I helgen nådde algblomningen den svenska kusten för första gången i sommar. Det har kommit in rapporter om ytansamlingar i vikar i de yttre delarna av Gryts skärgård, Arkösund och upp mot Trosa. Produktionen av cyanobakterier pågår i Östersjön längs hela svenska kusten från Stockholm ned till Skånes ostkust. Överskott på fosfor har tillsammans med stabilt högtryck, värme och svaga vindar fått i gång algblomningen. Hur omfattande och långvarig den blir beror på väderläget. Men oavsett vad som händer i år kommer problemet att finnas kvar på lång sikt om inte politikerna agerar.

De gifter som algerna utsöndrar kan påverka såväl andning, som lever och mage. Både människor och djur kan få symptom av att bada i algblommande vatten. De vanligaste är illamående, kräkningar hudirritation och diarréer. Om man får i sig algvatten, t ex vid en kallsup, kan man få feber eller påverkan på lever, njurar och muskler.

Enligt en ny undersökning från Världsnaturfonden WWF upplever nästan hälften av svenskarna att algblomningen har blivit värre under de senaste 10 åren. 15 procent uppger att de någon gång rest utomlands på badsemester, i stället för att stanna hemma och bada i Östersjön eller i en svensk sjö, på grund av algblomningen.

Problemet är alltså mycket stort och WWF vill att beslutsfattarna ökar arealen av och kvaliteten på de skyddade vattenområdena i Sverige. För att vi ska kunna uppnå det måste Sveriges politiker och beslutfattare förstärka resurserna till naturskydd. Sverige har internationellt lovat att skydda 10 procent av våra kust- och havsområden – men detta uppfyller vi i dag bara till hälften.

Algblomning uppkommer när havet och insjöar blir övergödda. Utsläppen från jordbruket är oftast den enskilt största boven. Det finns flera typer av blågröna alger – eller cyanobakterier som de också kallas – som orsakar algblomning i svenska insjöar och i Östersjön. I Östersjöns bräckta näringsrika vatten trivs cyanobakterierna särskilt bra, däremot klarar de inte av de höga salthalterna på Västkusten i Skagerrak och Kattegatt.

Tyvärr finns risken att algblomning ytterligare kommer att öka. Otillräckliga insatser för att minska läckaget från jordbruket runt Östersjön gör att tillförseln av fosfor och kväve fortfarande är alltför hög. Övergödning leder till algblomning som i sin tur bidrar till fler syrefattiga och döda bottnar. De döda havsbottnarna i Östersjön har tredubblats under 2000-talet och ligger nu på en nivå som aldrig tidigare dokumenterats och motsvarar ytan av två Danmark. Samtidigt har regeringen dragit in de pengar som fanns avsatta för att lokalt åtgärda problemen.

Östersjön omges av åtta EU-länder samt Ryssland och är ur ett globalt perspektiv en välmående region med upplysta medborgare. Inom Helsingforskommissionen, Helcom, kom länderna år 2007 överens om en gemensam handlingsplan för Östersjöns miljö, bland annat för hur övergödningen ska stoppas. Målet är att uppnå god ekologisk status år 2021 och minska tillförseln av kväve med cirka 100 000 ton per år. Enligt en ny granskning som WWF gjort lever inget av länderna upp till de löften och den tidsplan som antagits. Sverige ligger på en delad tredjeplats med Estland, efter Finland och Tyskland, men inget land klarar godkänt.

De projekt för att syresätta bottnar och att kemiskt binda fast fosfor på havsbotten som pågår kan aldrig lösa Östersjöns egentliga problem. Den enda räddningen är att minska utsläppen från jordbruket, avlopp och sjöfart.

När miljöministrarna i Östersjöregionen möts i Köpenhamn i oktober så är det upp till bevis. Till syvende och sist handlar det om den politiska viljan hos ländernas beslutsfattare att leva upp till sina löften.

Källa

Valpen vars ögon gör att man smälter.

Denna lilla valp, en pomeranian-chihuahuamix, äter hungrigt på vattenmelonen. Biten är så mycket större än valpen själv så det gäller att man får hjälp från hussen eller matten.

Valpen, som egentligen mest ser ut som en fluffig liten nallebjörn, tittar på en med sina stora ögon som gör det svårt att neka den något.

Titta på klippet här:

Källa

Ball's Pyramid

Utanför Australien, ungefär två mil från klippan ni ser här ovan ligger det en ö som heter Lord Howe. På den ön fanns det en gång en insekt som var mest känd för att den var stor. Den kallades "trädhummer". Denna insekt råkade ut för rejäla problem när ett skepp gick på grund utanför ön och däremd introducerade svartråttor till faunan. Råttorna fann insekterna delikata och 1920 sågs det sista levande exemplaret av insekten.

1960 såg några klättrare något som liknande trädhumrar på klippan Ball's Pyramid. Det var döda exemplar, men de såg ut att ha dött nyligen. Det är bara det att trädhumrar är nattlevande varelser, och ingen hade direkt lust att klättra på den farliga klippan i mörkret för att undersöka saken närmare. Så gick tiden.

80 år efter det sista levande exemplaret setts förflöt innan ett par vetenskapsmän bestämde sig för att undersöka det gamla ryktet. Efter att ha klättrat upp dagtid först så fann de något som såg ut som avföring från en stor insekt och då återvände de nattetid. Vid en ensamväxande buske hittades 24 friska och fullt levande trädhumrar.

Ingen vet hur de tog sig dit, eller hur de överlevt så länge på en sådan eländig plats. Allt man vet är att det är de allra sista i världen.

De sista, men inte längre utrotade.

Källa

Under firandet av fjärde juli fick en familj syn på ett stort, svart kattdjur i Louisiana. De lyckades också fånga djuret på ett antal fotografier. Av allt att döma är det definitivt ingen vanlig, svart katt de har lyckats få bilder av.
De tillkallade senare sheriff och vildlivsexperter som undersökte platsen i två dagar utan att hitta några bevis utöver vad som såg ut som spår efter rödlo. En sak som verkligen motsäger att det handlar om en lokatt är dock den långa, långa svansen på det fotograferade djuret. Lodjur har nämligen korta svansar. Just nu säger experterna att det kan vara en vanlig huskatt, men av allt att döma gör storleken detta osannolikt.

Vad är då en panter egentligen?
En panter är egentligen inte en egen art, utan det är när ett stort kattdjur som råkat födas med helsvart päls. Vanligtvis är det svarta jaguarer och leoparder man pratar om när man menar pantrar. Det finns rykten kring svarta pumor också, men ett exemplar har aldrig hittats och företeelsen anses av många vara en myt. Såväl storleksmässigt som svansmässigt så stämmer ju dock en panter in på det fotograferade djuret, så kanske har man kommit närmare bevis på att svarta pumor faktiskt existerar.

Allt detta innebär ju dock något annat intressant, nämligen att om det nu finns melanistiska (svartpälsade) lodjur så skulle vi kunna ha pantrar här i våra Svenska skogar också!

Källa

News 10 Video - Acadiana's Multi-Media News Station

Acadiana's Multi-Media News Station