ena utesluter inte det andra. Prärievargar utesluter inte att det finns en undergrupp som numera kallas chupacabra, och att denna är så ovanlig att den fått många fasansfulla egenskaper tillskriven sig.

Källa

En annan teori kan vara att de ''missbildade prärievargarna'' faktiskt livnär sig på blodet från djuren till skillnad från vanliga prärievargar som livnär sig på köttet. 

Bilder på hur man först trodde att Chupacabran såg ut:

Sen fick folk bilder på Chupacabran och hittade döda exemplar och så här såg de ut: (OBS för känsliga!)

Bilder på djur Chupacabran har dödat:

Iriomotekatt

Djuret är liten och aktiv på natten. Katten upptäcktes 1967, av biologen Imaizumi, på den västjapanska ön Iriomote där arten är endemisk. Den lever nära vatten, gärna på stränder eller odlad mark, där den jagar fåglar (bland annat gråfotad bandrall), insekter, krabbor och smådäggdjur. Bergstrakterna i öns centrum undviks vanligen. Det finns troligen inte mer än 100 individer, var och en med sitt eget revir. Hannarnas revir är cirka 3 kvadratkilometer stora och överlappar varandra. Det händer även att hannar byter territorium. Honor stannar hela livet i samma revir som i genomsnitt är 1,75 kvadratkilometer stort och honornas revir är avgränsade mot varandra.

Parningstiden på öns tempererade regioner ligger vanligen mellan februari och mars, ungarna föds därför främst i maj. Katten föder efter cirka 60 dagars dräktighet 1–4 ungar, i en bergspricka eller ett ihåligt träd. Katten når vuxen ålder efter 10–12 månader. Den kan bli upp till 15 år gammal men dör vanligen tidigare när det tappat sina tänder.

Arten har den minsta populationen av alla kattdjur och även det minsta utbredningsområdet. Ön Iriomote är bara 290 kvadratkilometer stor. Iriomotekatten skyddas enligt japanska lagar, men den hotas genom habitatförlust och dödas ibland i trafiken. Populationen uppskattades 1994 till cirka 100 individer, och fram till 2002 var antalet stabilt. Efter nyare iakttagelser antas att beståndet minskar, och därför listas arten av IUCN som akut hotad.

Borneoguldkatt är en av de minsta vilda kattarterna och en av de mest hotade.

Kännedomen om borneoguldkatten grundade sig länge på endast 6 individer som dödades mellan 1855 och 1928 i mangroveskogen.

Alfred Russel Wallace skickade 1856 en päls och flera skelettdelar av en borneoguldkatt till British Museum i London. Kroppsdelarna var i dåligt skick och i början antogs att de tillhörde en ung asiatisk guldkatt. John Edward Gray som undersökte skallen trodde att han hade en hittills okänd art. Han var dock osäker och han ville först vänta med den vetenskapliga beskrivningen tills han fick en bättre päls. Först 1874 publicerade han sin beskrivning enligt den bedrövliga pälsen och den ofullständiga skallen.

De kroppsdelar som Alfred Hart Everett fick 1888 och de som Charles Hose fick tillhörde två vuxna individer och flyttades likaså till British Museum. Den nederländska naturforskaren Anton Willem Nieuwenhuis skickade 1900 en päls till museet i Leiden. En päls som köptes 1914 visas i National Museum of Natural History i Washington, D.C Den individ som dödades 1928 nära Kuching i delstaten Sarawak visas i delstatsmuseet. Först 1989 sköts den nästa individen och kvarlevorna flyttades till Field Museum of Natural History i Chicago.

I januari 1992 fångades den första borneoguldkatten levande. Den var troligen sjuk med en vikt av endast 1,95 kg och avled några dagar senare. Från denna individ togs prov av blodet och vävnader för genetiska undersökningar. Analysen visade att borneoguldkatten är närmast släkt med den asiatiska guldkatten och att utvecklingslinjerna för båda arter skilde sig för 4,9 till 5,3 miljoner år.

Kamerafällor som uppställdes mellan mars 2003 och april 2005 i olika naturskyddsområden i Sarawak tog bara en enda bild under 5 034 nätter.

Avskogningen på Borneo sker särskilt snabbt jämfört med andra regioner i världen. Under mitten av 1980-talet var ungefär tre fjärdedelar av ön skogstäckt. 2005 var skogens utbredning minskad till 52 procent. Regioner som tidigare var urskog är idag jordbruksmark eller bosättningar och illegal handel med vilda djur är vanlig.^[

Borneoguldkatten listas av CITES i appendix II och är skyddad enligt lag i Indonesien och Malaysia

Det har dykt upp både videos, fotografier och döda exemplar av vad man tror kan vara den legendariska chupacabra.

Namnet chupacabra kan grovt översättas till ”getsugare” och kommer sig av att varelsen sägs döda boskap och dricka deras blod.

De första rapporterna om chupacabra kommer från 1970-talet då en liten stad kallad Moca terroriserades av en varelse som de kallade ”Vampyren i Moca”.
Många bönder rapporterade att de hade förlorat delar av sin boskap och alla djur som dött hade två små hål i nacken, samt saknade mycket blod.

Sedan dess har rapporterna seglat in från större delen av Sydamerika, Mexico och USA. På senare år har man lyckats döda i alla fall två exemplar av ett underligt djur som man tror kan vara den legendariske chupacabra. Ett utav dessa döda djur har dock identifierats som en slags prärievarg, och förklarats som ett missbildat exemplar. Det är dock underligt att det tycks finnas en hel stam med ”missbildade coyotes” och man kan börja fundera på var man drar gränsen mellan ras och missfoster.

Det jag själv funderar över är att även om själva bloddrickandet kanske är en myt så är det ändå mycket möjligt att de här prärievargarna är grunden för myten – och därmed faktiskt ÄR chupacabras. Det ena utesluter inte det andra. Prärievargar utesluter inte att det finns en undergrupp som numera kallas chupacabra, och att denna är så ovanlig att den fått många fasansfulla egenskaper tillskriven sig.

Källa

Bilder och videor på Chupacabran kommer imorrn.

Ovanliga färgavvikelser på redan kända djur kan vara en förklaring till många underliga vittnesmål angående okända djur världen över. Exempelvis så finns det helt svarta rävar, även om dom är ovanliga. Man har hittat dem både i exempelvis Norden och Storbritannien.

Den svarta räven fick även ett vetenskapligt namn av en Sven Nilsson 1820 och benämns bland annat i hans bok "Illuminerade figurer till Skandinavens fauna, Volym 1". Nilsson beskriver även den svarta räven som mycket lik den röda, men med något kortare ben och bredare öron.

Under 1800-talet fanns det en rävfarm i Solna som bland annat avlade på svarta rävar.

Källa

Fler bilder på svarta rävar: