Noshörningshonan flyttades till Manas nationalpark i Indien för att skyddas, fick en kalv – och sköts av tjuvjägare. Den uttorkade ungen svävade mellan liv och död. Men idag är läget stabilt för den tre månader gamla kalven.

Tack vare god omvårdnad med flaskmatning åtta gånger per dygn mår kalven nu bra, berättar de experter som ser efter den. Kalven bor i en specialbyggd inhägnad på drygt 10 kvadratmeter med tredubbla stängsel för dess säkerhet: trä, taggtråd och elstängsel.

 
Sköts den 2 april
Det var den 2 april som mamman, ”Noshörning 17”, föll offer för tjuvjägare. Hon hade nyligen flyttats till Manas nationalpark i Assam, Indien, men tragiskt nog lyckades

tjuvjägare smyga sin in nationalparken. Två dagar senare räddades den förvirrade och uttorkade lilla kalven av ett team från parken bestående av medlemmar från WWF i Indien och organisationen Wildlife Trust of India, WTI.

Ungen flyttades till ett center för elefantträning i parken där den fick den bästa omvårdnad. Den fick dricka vätskeersättning och hölls under observation av veterinärer.

Man byggde snabbt en ny inhägnad dit kalven kunde flytta i slutet av april. 

Inger hopp
Kalvens goda återhämtning inger hopp. Från parkens sida gör man sitt yttersta för att den ska klara sig och kunna släppas ut till de andra noshörningarna när den är vuxen.

De senaste månaderna har ytterligare två noshörningsungar fötts i parken. Den stora utmaningen nu är att se till att de och de andra fria noshörningarna är säkra. 

16 noshörningar har dödats
Tyvärr har många av parkens noshörningar skjutits de senaste åren. ”Noshörning 17”, kalvens mamma, är den fjärde noshörningen som flyttats till Mana och dödats av tjuvjägare de senaste två åren, och den sextonde noshörningen som dödats i parken hittills i år.

Men 14 noshörningar som flyttats dit lever och mår bra. 

I länder som Vietnam tror många helt felaktigt att noshörningshorn är en mirakelkur mot allt från baksmälla till cancer. Det är denna efterfrågan på noshörningshorn som är det största hotet mot Assams noshörningar.

WWF kommer att fortsätta samarbeta med Assams skogsdepartement och andra intressenter för att se till att noshörningarna får bättre skydd. 

Krafttag krävs
Globalt samarbetar WWF med organisationen TRAFFIC för ett bättre skydd av hotade arter som noshörning, elefant och tiger. WWF och TRAFFIC uppmanar världens regeringar att ta krafttag för att minska efterfrågan och att få bort användningen av produkter från utrotningshotade arter. För att skydda utrotningshotade djur behöver ursprungs-, transit- och mottagarländerna förbättra samarbete, brottsbekämpning, tullkontroller och rättssystem. 

I två sekel lyckades den stora fisken lura döden i Alaskas vatten.

Sen kom sportfiskaren Henry Liebman.

Nu ska den sällsynta fisken lätta upp stämningen på hans arbetsplats.

Det var den 21 juni som sportfiskaren och fastighetsutvecklaren Henry Liebman gav sig ut för att försöka fånga det ovanliga bytet – en Sebastes borealis, ”nordlig kungsfisk”.

I en stor del av sitt liv har han försökt få en på kroken, men misslyckats, berättar han för Toronto Star. Eftersom fisken lever på 300–400 meters djup är den inte lätt att fånga. Men Henry Liebman hade en ny plan.

Rekord i ålder och storlek

Han serverade plattfisk på 270 meters djup, och måltiden verkade uppskattas. Strax därefter satt en bjässe på kroken.

– Den var gigantisk. Det var löjligt, säger Henry Liebman till ABC News.

Fisken vägde 18,1 kilo, vilket är nytt delstatligt rekord i Alaska. Samtidigt visar dess storlek att den är upp emot 200 år gammal. Åldern kan nämligen bestämmas av antalet ringar längs dess öronben.

Men alla hyllar inte Henry Liebmans fångst. Många har kritiserat honom för att han tog upp en av världens äldsta fiskar.

Sportfiskaren slår ifrån sig kritiken och menar att han inte visste hur gammal kungsfisken var när han tog upp den.

– Det berättar de inte när de hugger, skriver han i ett brev till Toronto Star.

"Fisken kanske hade fått nog"

Ett annat argument är att fisken redan är död när de kommer upp till ytan på grund av tryckskillnaden.

Men efter den där dagen i juni har han funderat en del på just livet och döden.

– Vem kan säga hur mycket liv som är nog? Vi kommer alla till ett slut och inget slut är rättvist.

– Fisken kanske hade fått nog av livet och visste precis vad han gjorde.

Nu ska fisken stoppas upp och användas för att "bryta isen" med kunder på hans arbetsplats i Seattle.

Källa

I 35 år har Jonas Wahlström, 61, drivit Skansenakvariet. Men hans relation till Skansen är längre än så.

– Redan som åttaåring började jag skolka för att komma hit, säger han.

Resas reporter fick chansen att ställa djurfrågorna hon alltid funderat över.

Vad tror du är värst att bli dödad av, en krokodil eller haj?

– Jag skulle tro att det är bäst att bli dödad av en haj, för då förblöder man snabbt. Inget känns så kul men att bli sönderbiten av en krokodil är nog värst.

Vilket är det farligaste djuret för människan?

– Isbjörnar, krokodiler och i vissa fall stora hajar. Det allra farligaste för en människa att möta obeväpnad är en isbjörn. Krokodiler och isbjörnar äter glatt upp människor som frukost. Stora krokodiler är riktiga killers.

Jag är livrädd för katter, hur mycket kan en katt skada mig?

- Den kan klösa dig rätt bra, men inte döda dig precis. Jag har aldrig hört talats om någon som blivit dödad av en vanlig bondkatt.

Vilket djur är det mest rimligt att vara rädd för av katt, spindel eller kossa?

– Kossan för den kan stånga dig. Katten kan klösa och spindlar är fullständigt ofarliga i Sverige.

Är du rädd för något djur?

– Nej. Men isbjörnar, stora krokodiler och hajar ska man vara rädd att möta på nära håll.

Jag har hört att delfiner vinner i en kamp mellan delfinen och hajen, stämmer det?

– Delfinerna är snabba och kan ramma hajen genom sin hårda nos. Kommer den bara undan attacken, vilket den gör på grund av sin smidighet, vinner den.

Vilket djur är smartast?

– Listig som en räv, kan jag säga det eller? Nej, men människoaporna står högst i utvecklingen.

Och dummast?

– Strutsar är väldigt korkade.

Din bästa djurupplevelse någonsin?

– När de första dvärgsilkesaporna fick ungar i mitt kök, innan akvariet fanns.

Vilket är det farligaste landet i världen om man tänker djurmässigt?

– Det finns flest farliga giftormar i Australien.

Vad tycker du om leopardkläder?

– Om det är konstgjort är det inga problem, det är ju ett vackert mönster!

Om jag sätter på mig alla leopardkläder jag har och ställer mig på savannen, kan djuren tro att jag är en leopard då?

– Om du börjar krypa på alla fyra så kanske... De skulle nog bli mest förvånade att du gick på två ben men babianerna skulle nog föra ett väldans liv.

Källa #djur #aftonbladet 

Mitt favorit djur på Parken Zoo är tapirerna eftersom när jag var där igår stod några tapirer nära staketet så gick jag fram och hälsade och då nosade och slickade en på mig och var hur vänlig och söt som helst.

Tapirer ser lite underliga ut med sin långa, snabelliknande nos, tjocka kropp och pyttelilla svans. Kroppsformen är väl anpassad till den miljö de lever i ute i naturen. De är perfekt utformade för att tränga sig fram genom tät regnskog och de är även skickliga simmare. Den lilla snabeln är en förlängning av överläppen och näsan och används när tapiren försiktigt plockar löv och frukter.

Ingår i EEP

Låglandstapiren är en av fyra tapirarter, varav tre finns i Sydamerika och en i Sydostasien. Låglandstapiren är den enda av de fyra som anses ha en rimlig chans att överleva. De andra tre arterna är så fåtaliga att det är möjligt att hjälpen kommit för sent. Idag är skogsskövling och jakt de största problemen för låglandstapiren. De jagas för kött, skinn och för att de anses förstöra jordbruksodlingar.

På Parken Zoo arbetar vi aktivt med bevarande av låglandstapiren genom att medverka i det europeiska avelsprojektet för bevarande av arten samt att informera om tapirernas situation i naturen.

Tapirus terrestris

Storlek: Längd ca 180 cm, Mankhöjd 80 cm, Svans 5 cm
Vikt: 225 kg
Föda: Gräs, vattenväxter, blad, knoppar, kvistar och frukter.
Dräktig: 13 mån
Antal ungar: 1 st
Livslängd: 30 år
Biotop: Den täta undervegetationen i regnskogen.

Källa #Tapir #ParkenZoo 

Jättemyrsloken är ett udda djur som inte liknar någonting annat. När jättemyrslokens unge föds är den fullt utvecklad och ser ut som en miniatyr av en vuxen. Ungen klättrar omedelbart upp på mammans rygg och där tillbringar den en stor del av sina första månader. Färgteckningen på ungen stämmer överens med mammans så att det inte syns att den finns på ryggen – smart kamouflage, eller hur?

Ingår i EEP
Utrotningshot: Missgynnad(NT)

Jättemyrsloken har inga tänder utan krossar sin mat mot gommen. Den långa tungan kan bli 60 cm lång och används för att få tag på myror och andra insekter. När jättemyrsloken kommer fram till en myrstack river den sönder en liten del av stacken och slickar i sig myror. Den kan sticka ut tungan upp till 150 gånger i minuten! En vuxen jättemyrslok kan äta 30 000 myror per dag. Eftersom myror innehåller väldigt lite energi har myrsloken utvecklat sätt att spara energi. Den rör sig mycket långsamt och har låg kroppstemperatur, bara 32 grader.

Trots att jättemyrsloken är en fredlig insektsätare utan tänder ska man inte bråka med den. Den kan nämligen försvara sig mycket bra med sina långa vassa klor på framtassarna. Med dessa kan den till och med försvara sig mot fiender som jaguarer och pumor. Jättemyrsloken hotas framförallt av att alltmer natur omvandlas till jordbruksmark. Parken Zoo deltar i det europeiska avelsprojektet för bevarande av jättemyrsloken.

Myrmecophaga tridactyla

Längd : upp till 2 m

Vikt: upp till 55 kg

Föda: Myror, termiter och insekter

Dräktighet: ca. 190 dygn

Antal ungar: 1 st

Livslängd: upp till 26 år

Biotop: Grässlätter, savann,  buskskog och regnskog

Utbredning: Från södra Mexiko till Uruguay och till nordvästra Argentina

Källa #Myrslok #ParkenZoo

Kapybaran, eller vattensvinet som vi ibland säger på svenska, är en gigantisk gnagare som kan väga uppemot 60 kg. Den är en effektiv gräsätare som kan knapra i sig även de torraste och kortaste grässtråna. Kapybaror lever i familjegrupper med 10–30 individer varav en är ledarhanne och resten honor, ungar och subdominanta hanar.

Kapybaran är en skicklig simmare och när den känner sig hotad springer den ner i vattnet och ligger där med bara nosen ovanför vattenytan. Då blir den nästan osynlig bland vattenväxterna. Dessutom kan den dyka och stanna under vattnet i upp till fem minuter.

I början av 1500-talet beslutade katolska missionärer att det var tillåtet att äta kött från kapybaror under fastan. Troligen berodde detta på att munkarna trodde att dessa stora vattenlevande djur var släkt med fiskar som ju är tillåten mat under fasteperioden. Eftersom kapybarans kött anses vara mycket gott och skinnet värdefullt är jakt fortfarande ett mycket stort problem. Kapybaran föds även upp i hägn för köttproduktion. Idag räknas inte kapybaran som hotad, men jakt och den snabba skövlingen av regnskogen hotar arten på sikt.

Hydrochoerus hydrochaeris

Längd : 106-134 cm

Vikt: upp till 60 kg

Föda: Gräs, vattenväxter, frukt och skott

Dräktighet: ca. 150 dygn

Antal ungar: Upp till 8 ungar

Livslängd: upp till 15 år

Biotop: Grässlätter och områden nära vatten

Utbredning: Större delen av Sydamerika

Källa #Kapybara #ParkenZoo

Komodovaranen är den största ödlan i världen och idag finns bara ca 3 000 individer kvar. De lever inom ett område som är mindre än 1 000 kvadratkilometer i den indonesiska övärlden och sedan 1980 är området klassat som nationalpark.

Ingår i EEP

Komodovaranerna jagar både små och stora byten och de äter också as som de hittar. De har en 50 cm lång kluven tunga som, precis som hos andra reptiler, fungerar som ett luktorgan. När vinden ligger rätt kan en komodovaran känna lukten av ett ruttnande as på flera kilometers håll! Komodovaraner har en kraftig kropp, ofta med hängande buk. Benen är muskulösa och de långa tårna har vassa, krokiga klor. Svansen är lite kortare än kroppen och när komodovaranen går vilar ofta svansspetsen mot marken och ritar ett mönster mellan fotavtrycken. När den försvarar sig bits den med sina vassa tänder och kraftiga käkar samt piskar med den muskulösa svansen.

Besökande statschefer har ibland fått komodovaraner som gåva och på så sätt spreds arten till djurparker utanför Indonesien redan på 1960-talet. Indonesiska staten har idag strikt kontroll på varanerna och det krävs tillstånd från presidenten för att få föra ut en individ ur landet. De senaste åren har komodovaraner kommit till Europa för att ingå i det europeiska avelsprojektet för bevarande av arten, där även Parken Zoo deltar. Alla eventuella ungar tillhör den indonesiska staten och de kan begära tillbaka dem när de vill. På detta sätt kan en djurparkspopulation byggas upp utomlands och säkra artens framtid.

I dammen hos komodovaran på Parken Zoo hittar du också vändhalssköldpadda.

Varanus komodoensis
 
Storlek: Hanar: 3 m, Honor: 2,5 m
Vikt: Hanar: 90-100 kg, Honor: 50 kg
Föda: Mindre däggdjur och fåglar, timorhjort, vildsvin, tambuffel och hästar.
Dräktig: Äggen läggs cirka två månader efter parningen och kläcks 8-9 månader efter äggläggningen.
Antal ungar: 20
Livslängd: 50 år
Biotop: Torra monsunskogar och tropiska savanner och stäpper.

Källa #Komodovaran #ParkenZoo

På Parken Zoo hade dom en liten flock lejon som består av en hane med två honor och hans son.

Det asiatiska lejonet skiljer sig från det afrikanska på flera sätt. Det är mindre, har mindre man, större hårtofsar på svans och armbåge samt en lång skinnflik som hänger under magen.

Ingår i EEP

Det asiatiska lejonet är idag ett av världens mest utrotningshotade däggdjur. Hela världspopulationen finns i Indien och består av ca 300 individer som bor inom ett område som är 1 400 kvadratkilometer stort. Idag är området nationalpark och stora ansträngningar har gjorts för att förbättra lejonens situation.

På grund av den kritiska situationen för asiatiska lejon i det vilda startade djurparkerna för många år sedan ett bevarandeprojekt för underarten. Parken Zoo deltar i det europeiska avelsprojektet för att bevara asiatiska lejon, och arbetar också med att sprida information om lejonens situation i det vilda.

Panthera leo persica

Storlek: 275 cm, höjd 90 cm.
Vikt: Hanar: 160-190 kg, Honor: 110-120 kg
Föda: Sambar- och chitalhjortar, men även tamboskap.
Dräktig: 110-114 dygn
Antal ungar: 1-5, vanligast 2-3
Livslängd: 17-18 år
Biotop: Torr lövskog med teak och akacia som de vanligaste trädslagen.

Källa #Lejon #ParkenZoo