Anatoly Onoprienko (ukrainska: Анатолій Онопрієнко), även känd som The Terminator, Beast of Ukraine och Citizen O, född 25 juli 1959 i Zjytomyr, Ukrainska SSR, Sovjetunionen, död 27 augusti 2013 i Zjytomyr, Ukraina, var en ukrainsk seriemördare.

Mellan 1989 och 1996 skall Onoprijenko ha mördat minst 52 människor. De flesta morden skall ha ägt rum under perioden 1995-1996. Onoprijenko dömdes till döden för sina brott den 31 mars1999 men dödsdomen omvandlades till livstids fängelse på grund av att Ukraina först införde ett moratorium och sedan avskaffade dödsstraffet.

Onoprijenko mördade genom att leta upp hus som låg avsides på landsbygden, sedan väntade han tills skymningen kom. Därefter ringde han på dörren till huset och mördade alla som bodde där. Männen sköt han, eftersom han var rädd för dem. Kvinnorna och barnen yxmördade han oftast.

Våren 1996 kunde Anatolij Onoprijenko gripas. Under gripandet befann han sig hos sin flickvän i Javoriv nära gränsen mot Polen. Han hade då mördat 52 offer under drygt två år. Onoprijenko erkände alla mord och sade i rätten att han inte ångrade ett enda av dem. 

Anatony dog 54 år gammal av hjärtsvikt.

Harold Frederick "Fred" "Hamish Wilson" Shipman, även känd som Dr Död, född 14 januari 1946 i Nottingham, Nottinghamshire, död 13 januari 2004 i Wakefield, West Yorkshire, var enbrittisk läkare som år 2000 dömdes till livstids fängelse för mord på 15 patienter.

Från 1970-talet och fram till 1998 dödade han äldre ensamboende kvinnor och förfalskade dödsattester och testamenten. Den långa, krävande kartläggningen visade efter hand att han förmodligen hade dödat så många som 297. Räknat i antal offer gör det honom till en av världens absolut värsta seriemördare. Han dödade sina offer, som alla var hans patienter som allmänläkare, med heroin- eller morfininjektioner eller andra, svårupptäckta medicinska preparat. Den populäre husläkaren i Yorkshire, som efter sitt gripande fick öknamnet "Doktor Död", är troligen den brittiska kriminalhistoriens värste seriemördare. Hans sista offer var staden Hydes tidigare borgmästare Kathleen Grundy, vars dotter blev misstänksam då modern hade testamenterat allt till läkaren. Då man undersökte testamentet fann man Shipmans fingeravtryck, och det var skrivet på hans skrivmaskin.

Shipman hittades död efter att ha hängt sig i sin cell i Wakefieldfängelset i Yorkshire. Shipman betraktades inte som självmordsbenägen och hade ingen speciell övervakning. Han erkände aldrig morden.

En minnespark över offren kallad the Garden of Tranquility (Stillhetens trädgård), öppnade 30 juli 2005 i Hyde.

Beverley Gail Allitt, född 4 oktober 1968, även kallad "Dödsängeln", är en brittisk seriemördare som mellan februari och april 1991 mördade fyra barn och skadade ytterligare fem barn allvarligt på det barnsjukhus i Lincolnshire, England där hon arbetade som sjuksköterska. Hennes första offer var en sju månader gammal pojke vid namn Liam Taylor som mördades 21 februari 1991. Huvudsakligen använde hon sig av injektioner av insulin eller kaliumoch förorsakade på så sätt hjärtstillestånd hos barnen.

Två andra offer var de för tidigt födda tvillingarna Becky och Katie Phillips. Becky mördades 1 april 1991 med en insulinöverdos. Allitt gav även Katie en överdos av insulin; Katie överlevde men blev åsamkad svåra hjärnskador, förlamning och blindhet. Allitt hade då blivit tillfrågad om att bli gudmor till Katie. Katie Phillips fick 1999 ett rekordhögt skadestånd på 26 miljoner kronor.

Allitt blev diagnostiserad med Münchhausen by proxy, en psykisk sjukdom som innebär på att man söker uppmärksamhet genom att skada andra.

Den 23 maj 1993 dömdes Allitt till 13 gånger livstids fängelse. Hon erkände då fyra mord, tre mordförsök och att ha orsakat svåra skador på ytterligare sex barn.

The Highway of Tears är en serie ouppklarade mord och försvinnanden av unga kvinnor längs 800 km, Highway 16 är mellan Prince George och Prince Rupert, British Columbia, Kanada från 1969 till 2011. Officiella källor listar antalet offer vid 18, men enligt lokalborna kan antalet vara så högt som 49. 

Deras officiella hemsida finns här:  Highway of Tears