Megatherium

Megatherium är ett förhistoriskt släkte av jättesengångare. De levde i Sydamerika för 1 miljon - 30 000 år sedan. De var växtätare.

Megatherium var 6 meter från nos till svanstipp och var klädd med päls. Under skinnet hade den små benknölar som bildade ett naturligt harnesk, ett möjligt skydd mot rovdjur. Megatherium hade också stora klor för att dra ner trädgrenar och försvara sig mot rovdjur.

Mytologi

Bland Sydamerikas infödingsstammar finns det berättelser om illaluktande jättedjur, som vid analys av vad man berättat liknar just Megatherium. Man har också hittat bevarade pälsbitar av det okända djuret, som forskare identifierat som päls från Megatherium. Fotspår som liknar Megatherium har också hittats. Flera fynd i södra Argentina syftar på att arten ska ha dött ut först för 400 år sedan.

Yeti

Yeti, även kallad Snömannen, är en apliknande varelse som sägs leva högt upp i Himalayabergen och den tibetanska högplatån. Yetin är troligen tillsammans med sjöodjuret "Nessie" och sin "släkting" Bigfoot den mest berömda varelsen inom kryptozoologin, d.v.s forskningen kring djur sompåstås finnas men där det saknas vetenskapliga bevis för att djuren faktiskt existerar. Namnet Yeti anses komma från de tibetanska orden yeh-teh som betyder "klippbjörn".

Argument för och emot Yetins existens

Berättelser om Yetin finns hos tibetaner och sherpas sedan hundratals år tillbaka. Berättelser om liknande varelser, "vilda människor" etc finns också på många andra håll runt om i världen. I västvärlden hörde man talas om varelsen första gången under 1800-talet när britterna successivt började utforska Himalaya. År 1889 kom de första rapporterna i tidningar om fotspår efter en okänd tvåbent människoliknande varelse som levde högt uppe i Himalaya. De lokala guiderna ska ha berättat om den i västerlandet okända varelsen och givit relativt detaljerade beskrivningar om hur Yetin såg ut.

Under 20 och 30-talen började rapporterna om Yetin bli vanligare i västlig media, i takt med att allt fler försök gjordes att bestiga de allra högsta bergen. Intresset för den okända varelsen steg kraftigt under 50-talet och decennierna som följde. Bland de många bergsbestigare från västerlandet som under 1940 och 50-talen påstods ha sett åtminstone spår av Yetin återfinns Edmund Hillary som tillsammans med sherpan Tenzing Norgay var de första som besteg Mount Everest. Hillary hävdade att han sett fotspår efter varelsen på ca 6000 meters höjd. Så småningom blev han emellertid allt mer skeptisk till snömannens existens. Sławomir Rawicz som 1942 rymde från ett sibiriskt straffläger (Gulag) hävdade att han under sin 6000 km långa flykt till Indien sett Yetis flera gånger under vandringen över Himalaya. Han beskrev varelsen som ett apliknande djur som gick på två ben och saknade kläder. Rawiczs beskrivning av flykten, och därmed även yeti-episoden, har senare avvisats som fantasi.

Trots mängder med rapporter om fotspår och även ögonvittnesskildringar från såväl lokalbefolkning som västerländska bergsbestigare och äventyrare finns emellertid få konkreta fysiska tecken på att "Den förfärlige snömannen" faktiskt existerar. Å andra sidan finns inget som bevisar motsatsen heller. Skeptikerna hävdar att fotspåren i snön till exempel kan förklaras av att de avsatts av människor men sedan blivit förstorade av snösmältning och andra naturliga fenomen. Man menar att många av iakttagelserna är synvillor eller rena påhitt. Och allra viktigast enligt skeptikerna - man har aldrig hittat något skelett eller ens enstaka ben som skulle kunna härröra från en Yeti.

Man har dock inte legat på latsidan när det gäller att hitta fysiska bevis för Yetins existens. Bland de fysiska "bevis" som har presenterats kan nämnas en skalp som Edmund Hillary fann 1960 och ett skelett av en påstådd Yeti-hand som smugglades till London av skådespelaren Jimmy Stewart 1957. Vid undersökningar av skalpen kom forskare fram till att den var tillverkad av huden från en getlik antilop som lever i Himalaya och man tror att handen som påstås komma från en Yeti i själva verket är en människohand.

Ett av de bästa bevisen som hittills kommit fram anses vara flera foton som togs av bergsbestigaren Eric Shapton år 1951. Spåren på närmare 6000 meters höjd visade klart och tydligt fotspår efter en tvåbent varelse och man har inte kunnat visa att fotona är falska. Vidare har man hittat en del hårtufsar som tycks komma från ett för vetenskapen okänt djur. Långt ifrån alla forskare är dock övertygade. Flera stora expeditioner har under årens lopp försökt hitta bevis på varelsens existens, utan framgång. Av rapporter från senare år om Yetin påstår den berömde bergsbestigarenReinhold Messner att han 1997 såg flera Yetis och han har även skrivit en bok om varelsen. Även flera andra bergsbestigare sägs ha sett Yetin under 90-talet och början av 2000-talet.

Teorier om vad för sorts djur Yetin/Snömannen egentligen är

Trots brist på bevis saknas det inte teorier för vad för slags djur Yetin kan tänkas vara. Många beskrivningar handlar om en stor människoliknande varelse, mycket större än normalbyggda människor. Men det finns också andra beskrivningar där Yetin beskrivs som en sorts människoapa betydligt mindre än Homo sapiens. I en del fall beskrivs Yetin som vilda människor, helt utanför civilisationen.

• Vad gäller förstnämnda alternativet tror en del att Yetin skulle kunna vara en ättling till den jättelika utdöda primaten Gigantopithecus, alternativt en sista spillra av den arten som levde i Sydostasien under flera miljoner år och som dog ut för ca 100 000 år sedan.

• Vad gäller andra alternativet tror en del att det skulle kunna handla om en en liten underart inom Orangutangsläktet. Man har hittat indirekta bevis (fotspår, hårstrån mm) från "miniorangutanger" på bl.a. Sumatra

• Enligt den tredje teorin är Yetin vilda människor, eventuellt en sista rest av Neanderthalmänniskorna eller nyligen upptäckta Homo floresiensis.

• Slutligen menar några (däribland Reinhold Messner) att Yetin inte alls har något släktskap med människor eller primater. Istället är det en sorts brunbjörn som anpassat sig till ett liv uppe i bergen samt lärt sig att gå på två ben. Några forskare menar att ordet Yeti ska översättas till björn.

• I en artikel publicerad 1 april 2004 i den ansedda vetenskapliga tidskriften Molecular Phylogenetics and Evolution presenteras DNA-tester av päls som påstås komma från en yeti. Dessa DNA-tester visar att den förmodade yetin är nära släkt med hovdjuren, men inte med någon primat.

Släktingar

Yetin eller Den förfärlige snömannen har flera olika "släktingar" runt om i världen. Den mest kända är Nordamerikas Bigfoot, även kallad Sasquatch. Vidare finns det till exempel Almas som påstås leva i Mongoliet och Altajbergen, Nguoi Rung i Vietnam, Ebu Gogo från ön Flores i Indonesien och nu senast Skunk ape i Florida. Om någon av dessa varelser faktiskt existerar anser de flesta forskare att Yetin är den mest sannolika kandidaten. Himalaya och den Tibetanska högplatån är mycket glest befolkad och till stora delar mycket svårtillgänglig, därför menar man att det inte är omöjligt att en okänd art skulle kunna undgå upptäckt.

Upptäckten (2004) av den tidigare okända människoarten Homo floresiensis som (sett i ett geologiskt perspektiv) dog ut nyligen (högst 18000 år sedan) har gjort att en del tidigare skeptiska forskare åtminstone delvis har ändrat uppfattning. En av dessa är Henry Gee, redaktör för den vetenskapliga tidskriften Nature. Han menar att om Homo floresiensis kan ha överlevt så pass nära inpå "nutid" utan att man tidigare hittat lämningar så kan det mycket väl finnas en kärna av sanning i berättelserna om "Den förfärlige snömannen". Några forskare anser nu emellertid att Homo floresiensis inte är en egen art utan att lämningarna kommer från en deformerad individ tillhörande den nuvarande människoarten Homo sapiens.

Skunk ape

Skunk Ape eller Florida Skunk Ape eller Stink Ape, (svenska: skunkapa, skunkapa från Florida eller stinkapa, den svenska översättningen används inte allmänt) är en påstådd människoapa (hominid kryptid) som sägs bebo sydöstra USA. Rapporter om arten är vanligast från Evergladesi Florida men den har rapporterats synlig även på andra platser. Arten är uppkallad efter sitt apliknande utseende och sin otrevliga stinkande odör. Enligt United States National Park Service så existerar skunk ape endast som lokal myt. Det finns således inga vetenskapliga bevis för artens existens. Rapporter om artens förekomst var vanligast under 1960 och 1970-talen. Välkända fall av observationer av skunk ape är ”Knobby” och ”Fouke-monstret”.

Beskrivning och utbredning av arten

Skunk ape sägs vara ett stort hårigt tvåbent däggdjur. Stora vuxna hanar sägs kunna väga upp emot 200 kg och nå en längd av ca 180-215 cm med en rödaktig eller brun päls som täcker hela kroppen likt en gorilla eller orangutang. En del tror att skunk ape är en variant av samma art som den berömda Bigfoot. Lukten som skunk ape avger sägs vara en blandning av ruttna ägg och svavelväte (vätesulfid).

Skunk ape förekommer främst i Everglades i Florida. De påstås även ha blivit sedda i östra Tennessee, främst nära Corryington. Flera rapporter om förekomst i det området rapporterades kring år 2003, och många katter i området lär ha försvunnit vid den tiden och tros ha blivit dödade och uppätna av skunk ape. Man har även sett djuren i Oklahoma, North Carolina, och Arkansas.

En handfull observationer har även inträffat i västra USA som t.e.x. Simi Valley i Kalifornien.

Myakkafotografierna

År 2000 så togs två fotografier som sägs föreställa en skunk ape. De skickades till Sarasota Sheriff’s Deparment i Florida tillsammans med ett anonymt brev från en kvinna som hävdade att hon fotograferat varelsen i utkanten av sin trädgård. Fotografen hävdade att under tre kvällar så hade apan tagit sig in på tomten och tagit frukter från en planta på hennes veranda. Hon var övertygad om att det var en förrymd orangutang. Polisen kallades till platsen vid ett flertal tillfällen, men när de kom fram så var apan försvunnen.

Bilderna har för Bigfootentusiaster blivit kända som ”skunk apefotografierna från Myakka”. Loren Coleman är den främste som forskat på Myakkafotografierna, har spårat de två fotografierna till ett fotolabb i Sarasota County i Florida.

Övrig litteratur

• Newton, Michael (2005). "Skunk Ape". Encyclopedia of Cryptozoology: A Global Guide. McFarland & Company, Inc.. ISBN 0-7864-2036-7.
• Bigfoot!: The True Story of Apes in America (NY: Paraview Pocket-Simon and Schuster, 2003, ISBN 0-7434-6975-5), which contains primary historical material on Apes, Skunk Apes, and the Myakka photographs.
• The song "Skookum Skunk Ape" by Willard's Canteen, on the album Judy Garland of Freshly Severed Heads (Bum's Ass Records, 2006).
• The show " Rammy VS the Skunk Ape" features a skunk ape facing Rammy the Raptor.
• The Field Guide to Bigfoot, Yeti, and Other Mystery Primates Worldwide, Loren Coleman and Patrick Huyghe, Illust. Harry Trumbore, ISBN 0-380-80263-5