Djur som behöver räddas

Bambulemuren, javanoshörningen, sifakalemuren och sköldpaddan på bilderna är bara några av de arter som finns med på listan, som faktiskt blivit en hel bok.

Boken heter Priceless or Worthless? och den handlar om de arter som kan ta slut om vi inte räddar dom.

Följ länken för att bläddra i boken och titta på de 100 arternahttp://viewer.zmags.com/publication/44234ae6#/44234ae6/1

Djur som försvunnit

Tyvärr har en del djur blivit utrotade och försvunnit för gott. Numera finns till exempel javatiger, pinta jättesköldpadda och pungvarg bara på bild. Såhär såg djuren ut:

Foto: javatiger © WWF-Canon / Helmut Diller

Foto: pinta jättesköldpadda © Martin Harvey / WWF-Canon

Foto: pungvarg © WWF-Canon / Helmut Diller

Djur som blivit räddade i sista stund

Vi kan rädda djuren. Här är exempel på några djur som nästan tagit slut, men som blivit räddade av oss människor och nu växer i antal!

Foto: przewalskis vildhäst © David Lawson / WWF-UK

Foto: lejontamarin © Juan Pratginestos / WWF-Canon

Foto: maurutius falk © WWF / Olivier LANGRAND

Foto: knölval © Sylvia Earle / WWF-Canon

Przewalskis vildhäst försvann från det vilda, men räddades med hjälp av vildhästar i djurparker! Hör berättelsen från Nordens Ark.

Källa

Kvaggan som ser ut som en blandning mellan en zebra och en häst fanns i Sydfrika och närgränsande länder. Under 1600-talet fanns det gott om arten, men allt eftersom Sydafrika fick sitt goda rykte om jaktparadis dödades det 1000-tals Kvaggor varje år. 1883 dog den sista Kvaggan på Artis Zoo i Amsterdam.

Idag görs försök på att återuppliva denna vackra ras genom korsningar mellan Zebror och Hästar(Zorse). Trots likheterna i utseendet är dessa ”nykvaggor” förstås inte genetiskt identiska med den utdöda underarten. De är mycket få och inga lever vilt.

Lite bilder:

Källa

Grottlejon (Panthera leo spelaea) är en förhistorisk underart av lejon som levde under istiden, cirka 300 000 till 10 000 år sedan, på den kontinent som senare skulle bli Europa.

Grottlejonet förekom på stäppen i norr och halvöknarna i söder. Lejonet jagade stora gräsätare som den förhistoriska hästen, jättehjort, ren och mammutkalvar. Ifrån grottmålningar och skulpturer tror man att grottlejonet hade svaga tigerränder, svans med tofs och vissa hanar hade primitiv man. Paleontologerna anser att grottlejonet dog ut på grund av att deras bytesdjur dog ut. Människans jakt kan också ha varit en bidragande orsak.

Grottlejon levde antingen i par eller ensamma. Av skelett återfunna i Tjeckien uppskattas hanen ha varit ungefär 3,5 meter lång, hade en mankhöjd på cirka 1,5 meter och vägde 270–320 kilogram medan honan vägde ungefär 175 kilogram. I jämförelse väger dagens afrikanska lejonhane 150–272 kilogram och grottlejonet var ungefär 30% större än dagens afrikanska lejon.

Grottlejonet kategoriseras oftast som en underart till lejon men sentida genetiska studier indikerar att det kan röra sig om en egen art.

Källa

Nästa djur är Dronten.

Dronten klassificeras som en nära släkting till duvorna och levde på Mauritius fram till slutet av 1600-talet. Det fanns åtminstone två (kanske tre) olika arter av drontfåglarna. Karaktäristiskt för dem var de grova benen, den tjocka näbben, som var längre än huvudet med en nedåtböjd spets, och att de hade mycket små och förkrympta vingar, vingfjärdrar och stjärtfjädrar. Dronten saknade flygförmåga och var en relativt tung och långsam fågel. På bilder (teckningar, målningar och graveringar) som finns kvar idag ser den väldigt tjock ut, men det kan bero på att exemplaren som avbildades varit övergödda.

Dronten saknade rovdjur eller andra hot i sin omgivning tills människor upptäckte Mauritius i slutet av 1400-talet och inom loppet av ca. 200 år lyckades man utrota den gulliga fågeln. Sannolikt kan huvudorsaken varit ditförda djur som grisar, råttor och apor som plundrade dronternas bon, men även att man högg ned stora delar av skogen. Drontköttet sägs inte ha varit något höjdare att äta.

1973 upptäckte forskare att Calvariaträden, som enbart återfinns på Mauritius, var på väg att dö ut pågrund av avsaknaden av dronten. Den åt antagligen trädets frön som aktiverades i tarmsystemet. För att rädda trädet matade man kalkoner med frön istället och numera kallas även trädet för drontträd.

Det finns inga uppstoppade exemplar av dronten kvar idag, det sista, som fanns på Oxford’s Ashmolean Museum, brann upp 1755. Däremot finns ett ägg på ett museum i sydafrika och skelett på diverse andra museum (enligt Wikipedia).

På engelska (och många andra språk) heter fågeln dodo som tragiskt nog även är synonym med dumskalle och idiot – ett hån mot den bortgångna fågeln.

Källa

Bilder:

Igår skrev jag om ett utdött djur och idag tänker jag skriva om några till. Jag börjar med pungvargen.

Pungvarg, som även kallades för Tazmanian Tiger, är det största kända pungdjuret i modern tid. Arten levde bara i Tazmanien och när emigranter började kolonisera ön vid 1800 talet sjönk Pungvargens population drastiskt. Människan förstod inte vad det var för djur och dessutom blev den ”Tazmanske tigern” anklagad för att riva får, vilket ledde till skottpengar för varje skjutet exemplar. Detta är förmodligen inte sant då arten mestadels jagade mindre djur. 1936 var djuret officiellt utrotat och det sista kända exemplaret som dog ut var i fångenskap. 

Källa

Bilder:

I spetember förklarades den  japanska uttern Lutra lutra whiteleyi utdöd. Detta är en underart till vår vanliga utter Lutra lutra som förekommer i Sverige. 

Den japanska uttern förklarades utdöd av det japanska miljödepartementet den 26 augusti 2012. Under 1990-talet var den japanska utterns population kraftigt reducerad. Hundra år innan fanns den i stort sätt över hela Japan och även i Tokyo. Man genomförde flera försök att hitta uttern under 90-talet och 1992 hittade man fotspår och hår efter denna högst ovanliga underart. Efter snart 30 års sökande efter dessa japanska uttrar har man nu konstaterat att de har försvunnit helt och hållet.

Fotografiet ovan är från 1979 då den japanska uttern senast fotograferades. Under 1999 verifierades spillning, sedan dess har inga mer spår hittats. Anledningen till underartens försvinnande har troligen en antropogen orsak, vilken kvarstår att förklaras. Troligen habitatförstörning skulle jag tro. Möjligen också ökade halter utsläpp och gifter i vattenmiljön där uttern förekom tidigare.

Källa