Enligt bland andra nyhetsbyrån AP och Financial Times undertecknade idag det ryska bolaget Gazprom Neft och Shell en överenskommelse om ett strategiskt samarbete för utveckling av havsbaserad oljeexploatering i ryska Arktis. Den ryske presidenten Putin ska ha skrivit under överenskommelsen vid ett besök i Nederländerna.

Idag inleds Nordiska ministerrådets seminarium i Stockholm om hållbar näringsutveckling och resursförvaltning i Arktis. Där kommer bland annat oljeexploatering i Arktis att diskuteras. Finns det verkligen teknik som klarar av att borra efter olja i den hårda arktiska miljön?

– Vi är mycket oroade över utvecklingen. Shell har vid flera tillfällen under 2012 visat att de inte behärskar tekniken för att på ett säkert sätt borra efter olja i Arktis, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF.

Andra oljebolag, som det franska Total och det ryska Lukoil har nyligen meddelat att de inte anser att det är tekniskt säkert att borra efter olja i Arktis. Ett synsätt som även WWF delar.

– Den amerikanska kustbevakningen granskar nu Shell för eventuellt lagbrott mot internationella marina miljöregler. Under 2012 misslyckades Shell med nästan allt under oljeborrningen utanför Alaska, menar Tom Arnbom, Arktisexpert på WWF.

I februari meddelade Shell att de skjuter borrningarna i Arktis på framtiden, men det tycks som om Shell nu flyttar över sin kunskap till ett område med mindre strikta miljölagar och med sämre transparens. Riskerna för potentiella olyckor i samband med oljeexploatering till havs i Arktis är för tillfället oacceptabelt höga.

– Innan det finns säker teknik i Arktis bör ingen ny oljeexploatering ske till havs, avslutar Tom Arnbom.

Efter åratal av protester från miljörörelsen meddelade det stora massa- och pappersföretaget Asia Pulp and Paper (APP) att avverkningen av opåverkad regnskog på ön Sumatra i Indonesien skulle upphöra den 1 februari. Där bland andra arter den hotade tigern har sin livsmiljö. Ett nytt och miljövänligare arbetssätt utlovades. Omvärlden applåderade ett slut på den kanske grövsta regnskogsskövlingen världen skådat. Nu visar en ny rapport att APP i stort sett redan hade huggit ner all regnskog när löftet gavs.

Fram till idag har APP avverkat och skövlat cirka två miljoner hektar regnskog på Sumatra som främst gått till produktion av pappersmassa. Vilket bör jämföras med de cirka 5 000 hektar som företaget enligt sin nya policy undantar från produktion – en försvinnande liten del i APPs långa historia av regnskogsskövling.

– När APP presenterade den nya policyn trodde vi att det var goda nyheter för Indonesiens befolkning, regnskogar och biologiska mångfald. Eftersom all regnskog redan hade huggits ner ser det inte bättre ut än att företaget har satt stopp för en avverkning som redan är genomförd, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF.

Att efter år av förstörelse och i samband med den nya policyn inte inkludera restaurering och återuppbyggnad av de mest förstörda skogsområdena är en stor brist. Speciellt när rapporten visar att merparten av skogen redan är avverkad. Flera organisationer vill nu se att APP restaurerar de mest värdefulla områdena som företaget har skövlat under årens lopp.

– Det tycks som om APP ber om amnesti för skövlingen och att det som hänt ska vara glömt. Vad företaget efterlämnar till landet och befolkningen är sociala konflikter, utsläpp av växthusgaser, förstörda ekosystem och miljöer för utrotningshotade djur som orangutanger, tigrar och elefanter, säger Olle Forshed, expert på regnskog och tropiskt skogsbruk på WWF.

Ett annat problem är att APP fortfarande tillåter att redan avverkat naturskogsvirke – som lätt kan förväxlas med nyhugget – skickas till massafabrikerna. Så sent som härom veckan upptäcktes bland annat avverkning av regnskog inom APPs områden på Borneo – skog som borde ha undantagits från avverkning enligt företagets nya policy.

– WWF rekommenderar därför fortfarande massa- och pappershandlare att vara försiktiga när det gäller att göra affärer med APP. Först måste företaget ta fullt ansvar och återställa förstörda områden och på ett trovärdigt sätt garantera att skövlat virke utesluts ur produktionen, avslutar Olle Forshed.

Ett nytt projekt för att bygga regnvattentankar minskar hoten mot bergsgorillor och hjälper samtidigt människor i gränstrakterna mellan Rwanda, Uganda och Demokratiska republiken Kongo att få tillgång till rent dricksvatten.

Den senaste inventeringen av bergsgorillor visar att det finns två olika populationer med totalt cirka 880 gorillor i två unika bergsregnskogar, Virunga och Bwindi vid gränserna mellan Rwanda, Uganda och Demokratiska republiken Kongo. 

– Ett stort problem är att gorillorna är omgivna av områden som har bland den högsta befolkningstätheten i Afrika – med runt 1 000 personer per kvadratkilometer som saknar tillgång till rent dricksvatten, säger Håkan Wirtén, generalsekretare på Världsnaturfonden WWF.  

Nationalparkerna omges av uppodlad jordbruksmark och tillgången på vatten är ett problem i området eftersom de vulkaniska jordarna är mycket porösa och inte håller vatten. Däremot fungerar bergsregnskogarna som växer på vulkanerna som naturliga vattentorn – och inne i gorillornas livsmiljö rinner små bergsbäckar.  

Istället för att vandra 5-10 kilometer ner till låglandet för att hämta vatten smyger man gärna in i skogen och hämtar det där istället – och passar samtidigt på att sätta upp snaror för att fånga småantiloper eller en buffel. Snaror som är ett gissel för gorillorna – uppskattningsvis fastnar en gorilla per månad och skadas allvarligt eller dör i en snara.  

För att komma till rätta med problemet har den internationella organisationen Gorilla Conservation Programme (IGCP) tillsammans med WWF och andra samarbetspartners hjälpt till att bygga regnvattentankar i de omgivande samhällena. 

– Att människor rör sig i bergsgorillornas närhet innebär ett hot eftersom gorillor är mycket mottagliga för smitta som överförs från människan.  I början av året behandlades en hel gorillafamilj på 18 djur som hade fått svår hosta med antibiotka som injicerades med blåsrörspilar, berättar Allan Carlson, naturvårdsexpert på WWF.

Gorillor dricker normalt sett inte vatten eftersom de får i sig allt de behöver via maten – men nu får människorna tillgång till rent vatten utan att söka sig in i nationalparken. Ett enkelt sätt att dels minska hoten mot gorillorna och att samtidigt hjälpa människorna som bor vid skogen – både djur och natur och människorna blir vinnare. 


Se filmen om vattentankarna som förbättrar livet för både människor och gorillor:

16 noshörningar har dödats bara under 2013.

Den intensiva tjuvjakten på noshörningar i indiska naturreservat ska stoppas  – med hjälp av drönare.

INDIEN. Bara i år har 16 noshörningar fallit offer för den olagliga jakten i nationalparken Kaziranga i norra Indien. Det kan jämföras med 22 stycken under hela förra året.

Den upptrappade tjuvjakten har tvingat myndigheterna att ta i med hårdhandskarna. Nu har obemannade farkoster – så kallade drönare – satts in för att skydda noshörningarna. 

Tjuvskyttarna är beväpnade med automatvapen

Hittills har drönarna bara testflugits, men tanken är att de ska ha kameror och vaka över nationalparken så fort försvarsministeriet ger klartecken.

Noshörningarnas horn är mycket eftertraktade i Kina och Sydostasien där de anses ha medicinskt goda effekter. Det har lett till att flera organiserade ligor etablerat sig i Kaziranga. Över 300 säkerhetsvakter har satts in i området för att skydda djuren, men den svårframkomliga terrängen gör att drönarna är direkt nödvändiga.

– Det som oroar oss är att tjuvskyttarna använder automatvapen som exempelvis Kalashnikovs, säger polischefen Jayanta Narayan Choudhury enligt ABC.

Kaziranga

Kaziranga är en av Indiens största nationalparker med en landareal på 480 kvadratkilometer. Terrängen är i stora delar mycket svårframkomlig eftersom flera stora floder rinner genom området.

Källa

En indisk noshörningskalv, vars mor blev kallblodigt slaktad av tjuvskyttar i Manas nationalpark i Indien, kämpar för sitt liv. Den är bara två veckor gammal och lämnades att dö när tjuvskyttarna hade skjutit ungens mamma och huggit av hornen. Den chockerande händelsen är den senaste i en våg av tjuvjakt som plågar Assamprovinsen i Indien, där sexton noshörningar har dödats bara i år.

När naturvårspersonalen insåg att den dödade noshörningen nyligen hade kalvat, sammankallades en räddningsstyrka bestående av personal från WWF och många frivilliga. De började söka efter den övergivna ungen och utgick från platsen där mamman hade skjutits. De visste att ungen snart skulle dö av svält när den inte längre fick dia.

Tack vare den snabba och intensiva hjälpinsatsen hittades den kraftigt uttorkade och traumatiserade kalven och fördes omedelbart till akut veterinärvård. Den förvirrade kalven var rädd och utmattad, men började långsamt återhämta sig när den fick vård och näring.

— Det var en utmaning att få tag på kalven, men tack och lov mår den bättre nu, sa WWFs Deba Dutta som deltog i räddningsstyrkan.

Noshörningsungar är starkt beroende av sina mödrar under de första levnadsåren ochom kalven kommer att överleva på sikt är det ingen som vet. Med det snaraste kommer kalven att omplaceras till en specialbyggd inhägnad där den omhändertas av experter på rehabilitering av vilda djur. Det är möjligt men mycket mödosamt att återföra noshörningar till ett liv i det vilda.

Sedan efterfrågan på elfenben och noshörningshorn ökat lavinartat, framför allt i Asien i takt med det stigande välståndet där, har tjuvskyttarna dödat allt fler djur. I exempelvis Vietnam är noshörningshorn och elfenben uppskattade handelsvaror. Noshörningshorn marknadsförs som botemedel mot allt från baksmälla till cancer, rykten som inte har någon medicinsk grund. Trots tillslag mot illegal handel i Vietnam och upplysningskampanjer för att skingra falska rykten, fortsätter den omfattande tjuvjakten.

Ingenting verkar kunna stoppa tjuvjägarna i deras jakt på lättförtjänta pengar. I Manas nationalpark, dit WWF och Rhino Vision 2020 återinfört 18 noshörningar, har redan 4 blivit skjutna.

— I Manas nationalpark måste både övervakning, patrullering och skyddssystem stärkas och bevakningen måste ske regelbundet och under kontrollerbara former, säger Dipankar Ghose, som är chef för WWF-Indiens program för bevarande av arter.

WWF fördömer starkt noshörningsslakten och förnyar sin uppmaning till export- och importländerna att förbättra lagstiftningen mot illegal handel och intensifiera brottsbekämpningen.

WWF och övriga i projektet ser nu till att inga fler noshörningar flyttas till Manas så länge tjuvjakten är svår att kontrollera. 

Hur gick det för noshörningsungen?

I förrra veckan berättade vi den hemska nyheten att en nyligen förflyttad noshörningsmamma skjutits av tjuvjägare i Indien (Manas nationalpark). 

WWF och övriga i projektet ser nu till att inga fler noshörningar flyttas till Manas så länge tjuvjakten är svår att kontrollera. 

Många har undrat hur det går för noshörningsungen. Vi har här både bra och dåliga besked att ge. Tack vare den snabba och intensiva hjälpinsatsen hittades den kraftigt uttorkade och traumatiserade kalven och fördes omedelbart till akut veterinärvård. Den förvirrade kalven var rädd och utmattad, men började långsamt återhämta sig när den fick vård och näring.

— Det var en utmaning att få tag på kalven, men tack och lov mår den bättre nu, säger WWFs Deba Dutta som deltog i räddningsstyrkan.

Med det snaraste kommer kalven att omplaceras till en specialbyggd inhägnad där den omhändertas av experter på rehabilitering av vilda djur. Det är möjligt men mycket mödosamt att återföra noshörningar till ett liv i det vilda.

Men noshörningsungar är starkt beroende av sina mödrar under de första levnadsåren och om kalven kommer att överleva på sikt är det ingen som vet. 

Här finns en utförlig artikel om allt som hänt och vår syn på det:http://www.wwf.se/vrt-arbete/var-arbetar-wwf/asien/1337295-flytt-av-noshrningar-i-indien