Grottbjörn (Ursus spelaeus) är en utdöd art inom familjen björnar som levde i Europa och norra Afrika under senaste istiden för 10 000 år sedan. Trivialnamnet grottbjörn har den fått då merparten fossil är återfunna i grottor. Det antas att grottbjörnen tillbringade mer tid i grottor än exempelvis brunbjörnen som endast använder dem under vintervilan.

Grottbjörnen var ungefär 30 procent större än en vanlig brunbjörn. Den levde mest på örter, gräs och bär men kunde även fånga smådjur som grodor och gnagare. Den kan ha dött ut på grund av att klimatet förändrades vilket medförde att dess huvudföda försvann. Det antas också att den förhistoriska människan kan ha spelat en avgörande roll i grottbjörnens utrotning. Arkeologiska fynd som påminner om altare har hittats i direkt anslutning till björnfossil, vilket antyder att det fanns en grottbjörnsdyrkan hos forntida människor. 1983 fann man lämningar från 140 stycken grottbjörnar i Pestera Ursilor (Björngrottan) i Rumänien.

Mexikansk brunbjörn (Ursus arctos nelsoni) är en utdöd underart av brunbjörn som förekom i södra Nordamerika. Epitet nelsoni i det vetenskapliga namnet syftar på den amerikanska naturforskaren Edward William Nelson som säkrade några individer för U. S. Biological Survey (idag USFWS) Underartens holotyp sköts 1899 nära Chihuahua.

Mexikansk brunbjörn var ett av de största och tyngsta däggdjuren i Mexiko Den nådde en längd upp till 183 centimeter och en vikt upp till 318 kilogram. På grund av den silveraktiga pälsfärgen kallades den ofta för el oso plateado, den silverne björnen I kroppsbyggnaden påminde den mer om svartbjörnen än om andra brunbjörnar.

Underarten förekom i Mexikos norra och USA:s södra delstater. Utbredningsområde sträckte sig från Arizona och New Mexico till centrala Mexiko. Habitatet utgjordes av gräsmarker och pinjeskogar i bergstrakter.

Denna brunbjörn åt främst insekter, frukter och andra växtdelar samt i mindre mått smådäggdjur och as. Ungefär vart tredje år föddes upp till tre ungar.

Mexikansk brunbjörn jagades redan av spanska conquistadorer även om den inte var klassificerad som självständig underart. Fram till 1930-talet var jakttrycket så stark att den bara fanns kvar i avlägsna bergstrakter i delstaten Chihuahua cirka 80 km norr om staden Chihuahua. Fram till 1960 minskade populationen till cirka 30 individer. Trots inrättade skyddsåtgärder av den mexikanska regeringen jagades underarten fortfarande av befolkningen. 1964 förklarades den mexikanska brunbjörnen som utdöd. Den amerikanska zoologen Dr. Carl Koford startade 1968 en expedition för att leta efter underarten. Kort innan uppkom obekräftade berättelser om iakttagelser nära floden Yaqui i delstaten Sonora Expeditionen slutade utan resultat.

16 noshörningar har dödats bara under 2013.

Den intensiva tjuvjakten på noshörningar i indiska naturreservat ska stoppas  – med hjälp av drönare.

INDIEN. Bara i år har 16 noshörningar fallit offer för den olagliga jakten i nationalparken Kaziranga i norra Indien. Det kan jämföras med 22 stycken under hela förra året.

Den upptrappade tjuvjakten har tvingat myndigheterna att ta i med hårdhandskarna. Nu har obemannade farkoster – så kallade drönare – satts in för att skydda noshörningarna. 

Tjuvskyttarna är beväpnade med automatvapen

Hittills har drönarna bara testflugits, men tanken är att de ska ha kameror och vaka över nationalparken så fort försvarsministeriet ger klartecken.

Noshörningarnas horn är mycket eftertraktade i Kina och Sydostasien där de anses ha medicinskt goda effekter. Det har lett till att flera organiserade ligor etablerat sig i Kaziranga. Över 300 säkerhetsvakter har satts in i området för att skydda djuren, men den svårframkomliga terrängen gör att drönarna är direkt nödvändiga.

– Det som oroar oss är att tjuvskyttarna använder automatvapen som exempelvis Kalashnikovs, säger polischefen Jayanta Narayan Choudhury enligt ABC.

Kaziranga

Kaziranga är en av Indiens största nationalparker med en landareal på 480 kvadratkilometer. Terrängen är i stora delar mycket svårframkomlig eftersom flera stora floder rinner genom området.

Källa

En indisk noshörningskalv, vars mor blev kallblodigt slaktad av tjuvskyttar i Manas nationalpark i Indien, kämpar för sitt liv. Den är bara två veckor gammal och lämnades att dö när tjuvskyttarna hade skjutit ungens mamma och huggit av hornen. Den chockerande händelsen är den senaste i en våg av tjuvjakt som plågar Assamprovinsen i Indien, där sexton noshörningar har dödats bara i år.

När naturvårspersonalen insåg att den dödade noshörningen nyligen hade kalvat, sammankallades en räddningsstyrka bestående av personal från WWF och många frivilliga. De började söka efter den övergivna ungen och utgick från platsen där mamman hade skjutits. De visste att ungen snart skulle dö av svält när den inte längre fick dia.

Tack vare den snabba och intensiva hjälpinsatsen hittades den kraftigt uttorkade och traumatiserade kalven och fördes omedelbart till akut veterinärvård. Den förvirrade kalven var rädd och utmattad, men började långsamt återhämta sig när den fick vård och näring.

— Det var en utmaning att få tag på kalven, men tack och lov mår den bättre nu, sa WWFs Deba Dutta som deltog i räddningsstyrkan.

Noshörningsungar är starkt beroende av sina mödrar under de första levnadsåren ochom kalven kommer att överleva på sikt är det ingen som vet. Med det snaraste kommer kalven att omplaceras till en specialbyggd inhägnad där den omhändertas av experter på rehabilitering av vilda djur. Det är möjligt men mycket mödosamt att återföra noshörningar till ett liv i det vilda.

Sedan efterfrågan på elfenben och noshörningshorn ökat lavinartat, framför allt i Asien i takt med det stigande välståndet där, har tjuvskyttarna dödat allt fler djur. I exempelvis Vietnam är noshörningshorn och elfenben uppskattade handelsvaror. Noshörningshorn marknadsförs som botemedel mot allt från baksmälla till cancer, rykten som inte har någon medicinsk grund. Trots tillslag mot illegal handel i Vietnam och upplysningskampanjer för att skingra falska rykten, fortsätter den omfattande tjuvjakten.

Ingenting verkar kunna stoppa tjuvjägarna i deras jakt på lättförtjänta pengar. I Manas nationalpark, dit WWF och Rhino Vision 2020 återinfört 18 noshörningar, har redan 4 blivit skjutna.

— I Manas nationalpark måste både övervakning, patrullering och skyddssystem stärkas och bevakningen måste ske regelbundet och under kontrollerbara former, säger Dipankar Ghose, som är chef för WWF-Indiens program för bevarande av arter.

WWF fördömer starkt noshörningsslakten och förnyar sin uppmaning till export- och importländerna att förbättra lagstiftningen mot illegal handel och intensifiera brottsbekämpningen.

WWF och övriga i projektet ser nu till att inga fler noshörningar flyttas till Manas så länge tjuvjakten är svår att kontrollera. 

Forskare har upptäckt världens minsta ryggradsdjur. Den minimala grodan är inte större än en vanlig fluga. 

Världens minsta groda är 7,7 millimeter lång och inte större än en husfluga. Grodan heter Paedophyrne amauensis och lever bland löven i Papua Nya Guineas regnskog, skriver National Geographic. De minimala djuren är inte lätta att upptäcka.

Detta beror på deras storlek och skickliga kamouflering. De är i princip omöjliga att se för en människa. Grodorna är också väldigt bra akrobater och kan hoppa så högt som 30 gånger sin egen storlek. Grodornas minimala storlek är ingen slump. Forskare har upptäckt att grodorna anpassar sig och blir mindre för att kunna livnära sig på kvalster.

Källa

Violsnäckan som också kallas blå draken, blå glaucus eller blå havet snigel,

är en unikt art av havssnigel. de relativt små växer upp till 3cm. och till skillnad

från sin

vetenskapliga namn kan anspela på de inte bara finns i Atlanten, men finns i

hela världens hav, främst i tempererade och tropiska vatten där den flyter upp

och ner på grund av ytspänning. de är rovdjur och livnär sig på organismer som

den portugisiska Man O ‘War och Velella (medlem av Hydrozoa) eftersom de är

immuna mot deras gift som de samlar in och använder till sin fördel som

andra nakensnäckor. också även om dessa annonser säger att de är

utlänningar är de inte!

Källa