I helgen nådde algblomningen den svenska kusten för första gången i sommar. Det har kommit in rapporter om ytansamlingar i vikar i de yttre delarna av Gryts skärgård, Arkösund och upp mot Trosa. Produktionen av cyanobakterier pågår i Östersjön längs hela svenska kusten från Stockholm ned till Skånes ostkust. Överskott på fosfor har tillsammans med stabilt högtryck, värme och svaga vindar fått i gång algblomningen. Hur omfattande och långvarig den blir beror på väderläget. Men oavsett vad som händer i år kommer problemet att finnas kvar på lång sikt om inte politikerna agerar.

De gifter som algerna utsöndrar kan påverka såväl andning, som lever och mage. Både människor och djur kan få symptom av att bada i algblommande vatten. De vanligaste är illamående, kräkningar hudirritation och diarréer. Om man får i sig algvatten, t ex vid en kallsup, kan man få feber eller påverkan på lever, njurar och muskler.

Enligt en ny undersökning från Världsnaturfonden WWF upplever nästan hälften av svenskarna att algblomningen har blivit värre under de senaste 10 åren. 15 procent uppger att de någon gång rest utomlands på badsemester, i stället för att stanna hemma och bada i Östersjön eller i en svensk sjö, på grund av algblomningen.

Problemet är alltså mycket stort och WWF vill att beslutsfattarna ökar arealen av och kvaliteten på de skyddade vattenområdena i Sverige. För att vi ska kunna uppnå det måste Sveriges politiker och beslutfattare förstärka resurserna till naturskydd. Sverige har internationellt lovat att skydda 10 procent av våra kust- och havsområden – men detta uppfyller vi i dag bara till hälften.

Algblomning uppkommer när havet och insjöar blir övergödda. Utsläppen från jordbruket är oftast den enskilt största boven. Det finns flera typer av blågröna alger – eller cyanobakterier som de också kallas – som orsakar algblomning i svenska insjöar och i Östersjön. I Östersjöns bräckta näringsrika vatten trivs cyanobakterierna särskilt bra, däremot klarar de inte av de höga salthalterna på Västkusten i Skagerrak och Kattegatt.

Tyvärr finns risken att algblomning ytterligare kommer att öka. Otillräckliga insatser för att minska läckaget från jordbruket runt Östersjön gör att tillförseln av fosfor och kväve fortfarande är alltför hög. Övergödning leder till algblomning som i sin tur bidrar till fler syrefattiga och döda bottnar. De döda havsbottnarna i Östersjön har tredubblats under 2000-talet och ligger nu på en nivå som aldrig tidigare dokumenterats och motsvarar ytan av två Danmark. Samtidigt har regeringen dragit in de pengar som fanns avsatta för att lokalt åtgärda problemen.

Östersjön omges av åtta EU-länder samt Ryssland och är ur ett globalt perspektiv en välmående region med upplysta medborgare. Inom Helsingforskommissionen, Helcom, kom länderna år 2007 överens om en gemensam handlingsplan för Östersjöns miljö, bland annat för hur övergödningen ska stoppas. Målet är att uppnå god ekologisk status år 2021 och minska tillförseln av kväve med cirka 100 000 ton per år. Enligt en ny granskning som WWF gjort lever inget av länderna upp till de löften och den tidsplan som antagits. Sverige ligger på en delad tredjeplats med Estland, efter Finland och Tyskland, men inget land klarar godkänt.

De projekt för att syresätta bottnar och att kemiskt binda fast fosfor på havsbotten som pågår kan aldrig lösa Östersjöns egentliga problem. Den enda räddningen är att minska utsläppen från jordbruket, avlopp och sjöfart.

När miljöministrarna i Östersjöregionen möts i Köpenhamn i oktober så är det upp till bevis. Till syvende och sist handlar det om den politiska viljan hos ländernas beslutsfattare att leva upp till sina löften.

Källa

Ball's Pyramid

Utanför Australien, ungefär två mil från klippan ni ser här ovan ligger det en ö som heter Lord Howe. På den ön fanns det en gång en insekt som var mest känd för att den var stor. Den kallades "trädhummer". Denna insekt råkade ut för rejäla problem när ett skepp gick på grund utanför ön och däremd introducerade svartråttor till faunan. Råttorna fann insekterna delikata och 1920 sågs det sista levande exemplaret av insekten.

1960 såg några klättrare något som liknande trädhumrar på klippan Ball's Pyramid. Det var döda exemplar, men de såg ut att ha dött nyligen. Det är bara det att trädhumrar är nattlevande varelser, och ingen hade direkt lust att klättra på den farliga klippan i mörkret för att undersöka saken närmare. Så gick tiden.

80 år efter det sista levande exemplaret setts förflöt innan ett par vetenskapsmän bestämde sig för att undersöka det gamla ryktet. Efter att ha klättrat upp dagtid först så fann de något som såg ut som avföring från en stor insekt och då återvände de nattetid. Vid en ensamväxande buske hittades 24 friska och fullt levande trädhumrar.

Ingen vet hur de tog sig dit, eller hur de överlevt så länge på en sådan eländig plats. Allt man vet är att det är de allra sista i världen.

De sista, men inte längre utrotade.

Källa

Jabuticabaträdet i Sydamerika har ett säreget utseende. Dess delikata frukter växer nämligen direkt på stammen.

För er som inte vet så är det en frukt/bär som ser ut som ett stort svart vinbär, har konsistens som en passionsfrukt men smakar sött, syrligt och har en eftersmak av kanel.

Källa

Mammatus är tussliknande utskott på undersidan av olika typer moln. Det är väldigt oklart hur de uppstår, men de är ofta en förvarning på dåligt väder.

Källa

Vulkanen Mount Waiʻaleʻale på Hawaii är en av de regnigaste platserna på jorden. Namnet "Waiʻaleʻale" betyder ungefär "översvämmande vatten" på hawaiiska, och det är inte svårt att förstå namnvalet när man ser allt vatten som rinner nerför kraterns innervägg, även kallad "Wall of Tears".

Källa

Great Blue Hole utanför Belize är ett s.k "blått hål" - ett slukhål under vatten. Hålet ligger mitt i ett korallrev och är över 300 m brett och 124 m djupt. Det bildades stegvis under fyra istider när havsnivån var över 100 m lägre och regn vittrade sönder den blottlagda berggrunden. I det kalkrika berget bildades en grotta, som sedan rasade in och senare fylldes med vatten när havsnivån åter steg. Great Blue Hole är hem för flera ovanliga djurarter och ett populärt resmål för sportdykare.

Källa

Det här är "glass gem corn", den kanske vackraste majssorten - både i form av utseende och historia. Majssorten togs fram av Carl L. Barnes, en numera 80-årig bonde som har ägnat en stor del av sitt liv till att isolera de majssorter som indianer odlat genom historien. Carl är nämligen själv halvt Cherokee-indian, och att odla särskilda frösorter är en viktig del i indianers identitet - något som delvis gått förlorat under de senaste seklerna. Carl, eller "White eagle" som han kallas bland indianerna, skapade "glass gem corn" genom att korsa majssorter han samlat in från flera olika indiankulturer. Fröna till majssorten förvaltas numera av Native Seeds/SEARCH, en organisation som bevarar genetiskt och kulturellt viktiga frön. Fröna går faktiskt att köpa av organisationen. Hög efterfrågan har begränsat varje köp till 50 frön - lagom till några plantor som en symbol för indianernas mångfald och historia.

Källa