Manvargen tillhör hunddjuren, men står varken vargar eller rävar speciellt nära, utan bildar ett helt eget släkte (Crysocyon). Manvargar lever naturligt i centrala och östra Sydamerika på grässlätter och i buskskog. De är utrotningshotade och Parken Zoo deltar i bevarandeprojekt på arten.

Manvargen har fått sitt namn av att den har ett parti långt, svart hår över ryggen. Denna "man" kan resas ungefär som raggen på en hund.

Manvargens långa ben är en anpassning till Sydamerikas grässlätter och tillåter den att ha utsikt över den höga vegetationen. Trots de styltliknande benen kan manvargen inte springa särskilt fort. Den jagar istället sina bytesdjur, mindre däggdjur såsom kaniner, bältor och smågnagare, genom att smyga sig på dem. De äter också fisk och är duktiga på att jaga amfibier såsom grodor. Med de ovanligt stora öronen kan manvargen höra sig till var bytesdjuret rör sig i det höga gräset. Därpå gör vargen en snabb attack och fångar det utan att ens ha sett det.

Manvargen är alläätare och en av de viktigaste födoresurserna utgörs av en gul frukt - vargfrukt eller lobiera. Ute i naturen lever manvargar i symbios med växter som de äter, då de sprider frön från växter samt ofta bajsar på bladskärarmyrornas bon. Bladskärarmyrorna använder dyngan för att gödsla sina svampodlingar. Myrorna plockar också ut fröna som finns i bajset och lägger dem i "avskrädeshögar" utanför sina bon. Detta ökar karkant groddbarheten hos fröna och växterna är beroende av denna behandling för att kunna gro.

Manvargen är det minst sociala av alla hunddjur. Hane och hona kan dela revir och leva i par, men dessa vargar vill inte leva i större flockar. De bildar heller inte flockar vid jakt såsom andra hunddjur gör. En hona är dräktig i drygt tre månader och sedan föder hon 2-5 valpar i en lya som hon gjort i ordning. Ungarna föds blinda och öpnar ögonen när de är nio dygn gamla. Ungarna diar sin mamma i 4-5 månader och pappan tar del i ungarnas uppväxt. Efter ca. ett år kör föräldrarna iväg sina ungar och de får klara sig själva. De unga djuren blir könsmogna vid 2-3 års ålder. En manvarg kan leva i 13-14 år.

Manvargens naturliga utbredningsområde krymper i samma takt som slättlandskapet odlas upp och hjordarna av tamboskap växer. Manvargen är skyddad av lag i Brasilien och vissa delar av Argentina, men på andra håll jagas den som skadedjur  på grund av missuppfattningar och mytbildningar. Man har bland annat jagat den för ögonens skull som man tror ger tur och lycka. De blir ofta dödade av tamhundar som är mycket större och mer aggressiva. Tamhundar sprider dessutom sjukdomar till manvargarna som varit förödande för stora delar av populationen. Man beräknar att det finns mellan 2-3000 individer kvar i naturen.

Jag börjar som med katterna med min favvo den afrikanska vildhunden.

Den afrikanska vildhunden lever i flock. Flockens storlek varierar mycket under året mellan 2 och 30 vuxna individer samt deras ungar. Oftast bildar ett könsmoget par från en äldre flock en ny flock. Flocken har ett påfallande stort revir som kan vara mellan 50 och 200 km² stort. Under vandringar kan de ströva genom ett område som är upp till 2 000 km² stort. Oftast överlappar reviren av olika flock varandra men det iakttogs även att vissa flockar markerade gränsen med doftämnen och försvarade de mot främmande individer.

Vanligen fortplantar sig bara ett dominant par i flocken och i enstaka fall parar sig hannen även med andra honor från flocken. Dräktigheten varar omkring 72 dagar och sedan föder honan påfallande stora kullar med oftast 10 till 11 ungar, sällan upp till 21 ungar. Ungarna föds i en lya som vanligen övertas av en jordvarg eller av jordsvin eller fläckig hyena. Honan slutar efter ungefär åtta veckor med digivning och sedan får hon och ungarna föda av andra flockmedlemmar. Ungarna lämnar lyan först efter 12 till 16 veckor och under andra levnadsåret blir de könsmogna. Bara ett fåtal individer har redan egna kullar vid denna tidpunkt.

Livslängden i naturen ligger vanligen vid 6 år och vissa individer blev omkring 10 år gamla.

Annars är människan deras största hot. Eftersom de ibland anfaller nötboskap så lever de i konflikt med bönder, och det händer att man lägger ut gift för att döda dem, fast de är skyddade. Afrikansk vildhund dödas även med skjutvapen samt med hjälp av tamhundar när den visar sig utanför naturskyddsområden. Däremot förekommer ingen nämnvärd jakt för pälsens eller nöjens skull. Många individer faller offer för trafikolyckor.

På grund av artens behov av stora revir påverkas den mycket av nya bosättningar och vägar. Därför är utbredningsområdet numera uppdelat i många från varandra skilda regioner som försämrar det genetiska utbytet. Tamhundens parvovirus skördar också många offer. IUCN uppskattar det aktuella beståndet med 3 000 till 5 000 individer varav cirka 2 500 är könsmogna och listar afrikansk vildhund som starkt hotad (EN)

Eftersom jag har skrivit om kattjdur tänkte jag skriva om hunddjur. Jag kommer skriva om dem imorgon. Kanske någon idag om jag hinner.

Här är dom jag kommer skriva om:

Öronhund

Fjällräv

Manvarg

Afrikansk vildhund

Asiatisk vildhund

Krabbätarräv

Canis

Atelocynus microtis

Mårdhund

Skogshund

Urocyon littoralis

Sen efter jul tänkte jag skriva om rävar och vargar.

Visste ni att det är vanligt att sköldpaddor, ödlor, ormar och krokodiler blir missbildade med 2 huvuden? Här iallafall kommer lite bilder på djur med 2 huvuden.

En jättefin och j'ttebra tiger film är 'Två tigerbröder'.

Läs om den här nedan:

Historien som utspelar sig i Indien under tidigt 1900-tal handlar om två unga tiger-bröder som tidigt skiljs från varandra. Vi får följa deras gripande öde.

Trailer:

Se den med svensk text HÄR! 

en hittills äldsta versionen av mayaindianernas kalender har hittats - och visar att världen inte går under i december 2012.lördag 12/5 17:16

GUATEMALA. Kalendern hittades djupt inne i Guatemalas regnskogar redan 2010, nära den gamla Maya-staden Xultun. Nu har experter lyckats tyda hieroglyferna, målade i rött och svart, i kalendern. I motsats till den populära myten är kalendern inte en nedräkning till jordens undergång i december 2012, enligt forskarna.

– Denna Mayakalender kommer att hålla i miljarder och biljoner år, säger arkeologen David Stuart vid University of Texas, skriver CSMonitor.

"Ungefär som en whiteboard"

Kalendern är komplicerat uppbyggd, med statplar och prickar som representerar siffror. Den hittades i samband med utgrävningar i Xultun, och tros ha använts i att göra en tidsplan kring väggmålningar i Maya-staden, rapporterar Los Angeles Times.

– Det är ungefär som att ha en whiteboard på kontoret, där du skriver ner formler som du vill komma ihåg, säger David Stuart.

Mayaindianerna brukade ange sin tid i cykler, uppdelade på 400 år vardera, så kallade baktuns. Det är dessa baktuns som gett upphov till ryktet om jordens undergång 21 december 2012, då den trettonde baktunen tar slut. Men enligt Stuart är detta en missuppfattning, som länge avvisats av forskarna.

Källa