Tänk dig en korsning mellan en tamkatt och en nallebjörn – och du får en olinguito.

För första gången sedan 1970-talet har en ny köttätande däggdjursart upptäckts i Amerika.

I går presenterades den sensationella upptäckten.

Forskare hade hittat ett nytt däggdjur – olinguiton.

Djuret finns i ecuadorianska och colombianska skogsmarker, uppger forskningsinstitutet Smithsonian i Washington.

Gillar frukt

– Den ser ut som en liten lurvboll, ungefär som en korsning mellan en nallebjörn och en tamkatt, säger Kristofer Helgen, som är en av forskarna vid Smithsonian, enligt Huffington Post.

Olinguitonen är ungefär fyra decimeter lång, väger mindre än ett kilo och är täckt av en tjock orange-röd päls, enligt TT.

Djuret är besläktad med tvättbjörnen och äter helst frukt. Men en och annan insekt slinker också ner.

Bodde på zoo

Den nya arten borde kanske ha upptäckts tidigare. Skelett och pälsar från olinguiton har nämligen funnits i museers samlingar – men felaktigt sorterats in under sina artkusiner.

En liten krabat har till och med levt på ett zoo i Washington under ett år – men misstogs för en olingo.

– Den har gömt sig mitt framför näsan på oss under lång tid, säger forskaren Kristofer Helgen enligt Huffington Post.

Källa

-

Olinguito (Bassaricyon neblina), är ett däggdjur som tillhör släktet olingobjörnar. Det hör till familjen halvbjörnar, dit även tvättbjörnar räknas. Namnet "Olinguito" betyder liten olingobjörn på spanska. Upptäkten av olinguiton avslöjades den 15 augusti 2013 av Kristofer Helgen.

Olinguiton väger omkring 1 kg. Den är allätare och äter främst frukt, men även insekter och nektar. Den är ensamlevande och nattaktiv. Den får en avkomma i taget.

#aftonbladet #hajattack

De kommer kringlande, krypande och krälande från alla väderstreck.

Sveriges mark och vattendrag är under attack – från främmande djur och växter.

– Många arter har spritt sig enormt, säger Ulf Gärdenfors, professor på Sveriges lantbruksuniversitet.

Pungätande pirayasläktingar har skymtats utanför Skånes kust och vassa vandrarmusslor skär upp fötterna på badgäster i Mälaren och Roxen. Båda arterna har en sak gemensamt: De hör inte hemma här.

– De invasiva arterna konkurrerar ofta ut de befintliga. Ekosystemet förskjuts och dessutom kan de ha sjukdomar med sig, säger Ulf Gärdenfors, professor på Sveriges lantbruksuniversitet.

Han är tillförordnad chef på Artdatabanken och håller stenkoll på vilka arter som hör hemma i Sverige och vilka som räknas som inkräktare.

Hotar djurlivet

Trots att det spontant kan verka trevligt med fler djur att jaga eller äta är det sällan en positiv nyhet för det befintliga djurlivet.

– Vi har nya arter som har varit etablerade länge men som har inneburit stora förändringar. Ta minken till exempel, den har helt staplat om i djursamhället och utgör ett hot mot fågelbeståndet, säger Ulf Gärdenfors.

Öronmaneterna försvinner

De senaste åren har framförallt två djurarter varit i forskarnas fokus: Mårdhunden som tar sig in i landet via gränsen mot Finland och den amerikanska kammaneten som etablerat sig på västkusten.

– Jag har studerat maneterna på västkusten i sex år och antalet öronmaneter har minskat betydligt. Det verkar som att kammaneterna konkurerar om utrymmet med öronmaneterna, säger Lene Friis Möller, manetforskare vid Göteborgs universitet.

Transporter stora boven

Orsaken bakom djurinvasionen beror framförallt ökade transporter. Havslevande organismer följer med i fraktfartygens stora barlasttankar och sprids när tankarna töms. Nya växter kommer med lastbilstransporter och i fröblandningar.

Totalt rör det sig nu om 228 främmande arter som har etablerat sig i Sverige.

– Växterna påverkar ofta större arealer. Många arter har spritt sig enormt, titta bara på den amerikanska blomsterlupinen. Den står i vartenda backkrön upp till södra Norrland, säger Ulf Gärdenfors.

Främmande djurarter i Sverige

 Mårdhund

 Signalkräfta

 Amerikansk kammanet

 Japanskt jätteostron

 Spansk skogssnigel

 Amerikansk hummer

 Kanadagås

 Marmorkräfta

 Svartmunnad smörbult

 Vitsvanshjort

 Mink

 Vandrarmussla

Källa: Naturvårdsverket, SLU.

Källa

Fastbunden i tornet på en forskningsbåt lyckades fotografen Thomas P. Peschak år 2003 ta detta kända foto på en vithaj som nyfiket kommer upp till ytan bakom en förmodligen smått nervös marinbiolog i kajak.

X

Rockor kan hoppa upp till 3 m ovanför vattenytan. De flaxar med sina "vingar", drar ibland till med en volt, och landar med ett smällande magplask. Allra häftigast är det när mantan (djävulsrockan) som kan bli över 7 m mellan vingspetsarna utövar den sällsynta aktiviteten, här fångad på bild av fotografen Roland Seitre. Varför rockor hoppar vet forskare inte, men det kan vara för att imponera på honor eller helt enkelt för att ha roligt.

Källa

Bioluminiscens är ett helt naturligt fenomen där levande organismer utsänder ljus. Många organismer i havet har denna förmåga, bland annat dessa fytoplankton på en strand på Maldiverna.

X